Dagar som denna, mycket att göra och någons liv närmar sig sitt slut, då blir jag lite extra trött av att jobba. Det finns säkert olika sätt att tackla det på när man väl går utanför sjukhusets dörrar och byter från att vara sjuksköterska till att bara vara sig själv. Men mitt sätt är Lina. För hon dansar runt och viftar på svansen när jag kommer hem! Vill ha uppmärksamhet och vill slicka mig i ansiktet. Går vi ut så hinner jag inte tänka på djupa saker, jag hinner bara tänka på Lina och koppelträning och om jag har en bajspåse med mig och om grannens katt är ute osv osv. Sen kan man locka upp Lina i soffan med lite tur, klia henne på magen och bakom örat. Samla lite kraft för morgondagen, då jag ska tillbaka till jobbet.
En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Förstår att det måste vara hur tufft som helst för dig; min moster var kurator på smärtklniken i Visby o där var det mest cancerpatienter tyckte jag.. och hon hade det riktigt jobbigt i perioder..
Du gör det bra Madeleine som har valt ett sådant yrke som du har, för det är ju där det behövs bra människor.
*kramar om*
Tack, det var snällt av dig E.
Himlen har fått ännu en ängel sedan i går.