I går kväll jobbade jag kvällspass. När nattpersonalen kom visade det sig att en av mina kollegor inte mådde så bra, det var bara att skicka hem henne och lösa situationen; jag stannade kvar och jobbade natten också. När jag kom hem i morse hade husse åkt för helgen ungefär en timme tidigare.
Två glada och pigga dobermann och en glad men inte alls så pigg matte. Efter rastning och lite mat tyckte hundarna att det var helt ok att vi sov i fyra timmar innan det var dags att på snabbast möjliga sätt göra av med så mycket spring i benen som möjligt. Spring bara spring i sandgropen!
Vi gick längs kanten på hela sandbunkern och det var full rulle hela tiden. Det var skönt att komma ut att röra på sig och solen lyste. Jag lät hundarna springa som de ville eftersom de höll koll på vart jag gick hela tiden.
Iris springer i förväg fort och gärna upp på en höjd för att sedan konstatera att jag är på väg åt andra hållet. Då sätter hon full fart förbi mig, upp på närmsta höjd och tittar sedan efter mig igen.
Lina går också gärna lite före men varje gång jag byter riktning så tar hon samma väg som jag gått. Särskilt om vi skulle ner för en brant eller gå i närheten av vatten, då gick hon i mattes fotspår. När hon äntligen skulle tuffa sig lite och gena så försvann hon ner i en vattenpöl som var skitdjup. Stackars gulle-Linan.
När vi skulle börja gå tillbaka till bilen igen hoppade Iris och jag över en liten vattensamling men Lina tyckte det var olämpligt att följa efter. När jag försökte locka henne att gå runt i stället märkte jag att några andra hundägare dök upp bakom oss.
Plötsligt sätter odjuret Iris bort och ska säga hej till dem. Va!? Dumma hund, ropade tillbaka henne och berömde när hon kom men såg till att hon inte fick några fler idéer om att springa dit igen. Då vaknar Lina som suttit som en tjockis och vägrat hoppa över vattnet och börjar springa bortåt, Iris följde genast efter.
Vems hundar sprang de bort mot? Vår instruktör på lydnadskursen så klart. Vi får se om Iris och jag är välkomna i morgon när det är dags för hundkurs igen…
Att springa runt i sandgropen hade i alla fall effekt. Nu är båda hundarna nöjda med att vi kör långsam lördag med framför tv:n.
Ser ut som att det kommit lite mer vatten nu än när vi var där med småflickorna? :-)
Hela gropen hade ändrat på sig och vattnet hade också flyttat. Men det stämmer nog att det var mer vatten också.
’berömde när hon kom men såg till att hon inte fick några fler idéer om att springa dit igen.’ får man fråga vad du menar med detta uttryck? En hund kan inte bli korrigerad eller straffad efteråt, den förstår inte vad den gjort för fel då.
Kanske blev lite tokigt det där för missuppfattning blev det ju helt klart!
Kommer vovvarna på inkallning så är jag inte arg eller korrigerar. Jag börjar berömma direkt när de vänder och sen får jag straffa mig själv om jag vill vara arg på någon efteråt.
Det jag gjorde för att förhindra att hon stack igen var att jag gjorde vad jag borde ha gjort från början; ställde (verbalt) krav på att de skulle hålla sig närmare runt mig. Dvs jag styr dem med rösten och belönar rätt och nejjar fel.
Ingen av hundarna blev alltså fysisk korrigerad eller bestraffad på något sätt.
underbara bilder 8-)
Du var så välkommen!!
:yes:
Ser skoj ut! Önskar man hade en sandgrop nära :-)
Är det reflexer dom har runt halsen?
Japp, tunna reflexer som inte håller att hålla hunden i om det skulle behövas (jag har testat närmligen och då stod jag kvar med reflexen i handen och hunden på vift efteråt) Men de syns väldigt bra! :yes: