Idag när vi anlände till fårhagen så var den tom. Inte en kotte, bara jag och Lina.
Skönt. Det är trevligt med sällskap, men det är skönt att bara gå och strosa också. Lina grävde lite hål och sprang runt lite hit och dit, jag petade lite med en pinne i lilla bäcken. Ibland tittade jag lite på och visade intresse för vad Lina nosade på, titt som tätt så sprang hon fram till mig och kikade lite på vad jag pysslade med. Vi gick runt i egna funderingar, fast i sällskap av varandra kan man säga.
Även skönt att kunna öva lite inkallning utan störning och ett gäng andra hundar som kommer springande när jag ropar på min hund! Passade även på att stega hur många steg lång hagen är från ena änden till den andra. 288 steg. Och då tog jag långa kliv med pendlande armar samtidigt som jag räknade högt för mig själv. Så även om jag skulle ta korta steg, säg 70 cm, så är hagen i alla fall 200 meter lång. Lina var något intresserad av vad jag pysslade med till en början, sen återgick hon till sitt igen.
Annars är det svårt att ta bilder i halvmörkret. Använder man blixten så är det lätt hänt att Lina får fula ögon. Utan blixt får man använda så lång slutartid att det är svårt att bild på något som inte står still…
Det var även premiär för en av mina julklappar, mina Fjällräven regnbyxor. Så trots regn och blåst så var jag behagligt torr och varm där i hagen. Skitvinter!
