När vi var ute och promenerade så fick jag ett ryck och gick bort till grusplanen där vi brukade öva för motsvarande tusen år sedan. Har ju mer eller mindre bara övat inomhus och endast kört koppellydnad ute.
Så det var med några fjärilar i magen som jag gick ut mitt på grusplanen, satte Lina ner, gick några meter bort och sa "hit". Lina (som satt och kollade på något som rörde sig lite längre bort) reste på sig, travde fram till mig, vände runt och satte sig nästan perfekt vid min vänstra sida. Jag blev så förvånad, och glad!
Drabbades av hybris och tänkte att nu ska jag testa fler saker. Så jag sa "fot" och Lina satte sig vid min sida och kollade på mig. Det är nämligen bara det som vi lärt in so far. Att sitta och titta. Så jag tog några steg framåt för att se vad som hände när jag började gå. Lina följde med! Och hon tittade på mig när hon gick. Det trodde jag aldrig. Så vi stannade en bra stund där på grusplanen, övade på tunnel, kram, tass, sitt, ligg, backa, hit och lite fot. Lina var jätteduktig, jag var den som var ringrostig!
Lina är alltså lättlärd och minns allt, det är bara jag som inte hänger med och fattar hur duktig hon är! Ska försöka minnas dagens träningspass och plocka fram den här glada känslan när det går mer åt fanders.
Ni har små gulliga bruna skor båda två!
Back on track både du o jag nu då?! :) Stor kram Eleonor