Nu har vår lilla flock varit ute på vår första, gemensamma löparrunda. Jösses! Två av oss (Magnus och jag) höll på att avlida. Den tredje (Lina) insåg nog inte ens att vi sprang. Hon trippade på som om inget ovanligt var i görningen. Däremot skällde hon på lamorna när vi sprang förbi dem. Lina försökte stanna och nosa några gånger, men det blev korta stopp. Efter ytterligare några rundor så lär hon sig nog att inte försöka stanna och nosa när husse och matte springer. Lina tittade även konstigt på både mig och Magnus när vi kved och frustade lite i uppförsbackarna. Det ska hon inte vänja sig vid för vår kondis ska bli bättre och vi kommer därför i fortsättningen inte att låta så mycket som vi gjorde idag.
Att Magnus sprang hela vägen berodde nog på ren kämparglöd, att han hade en tröjja som det står "Swedish Military Academy" på (då blir det ju prestige) och sist men inte minst; att jag faktiskt hade bättre flås idag och det har aldrig hänt förut! Så han kände väl sig tvungen att inte ge upp.
Jag drevs av de faktum att jag märkte att jag sprang på bättre än Magnus samt att jag hade bra musik i iPoden. Men som sagt, vi var i usel form både jag och Magnus. Att jag hade bättre flås är ju bara att tacka Lina för! Alla långa promenader har gett effekt. Hurra för Lina!
Mer löparrundor blir det dock! Det var väldigt kul, även om det tydligen bara är två av oss som är i akut behov av det.
