Kanske är det det kallare vädret och vinden som gör att jag funderar på mysiga höstkvällar framför elden i kaminen och att jag bara vill sitta nära henne just nu?
Kanske var det vår lilla träningsstund för oss själva när husse var ute och sprang 8 km med yrvädret och hennes stora glädje över att bli klickad och belönad en stund?
Kanske är det bara de gråa stråna över ögonen som plötsligt gett nytt uttryck i hennes blick?
Kanske är det för att jag vaknade i natt när jag hörde hennes tassar smyga upp för trapporna och in i sovrummet när hon ville upp och sova bredvid mig i sängen?
Kanske är det för att hon kan vara ute på tomten i två-tre timmar men blir helt galet glad och börjar göra lekinviter när man tar fram ett koppel och frågar om hon vill följa med på en liten promenad?
Kanske är det bara för att Lina är Lina och att hon är världens gulligaste? Hon tar nästan ingen plats på bloggen då lillasyster tar all uppmärksamhet. Hon bara är under tiden. Mitt lilla hjärta. Min lilla mjuka Lina.
Kanske är det bara så att hon helt enkelt är bäst!!!! Lina är grym :-)
hälsa att jag älskar henne!
Vackert skrivet <3
Den blicken, den blicken.