I dag kl 13:00 startade publikhöjdpunkten på Pride-veckan; Paraden.
Jag och Iris åkte dit och tittade på alla glada i kärlekståget. Eftersom tåget ger ifrån sig rätt mycket buller och bång så valde jag att beundra tåget från trakterna kring Kungsträdgården. Jag ville ha tillgång till små gräsplättar och möjligheten att gå därifrån om Iris skulle bli för stressad. Jag hade även med mig lite fetvadd till Iris öron om ljudet skulle bli för mycket.
Väl på plats reagerade inte Iris särskilt på ljuden, dvs den höga musiken, eller folkvimlet. Så från att ha stått bakom publiken så letade vi upp en plats där vi kunde sitta på trottoarkanten och kolla. När det belv för mycket ljud höll jag för Iris öron. T ex så kom det ett gäng som trummade så det stod härliga till. Dem tittade Iris storögt på medan jag höll för de små öronen. En del stora flaggor och fanor viftade även förbi väldigt nära hennes nos det tyckte hon också var spännade men efter ett tag var nyhetens behag över och hon låg och vilade i mitt knä.
Det var bara när en volontär kom fram och lutade sig över mig för att informerade om att paraden antagligen skulle bre ut sig mot slutet så att jag visste för hundens skull som Iris blev lite pinsam och skällde på kvinnan. Det var tydligen OK med lack, läder, hög musik, bara bröst och mycket bling-bling, men fan om någon kommer och pratar och hänger ner över matte.
När paraden var slut och folk började skingras och gå åt alla håll, då passade jag på att öva lite sitt, ligg och fot med Iris. Gick en bit genom Kungsträdgården, sen övade vi igen. Mitt i alltihopa kom en man med cykel och började prata lite med mig. Han frågade var Iris kom ifrån och hur gammal hon var. Jag svarade bara Kings & Queens’s utan att föklara mer. Då berättade han att hans dobermann blev 14 år och kom från en kennel som hette Briskas om jag hade hört om den. Då avslöjade jag vad Iris pappa heter och det visste han väldigt väl vem det var. Ibland är det kul att Dobermann-Sverige är rätt så litet. Något senare mötte vi även en gigantisk dobermannhane som Iris skällde ut när vi lät dem nosa på varandra. Hon är ingen koppelhälsare min lilla dam. Jag ska sluta svara ”ja” när någon frågar om de kan hälsa.
En rätt lugn hund åkte sedan tunnelbanan hem igen.
(Fler bilder från paraden finns att se här om man vill studera alla färglada typer närmare.)
Iris färdigpride-ad för i år!
