Så vad gör man när inte ska åka skidor en solig lördag? Jo, man packar in sig och sina hundar i bilen och åker till Kista!
Varför just Kista? Jo, där plogas planen noga och man kan träna indianträning! Vi har inte tränat så mycket på att vara indianer sedan vi slutade åka till Ronnie och det är ett bra tag sedan nu. Det kurrade i den del av tarmen som sköter träningen; bita kudde och rondera.
När vi kom fram såg jag att lydnadsplanen mycket riktigt var plogad men att indiandelen av planen var …en byggarbetsplats! Komplett med stora grushögar, stängsel, varningsskyltar och gula CAT-gräv-schakt-hydral-rör-dumpe-band-last-skopisar! Jag blev så osäker att jag var tvungen att fråga en kvinna som var där och tränade om hon visste om man ens fick träna i den änden av planen.
Visade sig att tre av sex skjul låg uppgrävda i en hög på backen men de tre som stod kvar gick utmärkt att träna vid och runt.
Ingen hade tränat där på länge för snön var orörd när vi kom. Med Lina fast i lämplig pinne, en bitkudde under armen och en glad och förväntansfull Iris vid min sida så pangade vi rakt på rödbetan. Kommenderade fot och gick ut och ställde mig mitt mellan skjulen. Sträckte ut en arm, pekade på skjulet och sa runt (jag vet inte vad man ska säga så jag säger runt).
Iris ut som en kanonkula, tillbaka med full fart och smack i kudden! Kampa-kampa och sedan nytt försök. Pekade med armen, Iris ut i full fart, rundade och kom tillbaka. Istället för att få bita i kudden pekade jag på nästa indiantält och sa runt igen.
Förutom att Iris vid något tillfälle hade svårt att veta vad som vad när jag pekade rakt mot staket, bråte, bygggrejjer och ett skjul nånstans där i mitten så gick det skitbra! Jag skickade henne runt två eller tre skjul varje gång innan hon fick sin kudde och det var full fart hela tiden!
Efter inte så lång tid fick jag ta av mig min tröjja som jag hade under jackan, detta var ju lika svettigt som att åka skidor! Lät Iris vila med täcke på mellan varven och tramstränade lite med Lina under tiden. Plötsligt hängde Lina också i kudden och vägrade släppa! Ååååhh så kul hon tyckte att det var och ååååh så frustrerad Iris blev av det!
Jag vet inte om det är så att när man slagit på on-knappen på Iris att hon liksom duracellar sig i bara farten men på slutet när jag var genomsvettig och tänkte att nu får jag snart igen luft längre, då sprang Iris fortfarande kors och tvärs i snön och såg helt obesvärad ut.
Bra kondition och ingen ände på träningsorken, jag älskar min vovve så mycket!
Så här såg det ut om man tänker bort allt det fula byggiga och att jag var jättesvettig.
