Så här såg Sallan-Brallans första IPO-träning på rikslägret ut.
Ellie, Isak, Iris och Sally på film
Jag filmade ju faktisk lite med GoPro-kameran när vi var hemma hos Isak och Ellie. Kunde inte låta bli att klippa ihop lite blandat på de fyra hundarna.
Jag tog bort nästan allt ljud men är ju tvungen att bjuda på Isaks ljud när han hänger i kudden och att Iris kom på mitt första ”hit” när hon äntligen fick skälla på en ärm. (Jag trodde jag skulle behöva gå och bända bort henne från platsen där hon satt och voffade.)
Premiär för lille Ammo
I dag hade Sally och jag bestämt träff med Sara och hennes nya lille valp Ammo. Han är nästan precis 12 veckor nu och tillsammans åkte vi till stranden för att gå en första promenad tillsammans.
Under midsommarhelgen var det Sally som var valpen. Sally som fick gå lös när hon premiärpromenerade med först Isak i koppel och efter det Ellie i koppel. Nu var det Sallys tur att vara den stora hunden och vara kopplad när lille Ammo fick skutta lös bredvid och känna av allt och få bestämma själv när han ville och vågade gå fram till Sally.
Eftersom han var en väldigt orädd liten krabat fick Sally gå lös hon också efter en kort bit. Sen knatade vi en bit och hundarna fick nosa och skutta och vara glada. Vi tog en paus och satt ner i sanden en stund för att valpen skulle få chans att vila sina ben, han ägnade tiden åt att försöka leka med Sally.
Han var så duktig och knatade på förbi allt och alla vi såg längs stranden. Inte ens kitesurfarna som började fixa med sina saker brydde han sig om, han tittade bara på dem och steppade på som inget. Cool kille!
På lilla sandtarmen
Dagar då jag inte riktigt vet vad jag ska göra med hundarna åker jag oftast till stranden. I går var en sådan dag, jag satt som en initiativlös klump i en stol på altanen och hundarna låg i solen och väntade på att jag skulle hitta på något.
Vi tog en tur till vår favvovik i havet. Jag älskar stranden och havet och jag hoppades att det skulle finnas små sandöar ute i viken som vi kunde gå ut på för att inte störa alla fåglar som antagligen har små babybarn just nu inne vid strandkanten. När vi kom fram till viken såg jag att det enda som fanns tillgängligt var en liten, liten tarm med sand som gick ut i vattnet.
Först trodde jag att vi skulle få nöja oss med en koppelpromenad men det visade sig att den lilla sandplätten räckte. Iris var lätt att kalla tillbaka de gånger hon styrde nosen mot stranden och den enda gången som Sally (bakom ryggen på mig) kilade upp på stranden kallade jag tillbaka henne utan problem men då glömde hon sin leksak så vi fick gå tillbaka och hämta den. Då fick Iris stanna ute på sandtarmen för säkerhets skull.
Vi kan roa oss på små ytor vi! Hundarna får leka och springa samtidigt som det blir rätt mycket träning också faktiskt.
Just nu jobbar jag mycket på att Iris och Sally ska kunna ha varsin leksak utan att Iris ska ta över helt. För ett tag sedan tyckte Iris att det var svårt när jag lekte och kampade med Sally och hon blev utanför men tack vare träning och tydlighet så går det nu rikigt bra. Själv har jag blivit rätt bra på att kampa med en hund i varje hand.
Sally överraskade mig med att vara mycket mer ute i vattnet än sist också det bådar gott för sommaren!
En sammanfattning av vår utflykt till stranden filmat med GoPro-kameran av mig och Iris. (Jag gillar inte att höra min egen röst och då den hördes hela tiden blev det musik istället)
Pga musiken tror jag inte att man kan se klippet i en del länder, därför har jag gjort en without music here.
Den första skidturen, lycka!
På grund av, eller kanske snarare tack vare, att mitt operationsärr sprack på väg upp till fjällen så fick jag mer rörlighet i benet och lite av smärtan när jag rörde mig försvann. Det hål som blev i min ljumske (där jag med lätthet kunnat trycka ner min tumme om jag hade känt för det) läckte massor däremot och jag fick byta förband stup i kvarten tills jag fick telefontips från en av sköterskorna på ”min” mottagning; byt ut absförbanden mot inkontinensskydd. Best shit ever!
Jag spenderade veckan i fjällen med fasttejpade inkontinensskydd på benet som inte behövde bytas lika ofta och med ett ben som blivit rörligare och mindre smärtsamt. Sista dagen var jag därför tvungen att prova skidorna, det fick bära eller brista.
Att ta med sig Iris på det äventyret var inte aktuellt så uppspelt som hon blir när det är dags för skidåkning. Sally däremot fick dra på sig gippmokk-tossorna och följa med lös på sin första skidtur.
Även om jag åkte som en pensionär, även om jag inte vågade skjuta ifrån ordentligt med högerbenet, även om jag hade dubbla inkontinensskydd för män fasttejpade på benet, även om jag kände i hela kroppen hur mycket kondition jag förlorat på en månad så var jag så glad att jag började gråta efteråt!
Det var så otroligt härligt att jag kunde om än bara för en liten stund. Det var så härligt att få röra lite på sig! Härligt att Sally var så duktig. Filmen nedan (som blir den sista från fjället) är ren och skär lycka för mig!
Iris och husse i skidspåren
Varje dag när husse och Iris kom hem från skidåkningen berättade han att Iris hade varit så duktig i spåret vid möten, omkörningar osv.
Men det var först när husse hängde på sig GoPro-kameran som jag fick se med egna ögon. Som vanligt kunde jag inte låta bli att göra en film av det också.
Sally, blivande draghund
Vi har även låtit lilla Sally dromedar att testa på att vara pulkahund efter att Iris hade dragit mig i pulkan. Plus att hon fick springa en liten, liten sväng med husse och Iris när de åkte skidor.
Jag tyckte hon var en naturbegåvning, reagerade knappt när hon plötsligt hade en plastig pulka på släp i ett snöre. Nästa år har jag två draghundar, hurra!
Vill du dra mig i pulkan Iris?!
När jag fick veta att jag hade cancer längtade jag efter vår skidresa. Det var något att se fram emot i allt det dåliga. När det dessutom inte kom någon snö i min del av Skåne på hela vintern så längtade jag ännu mer. Därför blev jag först väldigt ledsen när jag insåg att jag inte skulle kunna åka skidor efter mina andra operation då vår skidresa var inplanerad.
Ändå åkte vi upp till fjällen och husse åkte skidor med Iris. Sally och jag tog små korta promenader och njöt av snön ändå. Samtidigt längtade jag så innerligt över att få fara fram över snön efter Iris jag också.
Husse hade tagit med vår plastpulka och jag var tvungen att testa. Kunde Iris tänka sig att dra mig en liten bit i pulkan trots att jag inte kunde hjälpa till och trots att hon sprang från husse och Sally? Vad skulle hända om vi mötte någon? Jag hade ju dålig eller ingen möjlighet att styra pulkan samt att bromsa med mitt onda ben skulle inte bli ett dugg bra.
Här är svaret på frågan Vill du dra mig i pulkan Iris?!
Jag fick även svar på vad som hände vid möte på vägen tillbaka. Duktiga, snabba hund!
Sallys promenad
I dag var flocken på promenad runt lilla sjön. GoPro-kameran var med och Iris, husse och jag turades om att filma.
Nedan är några av Sallysnuttarna där jag bland annat övar på inkallningar. Hon har fattat vad ”Sally här” betyder!
Kommer ni ihåg sommaren?
Husse och jag var hemma på middag hos Nemos husse och matte för någon vecka sedan. Vid matbordet började vi prata om GoPro-kameror. Jag blev påmind om att jag aldrig gjorde någon film eller bilder från när vi vara på stranden tillsammans en gång i somras och jag hade haft kameran med mig. Så självklart gick jag hem och fixade det!
Iris, Nemo och hunden Allan var och badade i havet i juli och Iris fick låna ut sina flytvästar till Allan och Nemo då deras simteknik var lite skvättigare än hennes.
Härligt att kolla på och minnas tillbaka nu när det är kolsvart, kallt och regnigt där ute, här är filmen och några bilder från den 6 juli i somras!
