En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
När Asta och Emelie kom hit hade Sally inte tappat en enda tand. Asta hade tappat många.
Nu när Asta varit här i några dagar har Sally blivit av med två framtänder och de nya har redan börjat titta upp (lilla bilden). Samtidigt är det i stort sett rent i Astas överkäke så när som på de två nya, stora framtänderna som kikar upp.
I onsdags kom Emelie och lilla Asta ner hit till oss i Skåne. Anledningen till att de kom ner är jobbig och ledsam men det är skönt att ha dem här. Valparna får om inte annat mig att tänka på annat än det tråkiga.
Sally och Asta ser mest ut så här
I dag var en riktigt gråmulen dag och jag hade lite svårt att känna mig motiverad att göra något. Det slutade med att vi åkte till vår favorit-sommar-strand. Visade sig att den var folktom och det fanns lite öar att gå ut en bit på.
Sally fick gå lös från bilen men Iris släppte jag först när vi kommit ner på sanden. Sally såg sin nya storasyster försvinna i turbofart rakt ut i det långgrunda vattnet bara för att vända och komma tillbaka i samma hastighet. Sally blir helt till sig när Iris kommer springandes rakt mot henne. Vet inte om hon är full av beundran eller skräck eller en blandning av båda.
Till en början utgjorde vattnet en naturlig gräns för hur långt Sally gick men när Iris kutat fram och tillbaka några gånger bestämde sig Sally för att försiktigt också gå ut i det blöta. Nollgradigt ute så jag tror inte att det var så jätteskönt om de små trampdynorna men hon knatade på ändå.
Själv passade jag på att träna på inkallningar med Sally när Iris var ute på sina egna varv. När Iris vände och kom tillbaka väntade jag tills Sally började springa efter Iris och först då kallade jag in henne. Funkade fint!
Iris och jag tränade lite fritt följ på Iris initiativ också. Iris är ljuvlig!
För någon dag sedan bestämde jag mig för att påbörja renoveringen av gästrummet. Jag puttade undan sängen så att jag kunde börja riva ner tapeterna, började flytta på möbler och tömma rummet.
Jag kan inte svara på hur många minuter det tog men plötsligt var det någon som fyllde på med saker i rummet istället för att tömma. Nalle, ben, boll och en kampleksak.
Och plötsligt kunde ingen av hundarna tänka sig att vara i något annat rum utan båda skulle vara i samma rum som jag. Iris har ju alltid varit så här när man ska göra något och det var kul att även valpen verkar vara en medhjälpare/medstjälpare.
Inte nog med att det var kul att få sällskap, de var så söta också!
Iris har nämligen inte varit överdrivet välkomnade mot Sally sedan hon flyttade hem till oss. Iris har antingen ignorerat henne eller lärt henne att veta hut. Sally har fått en enorm respekt för Iris och backar undan direkt men nu helt plötsligt börjar det hända andra saker. Iris vill leka med Sally, Iris låter Sally ta leksaker och Sally blir upprörd när Iris går och inte kommer tillbaka.
Jag filmade och rev ner tapet om vartannat…
Vår lilla granne pudeln Happy är 3-4 månader äldre än Sally. När Sally flyttade hem till oss var de hyfsat jämna i höjd även om Sally redan då vägde cirka fyra gånger mer. Nu ser jag skillnad varje gång de ses, pudeln verkar krympa för var dag.
Deras sätt att leka med varandra och umgås har också ändrat på sig kan jag lova. Här nedan är klipp från den 21 januari då Sally var försiktig, nyfiken och långsam. Lille chihuahuan kunde fortfarande vara med på ett hörn utan att riskera liv och lem. Tio dagar senare, den 31 januari, hade Happy och Sally börjat leka och skutta och springa. Mr Chihuahua var redan bortplockad ur ekvationen. Nu i dag den 11 januari när ytterligare cirka tio dagar passerat är det en sådan fart varje gång de träffas att jag nu står beredd på att ingripa.
Som ni ser på filmen springer Sally efter lilla Happy med öppen mun som den sanna piraya hon är just nu. Glädjande nog vill ju Happy fortfarande busa mer och så fort Sally slutar jaga henne så kommer hon och försöker starta upp Sally igen.
Så länge det funkar får de gärna leka och busa men jag är väl medveten om Sally kanske måste få samma regler som Iris vad gäller vår lilla grannpudel; se men inte röra. Iris slår på jakten direkt om Happy kutar runt så där, hade Iris fått hade hon fuljagat Happy allt vad hon orkade. Hoppas Sally aldrig utvecklar den där fuljakten…
I går mötte vi upp Dennis och hans gulliga hund Gilla för att spåra. Jag la ett rätt okomplicerat spår till Iris med 3 rapporter och fyra räta vinklar på en äng. Konstaterade när jag gick det att det låg kaninpluttar överallt men tänkte att vi testar ändå.
När vi hade väntat en timme och Iris skulle gå sitt spår åt hon bara bajs. Nom-nom-nom-bajs.
När Iris äter bajs istället för att spåra blir jag irriterad, när jag blir irriterad är det inte så kul att spåra. Följaktligen ville jag inte bli irriterad. På något märkligt sätt så spårade Iris och åt bajs samtidigt för hon tog sina jädra vinklar men då visade det sig att alla människor och hundar som gått över ängen under tiden vi väntade hade flyttat 2 av våra 3 rapporter. Man får tacka…
Valpen hon hajade precis ingenting, hon bara tittade och nosade och var cluless men det är ju skit samma, hon hittade en kamptrasa i slutet på en kort promenad i skogen i alla fall, haha!
Dagens spårhöjdpunkt blev Dennis och Gillas spår. En riktigt fin målbild för hur det ska gå till. Det och ett trevligt samtal med Dennis är vad jag tar med mig av dagens spår!
På väg hem blåste det rejält och jag la märke till att parkeringen vid stranden på hemvägen var tom. Vi stannade till i stormen och rastade oss på sandstranden. Isflaken såg ut som Korrugerad plåt eller plast, skojigt!
Sally och Iris hade det också skojigt. Iris fick springa runt med sin boll och jag övade inkallningar med Sally. Iris såg lite sjöfåglar men sprang bara en kort startsträcka som verkade vara mest för sakens skull. Hon avbröt jakten självmant och kom tillbaka till mig och ville ha en godis istället. Skvallerträning med fördröjning, självklart!
Båda hundarna hade öron och ögon fulla med sand efteråt. Båda somnade de gott i soffan när vi kom hem. En rätt bra hunddag trots allt.
Häromdagen var det dags igen; Iris blev skendräktig och plötsligt hamnade saker på udda ställen.
Alla ”valpar” plockades bort och kvar finns bara de bollar och kamptrasor som vi har framme för att Sally i alla fall ibland ska tugga på något hon faktiskt får tugga på. Iris hundtuttar är dock fulla med mjölk och hon är rätt bra på att slicka sig själv på dem även fast hon inte får.
För att bota denna skendräktighet får Iris nu lite mindre mat och så har vi sett det som en bra anledning att komma ut och börja springa med henne. Springa bort mjölken och tuttarna. Husse springer med henne i koppel och jag springer med henne i drag. Det sistnämnda går jättebra och hon känner av att hon inte ska tokspringa hela tiden!
Husse är dock lite hurtigare än jag och därför har Iris sprungit sammanlagt 91 km och jag har bara fått ihop 22 km. Men vi har kommit ut i regn och rusk och snöblask så det får vi tacka Iris skendräktighet för!
Häromdagen var vi i Åhus. Där gick vi en promenad ner till stranden. Sally får gå lös på så många promenader som möjligt just nu, lära sig hålla reda på resten av flocken.
När Iris känner lukten av havet/vatten får hon ofta en himla fart plus att den här stigen hade hon gått förut så Iris stretade på allt vad hon orkade. Sally var tvungen att springa ifatt husse och Iris på väg ner till den snöiga stranden.
När Sally såg havet stannade hon till och tittade en stund. Var detta infinity and beyond? Kanske tyckte hon att det var vackert? Något verkade i alla fall röra sig i hennes lilla huvud en stund innan hon anslöt till husse och Iris nere på stranden.
När man inte riktigt vet var man hamnat är det bra att ha en storasyster. Särskilt en som älskar att springa på stranden och visar precis hur det ska gå till! Även om Iris sprang lite ute i vattnet också och Sally klokt nog valde att inte göra det så såg Sally ut att ha buskul på stranden!
Jag instagram-filmade en liten snutt också, den kan ni se här
I går åkte jag och flickorna till Ystad. Där fick vi vara med och leka lite i några verkstadslokaler hos ett snickeri som under helgen varit plats för en kennelträff för en massa Dobermundes-hundar.
Jätteskojig miljö att upptäcka och vara i med hundarna. Då några skulle åka hem och åka långt under dagen fick de börja med att leka leken ”hitta matte”. Sabina och hennes hund Nikita.
Det fanns ställen så det räckte och blev över att gömma sig på. Att stå inne i den gröna pressen som hängde från taket visade sig vara det svåraste stället för samtliga hundar.
När jag hade tagit bilder på dem kom jag på att jag ju faktiskt hade lilla gopro-kameran och filmade några av hundarna istället. Ljudet har jag tagit bort då jag hade kameran mot kläderna och det brusade och prasslade förskräckligt mycket!
Iris var väldigt glad att vi var på ett nytt ställe och ville gärna att det skulle vara hennes tur att springa runt i lokalerna hela tiden. När det inte var hennes tur stod hon och skällde precis hela tiden och hon hade så bråttom att det skulle bli hennes tur att hon tog sig över de där fåniga kompostgallret jag satt upp och sprang fram till dörren in till verkstaden. Det var bara Iris själv som tyckte hon var duktig.
När det var Iris tur tänkte jag att vi skulle försöka köra sök men Iris tyckte annorlunda. Det var ju fullt av folk i hela lokalen och Iris såg ingen vits med att skallmarkera dem som syntes lite sämre. Hon letade efter något, inte någon. Så vi bytte figgarna i lokalen mot att jag gick och gömde mig istället, Iris hittade mig till slut och jag bestämde mig för att nästa gång gömma sak eller doft åt henne. Sen fick Iris fick gå och lägga sig i bilen i väntan på nästa aktivitet.
Sally tog jag in i lokalen sist av alla hundarna. Då hade de flesta redan gått och börjat grilla sin lunch men Sally och jag skuttade runt en stund tillsammans i lokalen. Det var kul, Sally är gullig och lite försiktig men inte rädd.
Under lunchen somnade Sally i mitt knä och efter att jag hade ätit färdigt visade Iris och jag lite leta-övningar på mina medhavda burkbanor. Iris var duktig och liggmarkerade och hade nog velat göra mera men det hanns inte riktigt med då de andra också ville prova.
Tyvärr har jag inga bilder på hur jag fick mattarna att krypa runt på det hårda golvet och nosa och krafsa på burkarna för att väcka intresse hos sina vovvar men de var jätteduktiga! De två vildaste vovvarna där mattarna trodde att hoppet var ute för fokus efter den långa helgen var de två som snappade upp det hela bäst och snabbast. De är inte dumma våra vovvar!
Tack alla inblandade för en jättetrevlig dag!
I dag gjorde jag ännu ett försök att få flickorna att spåra på asfalt. Försök nummer tre för att vara exakt.
För att minska lite på överskottsenergin speciellt hos Iris så hade vi varit i en liten skog och körde uppletande innan. Fyra föremål som Iris hittade och sedan gick vi en stund lite fram och tillbaka i skogen. Efter det åkte vi till asfalten.
Jag försökte filma när jag gick med Sally som var först ut. Det visade sig vara en dålig idé att försöka göra två saker samtidigt men lite hann fasta på film innan jag stängde av. Sally spenderar tid på att titta och lyssna men knatar på rätt fint när hon är klar med det.
När det var Iris tur fick husse filma istället. Iris är väldigt yvig och får fortfarande sina infall att bara plöja på rakt fram i den farten hon brukar ha när hon spårar (och det är därför hon har världens kortaste spårlina till sitt förfogande) men det går inte att jämföra med innan då hon fattade precis ingenting och bara byggde frustration och hade sig! Nu spårar hon ju i alla fall och de fyra mynten jag hade lagt ut markerade hon lika fint alla fyra. Det tar sig!