Ibland känner jag att bloggen handlar så mycket om Iris att det nästan känns som att Lina inte finns längre. Men det gör hon ju, hon gör bara inte så mycket väsen av sig!
När Iris och jag var på tävlingslydnadskurs i söndags var Lina ute och sprang med husse och hans nya pulsklocka i sex km och Lina hade sprungit så fint vid sidan och skött sig.
Vi försöker att sära på hundarna och låta dem ha så mycket egentid som möjligt och då är det i större utsträckning Lina som får följa med husse och gå långisar eller springa. När husse är borta så blir det ju oftast att jag släpar med dem båda på samma gång även om jag vissa dagar får till att vara på längre utflykter med dem var för sig.
Häromdagen gick jag och Lina hem från stan och gick då över Lidingöbron där Lina fick gå lös. Gångare och cyklister bryr sig Lina inte om alls och då räcker det att jag säger till henne att komma till sidan när vi får möte. På katt- och rådjursfria platser är Lina en väldigt duktig hund faktiskt.
Lina tittade på båtarna och vi stannade till flera gånger för att titta ut över vattnet. Jag tog lite bilder och Lina satt fint och poserade i solskenet.
När man går över Lidingöbron och lämnar Ropsten bakom sig förstår man varför ön ibland omnämns som ”den gröna ön vid storstadens sida”. Det är fint här faktiskt!