I dag fick vi besök. En person som är sugen på en egen dobermann kom hit för att hälsa på oss.
Alltid intressant när någon som man aldrig träffat kommer hem och möter hundarna för första gången. Lina vill ju bara bli klappad och går runt och ser söt ut medan Iris… ja hon går runt och ser skeptisk ut med en boll i munnen och morrar gärna åt dem hon inte känner. Jag vet att hon inte menar ett skit med de där ljuden men för den som aldrig träffat henne så kan jag tänka mig att man inte upplever henne som en särskilt trevlig hund.
Man måste nästan bevisa för Iris att man duger innan hon är som vanligt igen. Då går det t ex inte att försöka klappa henne när hon inte vill. (Då går hon iväg direkt.) Det går inte att vara rädd för henne, det märker hon direkt och morrar lite extra. Försöker man vara tuff mot henne så kan man också glömma att hon tänker bli vän med dig.
Visade sig att vår dobermannintresserade gäst inte ens brydde sig om att få av sig skorna innan han satt på golvet och gullade med Lina. Dessutom var han hur naturlig som helst runt Iris och han insåg att det var Iris boll som var nyckeln till framgång hos henne. Iris godkände honom nästan direkt och de hade dragkamp om bollen och han kastade och hon hämtade. (Ja, hon hade lika gärna kunnat ignorera honom resten av dagen om det inte hade passat).
För att denne någon skulle få en chans att träffa en pojkdobermann också så frågade jag hunden Hachi (som vi träffade i går) och hans matte om de ville komma hem till oss också. De ville de!
Förutom att vi satt här hemma hos mig och jag malde på om dobermann så var vi ute på en liten promenad tillsammans också. Gick bort till ”lilla ängen” här i närheten och jag föreslog för Hachis matte att vi kunde testa hur han skulle bete sig lös där. Det är lite bilar, lite folk och man har bra koll där. Planen var att om han inte gick att kalla in att jag skulle ropa på Iris så skulle han ändå säkert följa efter henne tillbaka till oss.
Hachis matte hade en bra leksak att belöna med också om han kom när hon ropade. Jag är så galet glad att kunna säga att jag blev imponerad på den vändningen som Hachi gjorde när matte ropade på honom! Det var en riktig femöring i luften!
Matte belönade honom jättebra med kamp när han kom tillbaka också. Otroligt kul att se att en hane i den slyngelåldern han ska vara i nu är så duktig!
Lina och Iris var väl som vanlig så där imponerade av att jag släppt in en ung hane som inte fattat att man kan ligga still, vila och vara tyst inomhus. Stackars Hachi fick höra upprepade gånger att han kunde gå och dra något gammalt över sig. Utomhus däremot så ville både Iris och Lina leka och springa med honom, så helt hopplöst körd är han inte!
Jag tror att alla inblandade hade en bra dobermanndag faktiskt.
Härligt att höra att det går så bra m Hachi och att han har fått nya kompisar i skåneland :-) Det blir super tror jag och snart är ni ett riktigt gäng där nere också :yes:
Jag gör mitt bästa för att fylla Skåne med dobermann ;)
Man kan faktiskt inte bli annat än stolt över Prinsen. Hans inkallning har det lagts mycket tid på och det är härligt att han visar det. Jag vet att de två kommer bli ett super team även om han är väldigt saknad här.
Jag sa det till matte också, här måste en viss Camilla ha jobbat på mycket bra! :yes: Det är flera saker som jag redan sett som är uppenbart att någon lärt honom, riktigt kul att se faktiskt!
Jag förstår att du saknar honom men jag kan säga att hans nya matte är guld!
Visst är de underbart att se de äldre hundarna närstan ge en ”Inte nu igen… va har vi gjort för att förtjäna en snorunge inomhus igen?!” suck när man släpper in unga hundar! :-))
Huvudet på spiken! :laugh: