I dag vaknade jag av att Iris väckte mig på sedvanligt sätt. Hon stod i sängen med en strumpa i munnen och svansen gick som en liten propeller, skitnöjd över att en ny dag börjat. Iris är lika nöjd varje morgon och ännu gladare blir hon när hon lyckas få liv i en också.
Fick henne att sätta sig ner och släppa strumpan och sa åt henne att gå och leta rätt på husse i stället. Så gärna, sa Iris och sprang i väg. Kvar på täcket lämnade hon en liten blodfläck. Iris har börjat löpa.
Vi träffade Tyson i går och han var totalt överintresserad av frökens Iris rumpa så helt förvånad var jag icke när hon i dag började löpa. Tyson är en bra löpometer.
Därför fick det bli Lina som fick följa med och träna i dag. Vi hade nämligen bestämt träningsdate med den otroligt glada och trevlige rottweilern Nisse med matte på BK. Lina och jag tog bussen till klubben och väl framme insåg jag att det var varmare än jag hade trott att det skulle vara. Då gällde det att hushålla på Linas krafter.
Vi lyckades ta oss igenom hela lydnadsklass ett med båda hundarna, vi turades om att köra momenten och förutom att Lina låg som en sten på platsliggningen i början så var hon trööööög. I linförigheten gick hon och flåsade två steg bakom, det drabbade ju så klart även ställandet och läggandet. Inkallningen gick också i pensionärstempo och Nisses matte som egentligen bara sett Iris träna (då vi gick samma kurs i våras) konstaterade mycket riktigt att det är rätt stor skillnad på mina hundar.
Väldigt kul att träna med Nisse, han är en bra hund och jag hoppas att han och Iris kan bli startklara till ettan tillsammans.
Så nu ber jag till vädergudarna att RM:et inte bjuder på värmebölja. Då kan vi lika gärna stanna hemma som att dyka upp med en höglöpare och en tröttmössa.