Livet med löptik är lite av en happening varje gång för mig. Antingen har jag minne som en guldfisk eller så är det för långt mellan löpen men jag blir lika förvånad varje gång.
.
Lite, just det, nu kanske jag inte ska ha Iris lös på morgonpromenaden? Hon är lika glad och galen som vanligt så på henne märks ingen större skillnad, förutom att hon lämnar små blodspår efter sig och det faktum att hennes lilla grej är en stor grej. Det ser helt vansinnigt ut när hon sätter sig och kissar (och det gör hon ju ofta) och den där stora tratten i baken närmar sig marken. Som ett gigantiskt munstycke som ska dammsuga gräset eller nåt!
.
När vi var ute på långpromenad mötte vi en liten lös Bichon Frisé. Eller mötte och mötte, vi såg honom på avstånd och han satte full fart framåt efter oss. Hans matte ropade hans namn men det sket han i. Jag gjorde ett försök att gå fortare men det var ju bara att ge upp direkt, en lös hund med fart är inget man vinner mot. Så det var bara att stanna och vänta in honom och sen hans matte som till slut lyckades fånga honom. Iris luktar väl snygg brud helt enkelt.
.
Resten av promenaden klurade jag lite på hur en blandning av Dobermann och Bichon Frisé skulle se ut och vad rasen skulle kallas. Bichon Mann?