I dag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Nämligen hjälpa till på agilitytävling på klubben.
Det var jätteroligt, dels var det första gången jag var på klubben sedan operationen dels för att det alltid är superkul att lära sig nya saker inom hunderiet.
Jag satt i ett tält vid tävlingsplanen och tittade på vilka tecken domaren gjorde, en bra uppgift när man är trött i sitt ben och ett ypperligt sätt att lära sig reglerna i agility samtidigt. Dessutom satt jag i tältet med två agilityexperter, jag fick svar på precis varje fråga jag ställde.
Mycket att klura på under tiden jag satt där också. Väldigt mycket saker som en agilitytävlande gör är inte helt samma som jag hade gjort. Som att tagga igång sin hund extra mycket innan man ska in på planen. Inte Iris-vänligt för fem öre.
Några kända ansikten på planen såg jag också från tältet där jag satt.
Sally var med mig där en del av dagen också. När det blev paus för banvandring kunde jag rasta Sally en liten stund och det första hon gjorde efter att ha kommit ut ur bilen var att hoppa rätt in i bilburen igen. Här ville hon inte vara! Sally tyckte att det var skitläskigt. Hon har aldrig sett så många hundar förut, aldrig varit på ett ställe där så många hundar skäller hela tiden. Lilla Sally gick med ragg och svansen mellan benen och tittade misstänksamt på allt, hon var rädd för detta hemska ställe.
Så vi satte oss på en bänk och så fick hon sitta i mitt knä som en surikat och kolla ut på allt och alla. Jag riktigt kunde höra hur det knakade i hjärnan på henne.
Jag har inget emot att min hund blir eller är rädd för något, tvärtom. Det som jag jag bryr mig om är vad min hund gör av de där rädslorna och hanterar det hela. För på de minuter vi satt där på bänken så kände jag plötsligt hur den lilla kroppen började sträva utåt. Rädslan byttes till nyfikenhet.
Efter det fick Sally vila i bilen en stund igen då det var dags för large-klassen. När den var över och tävlingen var slut fick Sally komma ut igen och nu hade hon bråttom ut till allt det spännande igen. Med glad svans och kopplet hängande efter sig följde hon med ut på planen och samlade in alla hinder, knatade sina första steg på A- samt balanshindret. Smög in i en av tunnlarna och nosade. Var inne i containern där hindren förvaras och kollade noga på vad alla gjorde. Någon sa att Sally verkade så lugn för att vara så liten.
Några gånger började hon trava åt fel håll när vi samlade in hinder. Varje gång jag ropade på henne kom hon med fart, min gullunge!
Jag hade lite hundgodisar i fickan och vi övade på sitt och ligg emellanåt. När jag övat med Sally och Iris hemma på tomten har jag lagt märke till att Sally lärt sig vänta på sin tur då jag belönar båda hundarna en i taget. Sally har liksom lärt sig sitta kvar av sig själv. Så jag testade om jag kunde säga sitt och sen backa ifrån henne. Det kunde jag, hon bara satt där och väntade på att jag skulle komma tillbaka.
