Solen lyser och det är varmt och skönt ute. Jag är ledig och har som enda plan för dagen att öva och vara med Lina. Tänkt att öva minisök här hemma, kontaktövningar lite överallt (men främst på bhk), öva på en ny grej som jag fått tips om på promenaden. Så vi borde ha fullt upp hela dagen.
Ändå sitter jag här hemma, inne framför datorn och tycker att allt bara är skit. Hmm… Det har givetvis med kaniner att göra, som vanligt. Jag orkar inte med de små djuren, jag vill att de ska försvinna. Förut såg vi dem ju mest vid golfbanan, nu när de blivit varmare och soligare så är de överallt. Överallt innebär att Lina ser dem oftare, det i sin tur innebär att Lina går och spanar efter dem oftare. Jag märker hur hon känner lukten av dem på marken. Så hon är mycket mer spänd när vi är ute och går. Kanin-jagar-beredd-spänd. Så jag går och är hålla-ordentligt-i-kopplet-spänd när vi är ute och går. En mer spänd Lina är det svårare att koppelträna med, det är svårare att få hundmöten att bli tysta, det är svårare att öva kontaktövningar med någon som hellre håller ett öga ut över gräset HELA tiden utifall att en kanin ligger där och försöker gömma sig.
Som grädde på moset så tappar jag kollen på vilken dag som är vilken då jag jobbar nätter, tidiga morgnar och sena kvällar oavsett om det är helg eller ej. Följdaktligen så hade jag tänkt ringa till HundCampus och försöka få lite tips på deras telefontid som är på tisdagar, men levde i tron att det var måndag i går och att det var i dag jag kunde ringa. Fel!
Just nu är bhk vår fristad. Än så länge har Lina inte sett någon kanin där så hon letar inte efter dem på samma sätt. Hon associerar nog hela stället med andra saker.
Jag saknar Lidingö. Där hade Lina hundkompisar. Där mötte vi grannhunden Sune som vi promenerade med då och då. Där finns fårhagen och lilla hagen där Lina, trots att hon skäller i koppel, sprang runt och lekte med massor av olika vovvar. Små som stora, unga som gamla. Här har hon ingen hundkompis och jag tror att alla andra hundägare i Ljungbyhed tror att Lina är livsfarlig.
Där såg vi enstaka rådjur som Lina skällde på, men de dök inte upp varje gång vi gick ut och jag hann aldrig räkna till 14 på en och samma promenad.
Men varför sitta och deppa för det? Vi får helt enkelt gå ut och öva, med lite tur så sover kaninerna middag och vi kanske ser en annan hund som Lina inte skäller på. Det kanske kommer att gå skitbra att träna i dag? Här inne framför datorn lär jag ju varken få svar på det eller sluta deppa.
Mossfolk writes:
Klart att det är jobbigt att flytta och inte känna någon. Men så småningom får ni alldeles säkert hundkompisar… Jag bodde i annan stad ett halvår och precis när vi började lära känna lite folk och hundar var det dax att flytta vidare :)
Hoppas att det gick bra på promenaden och att alla kaniner sov långt nere i sina hålor…
Lina såg inte en enda kanin i går! Hurra, hurra! Som det ser ut just nu så kommer vi att flytta i september, så det kanske itne gör så mycket om vi inte lär känna någon. Även om det är roligare med vänner.
Tack för din snälla kommentar!