Matchande ska det vara
Glömde ju nämna i går hur välmatchande Iris och jag var när vi tränade. Kan man inte vara duktig kan man i alla fall vara snygg tänkte jag och vald hundhalsband efter färgen på nagellacket!
Iris vill apportera mera
I dag åkte vi till Hörby för att träna med Eva och hennes hundar Vega och Selma.
Planen var att Iris och jag skulle träna på apporteringen och därför hade jag med mig två träapporter av olika modell och ålder. Hade dem på gräsmattan bredvid mig och var så himla nöjd med att jag var så seriös. Iris var duktig och vi körde både ettans och tvåans apportering. (Dvs sitt still och ta i munnen och spring och hämta på kommando efter att jag kastat den).
Efter att ha tränat en stund avslutade jag med att Iris överlämnade apporten till mig och så tog vi paus i några minuter. Iris tyckte annorlunda. Hon ville inte ha paus, hon ville köra mera. Så utan kommando tog hon helt enkelt och hämtade apport nummer två som låg i gräset och kom och satte sig fot igen. Jag tyckte att det var svårt att inte belöna den arbetsviljan. Efter det apporterade Iris först den jag ville att hon skulle hämta, sedan tog hon den andra också. Varje gång.
Snälla Eva kommenderade oss också genom några moment och det är som vanligt bra träning för oss.
Efter det tittade vi på Selmas och Vegas träning och hade dragkamp om bollen i solen.
Iris 110 km i maj
Husse är med i en utmaning på sitt jobb; vem som springer längst i maj månad. Husse har sprungit 114 km än så länge och leder nog utmaningen tror han.
Av dem är 4 km på löpband och 110 km är här hemma på grusvägarna. Inte så konstigt att han sprungit mer ute än inne, han har ju värdens bästa sällskap med sig när han springer, Iris!
I dag sprang han 10 km med henne på en tid strax under 47 minuter. Det är bra tempo! Då hade ändå Iris stannat och både kissat och lagt en liten hundbajs längs vägen också.
Duktig husse som ser till att rasta Iris ordentligt. Sammanlagt har Iris fått följa med på över 300 km löpning i år!
Hemma och kramar på hunden
I går när allt var över hade jag ont i huvudet. Jag gick runt och såg till att säga hejdå till alla svenskarna innan jag lufsade tillbaka till hotellet. Bloggade och la upp så många bilder som jag orkade på bloggen innan jag gick och la mig en bra stund på golvet i mitt badrum på hotellet och väntade på att jag skulle kräkas av huvudvärken.
Tack och lov gick resan hem i dag jättesmidigt och dagens höjdpunkt var när jag möttes upp av Iris och husse på stationen efter att ha tagit tåget över Öresundsbron från Kastrup.
Så skönt att vara hemma hos dem igen. Så skönt att bara ligga på sängen och krama på sin hund. Hoppas att alla som var nere i Slovakien nu är hemma och kan göra samma sak, ta det lugnt en liten stund bara. Jag behövde det och jag har inte ens tävlat, jag har ju bara hejat!
Iris och jag har legat på sängen och slappat jättelänge. Husse säger att hon blev helt lugn när jag kom hem och jag väljer att tro honom, jag blir lugn av Iris också.
Nu ska jag somna med mina bästa.
IDC IPO VM 2014 Lozorno, Slovakien
Första dagen på arenan
Den första dagen med inträning, fint väder, öppningsceremoni, lottning och bra stämning! Två coola typer i det svenska laget.
Team USA är en man och hans hund. Han heter Steve Burger och han är jättetrevlig.
Camilla med herr regerande världsmästare.
Swempa på inträningen.
Stora delar av team Sweden på inträningen.
Tysk hund under fredagens inträning
Lunch tillsammans med delar av det svenska respektive norska laget.
Tyska laget under inmarschen.
Turkiet hade en hund på plats i VM
Ungerns lag
Det norska laget under öppningsceremonin.
Gladaste laget, det svenska!
”Team blond” kallar några av de andra deltagarna dem, sötnosarna Frida och Camilla.
Hela svenska laget
Dags för lottning
Lottningen blev försenad så Tommy och Frida hittade på annat under tiden de väntade.
Norska och svenska laget i väntan på lottningen.
Stilstudie ”visa vilket nummer du drog för domarna”.
Ingela, Camilla, Malin och Eleonor kikar på tiderna inför morgondagens tävlingar. 
VM-dag 1, en bra dag!
Även om dagen inte har varit bara bra så väljer jag att fokusera på det positiva och ger er några av anledningarna till varför det varit en övergripande väldigt bra VM-dag:
För att folk är glada, hejar på varandra, stämningen är god och till och med ber mig att fota dem när de är så glada och nöjda!
För att det svenska gänget tar det här med Team Sweden på allvar. Det är 100% support som gäller.
Svenska hejjarklacksryggar på läktaren 
För att även om Vimza kanske inte riktigt gjorde vad matte hade velat i dag under lydnaden så är hon en ljuvlig hund.
Vimza på väg till figgen, hon ser glad ut!
Frida och Vimza under och efter skyddet.
För att det är så här det ser ut när man på långt håll beundrar Tommy och Pluto när de får 94 poäng på lydnaden. 
För att en av de få som fixade spåret i dag fick lite skön uppmärksamhet. Hejja Norge!
För att Swempa är Swempa. (Film från skyddet).
För att VM-debutanterna Ingela och kroken Javanth har gjort JÄTTEbra ifrån sig!
För att de här två sötnosarna som skjutsat mig, sett till att jag inte bränt mig så mycket i solen, räddad mig från elaka småkryp i ögat osv osv vet att man inte har roligare än man gör sig! 
För att jag idag lärde mig ett ord på tyska; mangelhaft, vilket inte betyder ångvält som jag hade gissat.
Och sist men inte minst, för att det går att bryta ihop en stund och sen kliva ut på gräsmattan igen. Dagens hjältar och de som fick mest (ofrivillig) träning av tävlingsnerverna. 
VM-dag 2, känslornas dag
Dagen började i spårmarkerna med tre av Sveriges ekipage i samma grupp. Camilla D, Tommy och Ingela.
Min målbild av ett IPO-spår har aldrig sett ut så här även om det var första gången jag var med live på en tävling. På bilden nedan är det Ingela och Javanth som spårar och de klarade sig runt och fick 71 poäng. Tommy och Pluto klarade sig också och fick 85 poäng.
Camilla, Eleonor och Tommy försöker se hur det går för Ingela i spåret.
Ingelas och Camillas spår korsade bland annat denna traktorväg både en och två gånger. Gräset var på sina ställen som högst cirka 1,2 m högt.
Camilla D och Swempas spår gick från det höga gräset till detta. Sandjord med enstaka strån. Swempa jobbade på bra men det gick inte, i och med detta var han ute ur tävlingen. Riktigt trist då det måste ha varit de sämsta förutsättningarna den hunden någonsin har fått både på träning och tävling.
Camilla R och Indra, 95 sköna poäng i lydnaden! Efter det var det medaljvittring för ekipaget!
Christian och Diragos Pantera i skyddet
Camilla och Indra, Diragos Ikara Colt, i skyddet.
Tyvärr hann inte Indra ikapp figgen och det blev slut på tävlingen för deras del.
Sen kom den här tjejen tillbaka från sitt spår och hade fixat 93 otroliga poäng och hade därmed gett Sverige en chans att vara med i matchen om lagmedaljerna.
”Svenskhunden” Briskas Doris som tävlade med sin finska matte och som fick vänta till sist av alla vovvarna då hon löpte. Jag tror att ekipaget fick 30 minuters paus mellan lydnaden och skyddet. 264 fina poäng fick de och kom femma.
Det härliga svenska VM-laget, jag är jättestolt över dem hela bunten. Tommy individuell fjärdeplats, gänget blev fjärde bästa lag, och hela laget är som en vandrande reklampelare för Sverige både på och utanför planen. Jag tycker att ni är bäst allihopa!
Individuell vinnare av IDC 2014; Luděk Šilhavý från Tjeckien med hunden Harlequin Gumby. På andraplats förra årets vinnare Jürgen Gotbrod, Tyskland och hans Atarxie’s Bigben. Tredjeplatsen även den till Tyskland, Claudia Fuhrmann och hennes hund Lucia von der Burgstatte.
Tyskland vann lagguldet 
Italiens lag kom trea.
Sist men inte minst, bild på mig själv. Önskar jag hade varit så här glad och nöjd hela VM!
500 m bort i Lozorno
I dag gick jag upp i ottan för att åka till Köpenhamns flyplats Kastrup. Sedan hängde jag där en stund innan Austrian airlines tog mig till Wien. Väl framme hoppade jag på en buss på flygplatsen som körde till Bratislava i Slovakien.
På busstationen i Bratislava började jag känna mig lite ensam. Här pratade nästan ingen engelska och när jag klev på bussen mot Lozorno var jag inte ens säker på att busschauffören hade svarat ja på frågan om detta var rätt buss.
Varm buss tog mig i alla fall rätt och när vi svängde in mot den lilla byn som Lozorno är så såg jag ett välbekant fordon som just stannade till vid vägen. Röd bil med MeraDog-reklam, det var Tommy och Eleonor. Jag bankade på bussfönstret och vinkade glatt, skit samma att de inte såg mig där jag satt i bussen och vevade med armarna, jag kände mig inte ensam längre!
Hittade till hotellet efter att ha frågat tre personer ur lokalbefolkningen om hjälp. Till slut pekades jag i rätt riktning och det visade sig att hotellet låg mindre än 500 m bort.
Hotellet var stort och fint och flickan i receptionen pratade ovanligt bra engelska. Det enda som fick mig att bli lite orolig var när jag frågade var arenan låg. 10-15 km bort svarade hon och undrade om jag hade bil.
BIL?! 15 km?! Hilfe!
Tur att hotellet har wifi, det första jag gjorde på rummet var att kika exakt var arenan låg på kartan. Visade sig vara ca 500 m bort och att jag ser planen från hotellfönstret.
Solen lyser tydligen både hemma i Sverige och i Slovakien i dag så jag bestämde mig för att gå och köpa dricka och solkräm till i morgon. Hittade utte-pluttig mataffär 500 m bort. Dryck hade det men solskyddsfaktor var det värre med. Köpte dryck och lite tilltugg och en glass och började gå mot arenan.
På vägen såg jag två hundar som gick omkring för sig själva. Den ena sprang förbi mig och precis när jag hann tänka att nu blir hunden mos i mötet med en bil sprang den vidare på trottoaren istället.
Den andra hunden gick några meter framför mig och la sig sedan på trottoaren i skuggan. Jag stannade och pratade med hunden. Sa Ursäkta mig herr hund men har du sett några dobermanns?
Jag fick inget svar så jag kliade honom lite vid örat och sa några snälla saker innan jag gick vidare. Efter ungefär 500 m hittade jag en skylt som skvallrade att jag var på rätt väg.
Mycket riktigt, inne på arenan satt välkända fast ändå för mig okända figurer. Läs; killar med IPO-sparkdräkten på.
Först tänkte jag spana lite i smyg på dem bara men så kom jag på att jag hade en t-shirt som det står ”dobermann” på. Bara att knata på, se glad ut och säga hello när jag kommit så nära att jag kunde se att det stod Belgien på några av dem. De i sin tur läste på mig och hejade tillbaka.
Mer än så vågade jag inte umgås eller prata med IPO-proffsen. Jag kikade bara på den gröna gräsmattan och vände sedan hem till hotellet igen.
Nu sitter jag här med öppet fönster och kan konstatera att schäfern som bor i huset där på andra sidan gatan från hotellet skäller på andra hundar. Schäfern talar med andra ord om för mig varje gång det går en dobermann där ute på gatan så jag kan hänga ut genom mitt öppna hotellfönster och glo lite.
Summering av dag ett i Slovakien; engelska är svårt, allt ligger 500 m bort, byn är liten men innehåller galet många dobermann per invånare just nu, min låne-dumma-htc-mobil har en värdelös kamera och i morgon kommer jag att bränna mig som fan om ingen vänlig själ lånar ut en skvätt solskyddsfaktor till mig.
(Har även uppdaterat flickan i receptionen om var tävlingarna kommer att hålla till, gissar att det hon visade mig var spårmarkerna. Nu vet vi båda att det ska spåras långt bort och att lydnaden och skyddet kommer att gå på fotbollsplanen en bit bort här).
Mot Slovakien!
Väskan är packad, naglarna är målade och fixade i gult och blått (och ja, det ser ut som en femåring gjort det men är det VM så är det).
I morgon reser jag utan min lilla hund till Slovakien för att titta på årets IPO-VM för dobermann.
Jag som inte brukar tycka att det känns så kul att åka ifrån Iris tröstar mig med att jag kommer att få se massa andra dobermann och då känns det inte lika jobbigt. Tvärtom ska det faktiskt bli skitkul!
Det ska bli roligt och jag ska försöka att komma i håg att blogga varje dag från tävlingarna men jag kan inte lova något.
Jag hörde om en parning
Jag hörde om en dobermannparning för några dagar sedan och plötsligt kände jag hur huvudet liksom frös till is.
Parning? Valp? Stamtavla? När?
Ena dagen vill jag ha valp NU, andra dagen vill jag ha valp SEN. Helt säker är jag bara på att från och med nu är jag på jakt efter rätt kombination innan Iris får en Sally-syster. Eller ska hon kanske heta Sickan?
Oavsett, alla tips på bra kullar mottages tacksamt!
Här är bild på Irisarna, när jag fortfarande inte visste vem det var som skulle bli Iris och alla tre fick heta det tills vidare. (Iris är den med vitt snöre).
Viktiga hundar och viktiga tröjor!
I dag hängde jag upp VM-lagets tröjor så de fick vädra innan de som skulle ha dem kom för att hämta dem.
Några timmar senare fick vi gäster. Viktiga gäster! Några av de vovvar som ska ner och tävla IDC IPO VM i Slovakien tog paus längs vägen här. Nedan vovvarna Dobfancier’s Vimza och Nova. Vimza ska tävla VM med matte Frida.
Iris fick vänta inomhus när gästerna var här, hon kikade bara på dem genom fönstren. Hon verkade tycka att Nova och Vimza var lite söta, dvs hon viftade på svansen rätt länge och bara tittade på dem innan hon till slut inte kunde hålla sig utan sa högt VOFF!
När det var dags för Diragos Ikara Colt och Diragos Javanth att springa runt en stund på vår gräsmatta var jag inte lika snabb med kameran och på de bilder jag tog hade vovvarna fullt upp med annat som att nosa efter bra kisställen. (Iris höglöper så hennes tomt luktar extra gott!)
Sist men inte minst, de viktiga mattarna i sina viktiga tröjor. Ingela, Frida och Camilla, tre snyggingar som nu kan gå runt och göra reklam för nästa års tävling. Hoppas att få se dem på prispallen också!
