I går föll första snön och ungefär samtidigt som den trillade ner så hade någon tjockat till min hals och fyllt min näsa med snor. I normala fall hade min spontana reaktion på snön varit att vi skulle ut så fort som möjligt och rulla oss i det vita men nu ville jag bara ligga i soffan och titta på snön genom vardagsrumsfönstret.
Den skendräktiga följeslagaren Iris hade inga som helst problem med soffläget. Hon tyckte att det passade utmärkt att bygga bo bland alla kuddarna i soffan tillsammans med sin lilla runda ”valp” pipishunden.
Vi var ute några timmar senare i skogen och då for den lilla Iris som en skottspole fram och tillbaka. Det verkar som hennes kropp är lite kluven till det här med om man ska ta det lugnt eller inte när man är skendräktig.