Häromdagen var Tessan här i krokarna med sina två hundar Kinge och Tea och vi gick en långpromenad tillsammans i en långgrund vik i havet.
Jag vet inte hur många gånger jag sa högt att jag längtade efter min kamera men det gjorde nästan lite ont att inte ha den med. Tea, Kinge och Iris sprang på de små sandöarna som bildats, hoppade så vattnet stänkte åt alla håll i soljluset, de var så härligt och otroligt vackert.
Plus att det var klarblå himmel och varmt och skönt. Jag vet inte ens hur länge vi gick där men minst en timme måste vi ha knatat där och jag undrar om det inte var en av sommarens bästa promenader faktiskt. Helt ljuvligt!
Efter promenaden följde Tessan och vovvarna med hem till oss och då tog jag några bilder på Kinge, Lina och Iris på tomten. (Tea hölls sig vid matte och tyckte de andra var lite väl barnsliga).
Alltså det här med kameror. Jag lever ju ett liv ihop med min kamera. tar kort överallt och hela tiden. Eller ja, jag filmar faktiskt mest om jag ska va ärlig. Men grejen är att man missar mycket när man är den som alltid fotar/filmar. Pratade med min kompis om det häromdagen, har nästan aldrig sett henne hoppa en bana med sin häst, för jag filmar alltid. O man ser inte alls på samma sätt när man har en kamera i ögat. Så ibland är det nog nyttigt att låta kameran vara hemma, även om det är SUPERTRÅKIGT :)
Detta har du helt rätt i! Jag är som du, ibland känns det som att jag ser hela livet genom kameran.
För att inte tala om att jag sällan blir med på kort själv, lite trist ibland.
Tack för en väldigt trevlig promenix! Svensk sommar när den är som allra bäst!!! Kinge skäms och sänder massor av nospussar till underbara Lina! Hoppas ni har en underbar vistelse på Island. :)
Tack själv, det var en härlig promenad!
Och vi hade det bra på Island (fast jag saknade hundarna jättemycket)!