De senaste veckorna har vi ibland sett små mystiska blodstänk på väggarna/dörrarna/skåpen på nedervåningen. I ungefärlig noshöjd och det har varit väldigt lite men på många ställen. Kollat igenom hundarnas munnar och överallt men inte kunnat hitta källan.
Så i förrgår upptäckte jag att Iris gnagt av håret på sin svanstipp. Och där, längst ute på svanstippen var den lilla källan till blodprickarna, Iris har en liten sårskorpa där som går upp så fort hon viftar till på svansen och slår i tippen.
Iris som alltid viftar på svansen så man nästan själv får ont när den smäller in i väggar och dörrkarmar. Rätt märkligt att de inte bryter sin svansar en gång per dag faktiskt.
Där hon gnagt bort pälsen är det lite svullet och för någon dag sedan så vätskade det lite också.
Vet att min fantasi skenar nu men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Iris pappa Sumo som till slut fick kupera sin svans helt efter att den bråkat och inte läkt som den skulle.
Inte går det att hindra henne från att vifta på svansen heller. Att slå in svansen i paket skulle inte heller hjälpa för det hade hon plockat bort direkt. När jag är i närheten går det att säga till henne att låta bli svanstippen men det lär ju knappast hjälpa när jag inte är i närheten hela tiden.
Sen undrar jag hur i hela friden hon har lyckats få ett sår längst ute på själva tippen också?
Tycker kupering är en helt annan femma när det kommer till svansarna.
Så jobbigt. Hoppas det läker snart. Fattar inte det där: jag har alltid haft hundar som kunnat vifta hårt på svansen utan att det gör ont, sen fanns det hundar på hunddagis (pinscher?) vars svansviftande när de lyckades träffa en blev som piskrapp.
God bedring til Iris! Typisk at de skal få små sår som f.eks på ørene. Håper det ikke har blitt riktig kaldt hos dere ennå, slik at det går raskere å få det til å gro :-)
Nu är det uppdaterat från tävlingen ;)
Har du någon hemsida eller så där man kan kika mer på hennes hundar?
Hej! Vad tråkigt med svansen. Min förra dobermann tik hade samma grej. Efter en antibiotikakur läkte såret ihop igen. Svanstippen kom upp åt henne för att hon (som Iris) piskade den emot allting… Ibland såg det ut som om någon hade slaktat henne hemma när det var blodstrittor längs väggarna, långt uppe… Fina vovvar du har. ♥
Har också tänkt på det där med svansen, Gordon slår i sin svans väldigt ofta och nästan varje gång ganska hårt i alla möjliga grejer.
Min kusin fick kupera sin ena jaktspaniel för hon gjorde illa den varje gång de jagade.
Stackars Iris…hoppas det läker snart och ni inte behöver ta till extrema metoder.
Ryser till varje gång jag ser stackars vovvar som stympats på sina vackra svansar :(
Räcker ju med ett jättelitet sår, börjar dom sen att slicka, så tar det inte lång stund (sekunder) innan det blivit större, Rex fick nyligen ett litet sår på ena trampdynan, sen började han slicka på det och sen var halva tramdynan ett sår, men nu börjar det att läka i hop, absolut jobbigaste stället dom kan få ett sår på,(allra helst vid denna årstiden) det är ju strumpa på vid varje promenad, samt innomhus får han ha en socka på, i bland även en munkorg, vilket han trivs bättre med än tratt, som är i vägen vart dom än går, så skonar det ju också dörrposterna i huset :-D
Hoppas lilla Irisvansen snart läker
Stackars svansen! Undrar hur hon fick det där dumma såret ?:-) Hoppas veven blir som ny snart igen!
Jag har bestämt mig för att vara skitnojig ang svansen för att minska risken för att något blir knäppt eller värre.
Hon är rätt duktig på att låta svansen vara faktiskt, det är nog svansviftandet som blir den svåra biten…
Min första dobbis tik råkade ut för samma sak, så håll koll noga . Slutade i vårat fall som för din hunds pappa, dock vågade vet bara ta 10 cm av svansen, men ett helsike att få det såret att läka kan jag lova och stor smärta för hunden :(
Så håll kollen…
Jag vaktar noga på den lille svansen men det är svårt, hon vevar ju som fasen med den jämt…