Söndag. Ska jobba natt på barnsjukhuset så då då gäller det att göra det bästa av den lediga tiden innan det är dags för jobbet. I mitt fall är ”det bästa” att vara ute så mycket som möjligt och vara med Iris. Vi aktiverar varandra rätt bra.
Först högg/sågade jag ved och Iris roades sig med att släppa ner sin boll bland alla långa grenar som ska sågas upp. Jag fick hämta upp bollen ett par gånger när hon inte fick upp den själv. Hon hjälpte även till att tugga på några av grenarna som ska kapas.
Sen blickade jag ut över ängarna på baksidan av huset och eftersom sommarbetet för hästarna nu är över för säsongen fick jag ett infall att lägga ett spår i hagen. Vi spårar så sällan så när bara tanken på det dyker upp gäller det att ta tillvara på idén direkt! Iris stängdes tillfälligt in i huset och jag gick ut i hagen och la ett spår med tre grejer i.
När spåret var lagt klippte jag andra halvan av gräsmattan (vi tog första halvan i går). Iris slutar aldrig att försöka träna när jag klipper gräset, det är hon som har bestämt att det ska vara så, inte jag. Hon lämnar sin boll eller leksak på gräset, springer i fatt mig och går fritt följ tills jag säger varsågod. Ibland skiter hon till och med i att springa till sin boll när hon får utan springer bara ett litet varv och återvänder sedan till min sida. Inte en enda gång uppmuntrar jag henne att komma till mig, helst av allt skulle jag faktiskt vilja klippa i fred men återigen har hon bra pli på mig den där Iris och jag kan inte låta bli att göra som hon vill. En timmes gräsklippning är med andra ord bra aktivering för oss båda.
Efter det rensade jag ogräs längs häcken. Då ägnade sig Iris åt att släppa bollen i skallen på mig och ville att jag skulle kasta den. Hon fick som hon ville, som vanligt.
När det hade gått nästan två timmar hämtade jag spårlinan och selen och så gick vi en promenad runt alla husen för att komma bort till hagens början. Jag hade verkligen ingen aning om hur detta skulle gå och hade en känsla av att jag skulle få se det hela som babyövning och ha henne i kort spårlina. Men så verkade hon ju spåra ändå och jag släppte ut henne i linan. En golfboll och ett gammalt märgben gav viss störning men till min stora glädje så struntande hon faktiskt i hästbajset! Hon tog sig själv till första apporten och efter lite uthållighet från min sida så fick vi till och med en liggmarkering!
Andra apporten som var en proffspinne gick ännu snabbare att spåra till och liggmarkeringen kom också snabbare. (Iris har innan plockat upp apporterna men det blir så mycket cirkus över den övningen att jag velat lära om). Det gladde mig så mycket att se henne ligga där bland häsbajset och vakta sin pinne och vänta på belöning, jag var tvungen att ta en bild innan vi fortsatte!
Sista saken var en kampgrej och Iris och jag lekte med den och firade att det gått så bra en stund innan vi gick hem igen.
Väl hemma sa Iris att hon ville kampa mer med sin leksak så då bestämde vi oss för att köra lite lydnad. Jag hängde kampleksaken i ett träd och så fick Iris göra en massa moment i följd innan hon fick frikommando efter hoppet. Till sist övade vi på loss en stund också.
Nu ska vi sova middag under filten i soffan tillsammans.
