När jag fick veta att jag hade cancer längtade jag efter vår skidresa. Det var något att se fram emot i allt det dåliga. När det dessutom inte kom någon snö i min del av Skåne på hela vintern så längtade jag ännu mer. Därför blev jag först väldigt ledsen när jag insåg att jag inte skulle kunna åka skidor efter mina andra operation då vår skidresa var inplanerad.
Ändå åkte vi upp till fjällen och husse åkte skidor med Iris. Sally och jag tog små korta promenader och njöt av snön ändå. Samtidigt längtade jag så innerligt över att få fara fram över snön efter Iris jag också.
Husse hade tagit med vår plastpulka och jag var tvungen att testa. Kunde Iris tänka sig att dra mig en liten bit i pulkan trots att jag inte kunde hjälpa till och trots att hon sprang från husse och Sally? Vad skulle hända om vi mötte någon? Jag hade ju dålig eller ingen möjlighet att styra pulkan samt att bromsa med mitt onda ben skulle inte bli ett dugg bra.
Här är svaret på frågan Vill du dra mig i pulkan Iris?!
Jag fick även svar på vad som hände vid möte på vägen tillbaka. Duktiga, snabba hund!
Du är så stark! Kämpa på, jag kanske inte skriver så ofta men läser din blogg och gillar det jag ser. Den här filmen gav mig gåshud. Kämpa på!!!
Tack Sandra! Jag blev jätteglad av din kommentar!
Åh vad underbart :) Heja er!
Och vilket kanonväder ni verkar ha
Ja, underbart är nog helt rätt ord faktiskt! :sun: var en skön bonus!
Fina ni två är tillsammans. Ren kärlek!
Jag har läst din blogg i många år, den ger mig mycket skratt, uppmuntran, glädje och även tårar.
Tack för en välskriven blogg.
Kram Sara
Tack själv Sara! :-))
Åh vad glad jag blev av din film!!