I dag hade vi bestämt oss för att ”mötas på mitten” och ses och träna i Höör på deras BK. Vi har varit där några gånger Eva och jag och då har det sällan varit någon annan än vi där. I dag när Viktoria, Eva och jag kom dit var det en massa bilar på parkeringen och det låg skyddsärmar på biltaken, mot staketet och ute på planen.
Jag gick in i klubbstugan och frågade om det var ok att vi var där och tränade. Fick till svar att planen var stor och att alla var välkomna och fick plats. Åh så trevligt att höra!
Eva började att träna med Vega ungefär samtidigt som skyddsgänget kom ut från klubbstugan och började träna igen. Vega gillade inte riktigt ljudet av snärtande kamptrasor i luften och Eva flyttade dem från planen till träning i anslutning till bilen istället. Viktorias Missy tyckte bara att alla såg lika roliga ut, hundar, figgar, ägare, vi, alla!
Själv kände jag mest att allt skyddsarbete skulle bli utmärkt störning för Iris men jag vet ju också hur galen hon blir när någon tar fram en skyddsärm. Skulle hon träna lydnad med mig eller skydd med dem om hon fick välja själv? Vid något tillfälle gick tre personer runt med en ärm och en malle i hasorna. Dessutom tyckte jag att det var rätt kul att bara titta på deras träning, jag hade inte alls så bråttom att ta ut Iris ur bilen.
När vi stod där kom Susanne också som passade på att dyka upp och vara lite social med sina vovvar. Vi pratade vid parkeringen när en av skyddsmänniskorna kom ut och sa att vi gärna fick vara på planen vi också. Jag blev så glad, jag älskar när folk är snälla!
Till slut hämtade jag Iris och rastade henne innan vi gick in på planen för att träna, jag fegade och tog med hennes frisbee och en kampleksak även om jag numera brukar försöka undvika de bästa leksakerna i lydnadsträningen för att hon snurrar igång så himla mycket på dem. Men jag vågade inte chansa med alla skyddsärmarna på planen.
Det började regna! Tre plusgrader, regn, skyddsträning och en Iris som hade mycket spring i benen, kanske var det nu vi borde gå tillbaka till bilen och åka hem?
Iris brydde sig inte ett dugg om regnet som vanligt men alla skyddisarna och mallarna gjorde henne en aning uppspelt. Jag kontrade med att visa för henne att vi hade frippan med oss; Iris snurrade igång rätt bra.
Jag hade bett Eva och Viktoria om hjälp med kommendering och belöning av Iris och i regnet var de jättesnälla och hjälpte oss båda två! Sen kom Susanne och jag fick tre personer som bara stod och tittade på oss och pratade på rad, perfekt! Iris behöll tassarna på marken och vi hade nästan inga hopp eller jobbiga yl/pip trots att hon var väldigt uppe i varv. Hurra!
En gång tog Iris sats och sprang rakt mot en malle och figgen som tränade den men jag kunde kalla tillbaka Iris med ett högt HÄÄÄÄÄR! Hurra igen!
Jag vet inte hur länge vi tränade där i regnet men det var inte särskilt länge men kändes som en evighet. Jag vet bara att jag var blöt, kall och glad när vi var klara.
När Iris fått fleecetröjan på sig och hoppat in i bilen fick jag leka med valpen Missy, kampa lite. Roligt, Missy är en så ljuvligt glad liten fröken! Vi stannade en stund och pratade strunt på parkeringen också men efter en några minuter skakade hela jag och jag ville bara åka hem med full värme på i bilen!
Väl hemma var det klädbyte och tända i kaminen som gällde, hundarna fick ben och resten av kvällen fokuserar vi bara på att vara så varma som möjligt!
Låter som en rolig dag! Men blö för blött och kallt, kan vi inte få snö så det bara är kallt?
Ja var fasen är snöööön?!