I onsdagskväll var det dags för Asta och mig (Emelie) att ta oss från Skåne hem till Stockholm.
Vi tog kvällståget och skulle ha varit framme på Centralen strax före midnatt, men eftersom det som oftast alltid strular med SJ vart vi en timme försenade. Jätteroligt med en icke rumsren valp… Vilket visserligen gick bra. Inget kiss på tåget, hon var inte brydd och kunde sova och somna om efter att hon vaknat och varit vaken.
Lilla gumman fick gå med sina egna små ben varvat med att åka arm på Centralen och perrongen. En tunnelbanetur senare var vi hemma.
Hon trampade in i min lägenhet som om hon alltid hade bott där. Lekte, åt mat, drack vatten och hon sov hela natten utan olyckor.
Under torsdagen vart vi upphämtade och det var dags för ytterligare en tur. I bilen och bort till en annan lägenhet där hon likt i min trampade runt glad och orädd. Innan vi var framme gjorde vi ett stopp på en djuraffär där vi handlade mat. Där hälsade hon på personalen och upptäckte på egna ben. 9 kilo väger hon nu.
Natten i ytterligare en ny lägenhet gick bra. Hon hittade en kompis som ni kan se här och idag vart det en utflykt.
Först behövde vi åka hem till mig för att hämta en sak, sedan in till Fridhemsplan för att parkera och göra lite ärenden. Asta trampade på själv bland allt det nya. Så mycket folk, hundar, bilar och stadsljud gjorde faktiskt mig lite orolig, men hon trampade på och var nyfiken på det mestar. Hon fick besöka ett parkeringsgarage, SEB, Åhlens och ett litet stopp på Arken Zoo innan vi gick tillbaka till bilen.
Även om lilla gumman är rätt galen vid mat, är lite kinkig med att gå ute under sämre väder och gärna skäller när hon inte kommer dit hon vill så känns hon just nu lite som ett A-barn (vilket jag visserligen vet har en tendens till att skifta rätt rejält under det första levnadsåret haha).
Mycket nytt på kort tid, men samtidigt känns det som något gynnsamt. För vad som än händer är det något/någon som består och alltid är där, nämligen jag.
Asta och Sally