Dagen före julafton, dvs den 23 december, skulle vi rasta hundarna en stund innan det var dags för mig att åka till jobbet på eftermiddagen. Vi åkte till rasthagen och vi skickade flickorna mellan oss och turades om att springa och gömma oss. Allt för att ha lite kul tillsammans och hålla upp värmen samtidigt.
Plötsligt ser jag hur en hund kommer travandes på gångvägen utanför rastgården. Mina ögon följde vägen bortåt där jag förväntade mig att se en ägare som följde efter men allt jag såg var några bilar som åkte lite längre bort. Gångstigen var tom så när som på hunden. Tittade åt andra hållet men ingen där heller.
Flickorna upptäckte hunden och sprang bort till grinden för att nosa på vovven och vara lite kaxiga. Husse och jag spanade åt alla håll men ingen tvåbening i syne. Jag skyndade mig att släppa in hunden i rasthagen och tänkte att matte/husse får väl komma när de kommer. Hundar ska inte promenera i närheten av trafikerade vägar i kylan själva.
Tre saker blev uppenbara; Det var en hane. Det måste ha varit en rätt ung hane. Han hade inget halsband på sig.
Jaha, och nu då..? Vi var ju mer eller mindre på väg hem när han dök upp. Frågade alla hundägare som gick förbi utanför hagen om de kände igen hunden men alla svarade samma sak; nej.
Tiden tickade på och ingen matte eller husse syntes till. Plockade upp iPhonen och loggade in på vovve, frågade om någon saknade en schäfer. Efter det ringde jag polisen och frågade om de hade hört från någon som saknade en schäferkompis men inga napp där heller.
Efter att ha pratat lite med polisen så bestämde vi att han skulle få åka och vara hos dem. Flickornas halsband gick inte över skallen på honom så med ett koppel runt halsen så tog vi bara med honom och gick bort till bilen. Han hoppade in i bilen som om det vore hans egen. Lina fick sitta framför mina fötter i framsätet.
Väl framme vid polisstationen tänkte jag att han kanske inte skulle vara lika foglig att ha göra med bland all trafik och sista-minuten-julshoppare och fiskade upp en liten hundgodis ur fickan för säkerhets skull. Min oro var helt obefogad för han var fortfarande lika cool och snäll, han bara föjde med och såg nöjd ut hela tiden!
Inne hos polisen fick vi hjälp av en snäll polisflicka och hon letade upp lite koppel och så letade vi lite efter märkning och lite andra kännetecken på honom. Vi hittade några saker som ägaren klart skulle kunna redogöra för.
Innan vi åkte lämnade jag mitt mobilnummer och namn med en liten önskan om att få reda på hur det gick för vovven men jag har inte hört något.
Jag hoppas så innerligt att han fick fira julafton med sina människor! Jag hade ju dött om jag tappat bort någon av mina hundar dagen före julafton. Om inte annat så vet jag ju att han har varit i säkert förvar hos polisen.