…jag vill ha det benet som Iris har! De här benen är inte alls lika fina eller lika goda som hennes!
Det spelar ingen roll hur eller vad jag gör. Lina får välja ben först, hon får till och med två ben och Iris bara ett, så fort Iris lägger sig och knaprar på sitt så är det kört. Då vill Lina ha det benet.
Jag samlade ihop alla nya och gamla ben jag hittade och la dem i en hög framför Linas nos. Efter en stund tittade jag till henne igen och då låg hon och var sur på mattan.
Det var bar att plocka upp kameran, ta en surbild och sen frågade jag Iris om hon kunde tänka sig att byta ben med Lina. Det kunde hon och Lina blev lycklig!
Ha ha ha… Selma o Vinna i ett nötskal. Selma har alltid det smaskigaste benet. Selma går med på att byta med Vinna, men då är det som att Vinna tänker att ”Gick det inte lite väl enkelt?” Å så vill hon byta tillbaka igen…! Drygunge! Tur att Selma verkar ha samma inställning som Vinna, så kan de hålla på att byta bäst de vill.
Snäll-Selma!
Hemma hos oss brukar vi göra 2-3-4 byten, sen brukar alla vara tillräckligt nöjda och kan knapra lugnt på det ben de har för tillfället.
Hej!
Ny läsare här!
Gillar verkligen att kika in på din blogg. Har alltid haft en förkärlek till Dobermanns… men har inte skaffat mig en (ännu!)
Men, familjen har två Kerry Blues som är precis lika när det kommer till ben, och vem som ska tugga på vilket och i vilken turordning :).
Kände igen deras beteende i Lina och Iris direkt. Haha!
Vi har en ”tant” på 5 år som alltid får benet först, ”lillen” på 1,5 år spottar ut sitt ben, lägger sig nära tanten och gråter. Sen går det ett tag och tanten får ge upp för puppy-eyes-deluxe. Skulle ju vilja att de kunde tugga på varsitt, men he går int :)
Tur att de kan samsas om samma ben i alla fall, om än att de tuggar i omgångar :)
Förresten, du kanske skulle kunna ge mig ett råd? Är 24 år, och funderar på att skaffa egen hund om några år. Har vuxit upp bland terriers (softisar och kerrysar). Men, jag har alltid trånat efter en Dobermann. Jag skulle vilja träna lydnad, men inte tävla eller så utan för hunden och min min egen skull. Framförallt vill jag se till att min hund är en socialiserad, lydig och trygg vän. Jag har inget behov av att tävla eller så… Skulle en Dobermann må bra i en sån miljö, eller behövs betydligt mer arbete? Och i så fall, vilka aktiviteter skulle du rekommendera?
Hur som haver, tack för en mycket trevlig blogg!
Mvh
Emma, från norra Norrland
Hej Emma!
Det verkar var en klassiker det här med att dela på ben! ;)
En dobermann bryr sig ju inte om den tränar för skojs skull eller för tävlings skull. Jag tävlar inte heller så mycket med mina hundar men Iris gillar sporterna agility, IPO,spår, uppletande, drag och lydnad och hon tycker att allt är kul.
Så självklart kan du ha dobermann utan tävlingsambitioner :)
Vardagslydnaden är mycket viktigare än tävlingslydnaden och det är rätt fullt sjå att bara få den att funka.
Tack för din kommentar! :))