Nu har vi tränat med metallapporten två gånger. Första gången var den lite äcklig att ta i munnen men efter någon liten minut med beröm och belöning så gick det utan problem att kasta iväg den och kommendera och Iris apporterade.
Andra träningstillfället såg det ut så här. Min duktiga lilla vovve!
Plus i kanten för att hon är så sabla snygg när hon kommer med den också. (Åh så opartisk jag är!)
Helt problemfritt gick det dock inte. Plötsligt sprang nämligen Iris ut och slog till apporten med tassen och kollade upp på mig som att japp här är den och nu kan du belöna matte. När jag kommenderade apport en gång till så la hon sig. Ehhh….
Så jag tog fram träapporten och kastade iväg den istället och Iris apporterade fin-fint. Gjorde en gång till och belönade med tjo, tjim godisbit och bollen. Sen kastade jag metallen igen och plötsligt så var det störtkul att apportera den med. Hoppas att det var det vad gäller strulet med detta moment.
Körde en platsliggning med bara Iris också, la henne ner, gick tillbaka 25 steg så jag hamnade hos Lina och sen stod jag och Lina där och tittade på Iris. Jag räknade väääldigt sakta till 60 och gick sedan tillbaka. Nu närmar vi oss två minuter och jag ska nu börja med att lägga henne tillsammans med Lina och minska ner tiden lite för att sedan börja öka igen. Träning som går bra ger mersmak!