Jag och Lina gick ett varv i spåret där vi normalt springer. Lina fick gå i långlina och jag lät henne nosa, stanna och ha sig bäst hon ville. Jag gick i behagligt tempo och hon for som ett skott hitåt, ditåt framåt, bakåt och åt sidorna! Som om hon ville passa på att nosa extra mycket på allt som bara passeras som hastigast i vanliga fall nu när hon fick möjligheten.
Den enda gången jag la mig i hennes upptåg var när jag såg på henne att hon fick vittring på något och tog sats mot en liten stenmur som går längs med spåret. Precis på andra sidan finns ett taggtrådsstängsel och en kohage. Linas öra har läkt ihop fint efter förra taggtrådsmötet och jag vill inte att hon ska dra i väg på några former av impulsjakt så jag skrek "Nej Lina!" med hög röst. Inte för att jag var arg utan för att Lina är snabb och hon lätt får dålig hörsel ju längre hon hunnit springa. Hon avbröt och kom skyndandes tillbaka. I samma sekund som hon vände mot mig så satte jag mig ner, kallade på henne och bara öste beröm! Så även om jag just skrikit till på henne så var det inte med hukat huvud eller låg svans hon kom tillbaka. Bara glada miner. Känns bra att jag kan skrika till och hon vet att jag inte är arg på henne. Hon vet att hon inte blir bestraffad fast hon just gjort lite hyss.
Mot slutet av rundan fick Lina gå lös med linan hängande efter sig på backen. Utan att säga något så klev jag av spåret och ställde mig bakom lämpliga träd så att hon inte såg mig när hon tittade bakåt. Första gången tog det rätt lång tid innan hon vände på skallen. Men när hon väl gjorde det kom hon tillbaka i hög fart! Beröm! Efter att ha försvunnit tre-fyra gånger på samma sätt tittade hon bakåt så ofta att jag inte hann gömma mig mer. Då övade vi på kommandot "stanna". Jag kräver inte (just nu) att hon tvärnitar men att hon saktar in och stannar så fort som möjligt. Oftast vänder hon kroppen så att hon stannar och tittar mot mig. Där stannar hon tills jag säger varsågod. (Det svåra för Lina är att inte börja gå igen när jag passerar henne. Så jag brukar säga stanna en extra gång precis när jag går förbi.) Sen gick jag så långt att hon inte såg mig längre och gömde mig på lämpligt ställe och kallade på henne. Lina kom med hög fart och verkade tycka att allt vi gjorde bara var en kul lek. Då är det som roligast att träna, när jag märker att Lina tycker att det är roligt.
