När vi kom hem efter träningen i tisdags vilade Iris en stund innan jag gav henne ett ben. Eller ben och ben, en bit av en hästnacke var det faktiskt! Det var killen i djuraffären som tipsade om att det var mycket att äta på just de bitarna.
Iris ser lite sorgsen ut på bilden nedan men det stämmer inte, hon blev väldigt glad när hon fick benet. Det var först när jag kom och insisterade på att ta en bild och bad henne lägga sig ner och posera som tyck-synd-om-mig-ögonen tändes.
När jag hade fotat klart och Iris fick ledigt från poserandet tog hon sitt ben och sprang iväg, fort innan jag skulle hitta på nya hyss.
Efter det tuggade, knaprade och gnagde hon. I timmar. Efter tre timmar blev det tyst och då misstänkte jag att hon bara hade tagit en paus.
Mycket riktigt hade Iris tagit sin hästnacke och gått och lagt sig i min säng och vilat en stund. Sedan jag såg filmen Gudfadern för tusen år sedan trodde jag faktiskt aldrig att det skulle inträffa att jag skulle ha delar av en hästnacke i sängen men konstigt nog kändes det inte alls ologiskt nu när det hade hänt.
Inte kunde jag skälla på Iris heller. Regeln har alltid gällt var hon får tugga ben eller inte, aldrig var hon får lägga sig och vila med dem. Vi jobbar på nya regler och jag har bäddat rent i sängen…
