Hämtade ut skidorna (service inför säsongen) i fredags, men då skulle jag jobba kväll. Lördagen gick åt att vara i Södertälje på föreläsningen/mötet men i söndags så äntligen, äntligen, äntligen var det dags för skidpremiär! Jag valde att ta med Iris för att hon har lite mer tempo och jag tänkte att det kunde vara kul att starta med lite fart.
Vi gick med våra skidor bort till golfbanan, det är ett par km dit så Iris fick gå i sele och värma upp på vägen dit. När vi hade ca 500 m kvar till skidspåren började Iris plötsligt att skälla och streta framåt. Vi skojade lite om att hon visste vad som var på g men ändå var vi lite osäkra. Var det så att hon visste och blev så taggad? Eller var det de tre hundarna som gick framför oss?
Hundarna försvann och Iris fortsatte streta, hoppade framåt i selen och skällde. Det VAR skidåkningen hon kom ihåg gick igång på!
På med skidorna, gjorde oss klara, sa åt Iris att springa och PANG!! var den lilla svarta kanonkulan på väg i full fart med mig som en liten sketen kötthög på släp! Jag hade fullt upp med att försöka komma ihåg hur det var att stå på skidor och hålla balansen samtidigt! Eftersom det var söndag också så var vi inte de enda skidåkarna som var ute heller. Det var folk överallt.
Ordet stanna har inte varit Iris starka sida och det var bara att inse att det inte gick att åka i spåren med henne. Vi fick göra egna spår i lössnön och öva på stanna. Ändå åkte vi fortast av alla! Själva stanna-övningen gjorde jag så att på lämplig sträcka så sa jag stanna och slängde mig åt sidan så det blev stop. Gissa om man blir snöig av att öva så? Plus att man ska kravla sig upp också.
I lössnön fanns det ju heller inte något givet håll för Iris att dra åt så jag hade fullt sjå med att rikta in henne. Under tiden letade hon efter husse och alla skidåkare på håll kunde ju vara han…
Så kom husse åkande. Vi pussade och hoppade lite på honom innan han åkte i förväg. Efter det slumpade det sig så att vi hade fritt framför oss i spåren. Kom på plats i skidspåret och sen var det bara att försöka hålla sig på benen! Fy tusan vad det gick! Med vetskapen om att husse var någonstans där framme också så la Iris i en extra växel! Jag kommer att bryta nacken i vinter!
När vi väl var klara med skidåkningen och gick hemåt så fick Iris ha kvar selen och gå/dra som hon ville. Jag tänkte att jag skulle öva på stanna-kommandot när vi gick. Sa stanna och hon stannade. Bra. Gav samma kommando som när vi åker skidor för framåt och Iris la in högsta växeln och började tokdra! Fick lägga ner stanna-övningen då jag inte orkade hålla emot. Säker på att hon fattat drakommandot är jag i alla fall! Men ska det bli skidåkning utan att slå sig sönder och samman i vinter så måste jag börja träna in kommandon, för nu har jag en draghund i andra änden av linan!
