Trots regn och rusk tog jag och Lina en långpromenad längs Kottlasjön och skogarna runt omkring nu på eftermiddagen. Hade Lina i långlinan. Den blev rätt snabbt både blöt och tung, men Lina verkade inte störas av det och änden jag håller i är ju torr så det gick bra ändå.
Vi sprang runt lite på ett fält med högt gräs. Då långlinan är 15 meter så är det bara för mig att byta håll varje gång Lina sprungit ut hela linans längd och få henne att byta håll. På så sätt springer hon först ifatt och sen förbi. Så när jag springer några meter springer hon trettio. Ändå var jag jättevarm och trött efteråt.
Sista biten hem hade det hunnit bli rätt mörkt ute. Vi gick på stigen längs sjön och plötsligt ser jag något röra sig ca 20 meter längre fram. Är det en liten igelkott? Nej. Är det en annan hund? Nej. Nu hade Lina också uppfattat rörelsen och stelnade till för ett litet ögonblick. I samma sekund som jag fattade vad det var, ett gäng änder som gick på led ner mot sjön, så drog Lina iväg i full fart. Änderna fick rätt bråttom sista metrarna ner till vattnet. Jag gjorde inte så mycket, Lina har ju aldrig mer än doppat framtassarna och aldrig visat något intresse för att simma, så vattnet utgjorde ett naturligt hinder för Lina att inte jaga fåglarna så mycket längre. Så jag bara fortsatte gå och locka lite på Lina samtidigt som hon skuttade lite fram och tillbaka längs stranden. Plötsligt tar Lina sats och kastar sig rakt ut i vattnet! Hon tog ett så stort skutt att hon hamnade hyfsat långt ut också! I samma ögonblick som hon hamnade i vattnet så vände hon om och började ta sig upp på stranden igen.
Jag förbannade mig själv att jag inte hade kameran med mig. Vilket kodak moment det hade varit! Sen hann jag fundera lite på om det var såhär Linas bror Falco såg ut när han trilla i sjön i somras. Tyvärr var det för mörkt och gick för snabbt för att jag ska kunna svara på om hon simmade lite eller hade botten under tassarna hela tiden. Men hon badade, kanske inte planerat eller med flit, men frivilligt!
Helt i enlighet med Murphys lag så tvättade jag Lina i måndags. Hon var så ren och blank i pälsen! Så vi får se imorgon om pälsen nu antagit en något mer "sjöslammig" lyster.
Karin writes:
Vad duktigt med långlinan. Jag brukar sätta på den, vara seriös ett tag och sedan bli irriterad på att den fastnar i stenar, pinnar o.s.v. och ta av den igen…
Nytvättad vovve är alltid trevligt :)