I går frågade min gulliga granne om jag ville följa med dem på agiltyträning på Lomma BK. Först tänkte jag bara på Iris och hur kul hon skulle tycka att det var, klart vi skulle med! Sedan kom jag på att Iris löper och att jag inte visste vilka regler som gäller på Lomma angående just löptikar. Dessutom var det öppen träning och jag visste inte riktigt hur gamla barnen som skulle träna var. Motvilligt tog jag beslutet att lämna Iris hemma och bara ta med Sally.
Väl där var det organiserat kaos och pudelfrossa, av de 12-15 hundarna som var där var minst hälften pudlar. Sally undrade var i hela friden hon hamnat och jag gav direkt upp tanken på att få till någon träning mitt i allt detta och försökte inbilla mig själv att passivitetsträning också är kul.
Jag knöt fast Sally i en container och backade en bit för att dokumentera härligheten. Bland alla barn och pudlar tittade Sally med nyfiket lugn på dem allihopa.
Eftersom Sally tog det så bra så backade jag en bit till och tog fler bilder. Jag önskade att bilder hade ljudeffekter, bilderna jag tog sa inte bara tusen ord, tusen ord hördes och blandades med hundskall! Då såg jag plötsligt min sju månader gamla kalv ligga där och bara ta det lugnt och se nöjd ut.
Efter en stund bestämde jag mig för att ge det ett försök ändå och gick bort till en del av planen där det inte var lika mycket kids eller pudlar just då. Övade på att hoppa över några hinder och Sally hoppade så fint så. (De var i chihuahua/pudel-höjd så jag kände inte att det var olämpligt att träna hopp hur mycket som helst). Efter mindre än en minut kom det en lös pudel som ville kolla lite vad vi gjorde. När Sally ignorerade den hunden enbart på att jag sa nej och lockade på henne, då visste jag att vi var i hamn! Här skulle tränas med störning!
Jag gick bort till en liten tunnel och Sally sprang igenom direkt. Vi fick ta tunnelpaus några gånger när en sexåring med chihuahua i koppel bestämde sig för att också köra samma tunnel.
Jag hämtade en ny tunnel, större och längre och böjde den så att Sally inte skulle kunna se utgången när hon sprang in. Behöver jag säga att jag var så stolt att jag kunde spricka när Sally bara fortsatte springa genom utan att tveka?
När samma sexåring men nu med pudel i handen kom för att köra den tunneln också var det bara att backa undan och leka med Sally tills det var fritt för oss igen.
På det sättet fortsatte det. Vi körde tunneln, några hopp och jag lockade upp Sally på vippbrädan konstant flankerade av minst en eller två små hundar på hindret precis bredvid eller på samma hinder. Det var mer träning för mig än för Sally när jag fick hålla reda på alla andra runt omkring samtidigt också. Däremot hade jag inte kunnat få bättre störningsträning för henne, grymt bra!
Det tog mig en stund att klura ut hur jag skulle få Sally att knata rakt över brädan, när jag lockade med godis mållåste hon på godbiten och tappade kontrollen övar var hon satte tassarna. Hon trillade av gång på gång men slutade aldrig följa med upp. När jag la kamptrasan i slutet på brädan så hade jag löst mitt problem och Sally tuffade över plättlätt!
Den enda gången som alla hundarna hamnade i någorlunda samlad ordning och planen tömdes var när en rottweiler skulle köra banan två gånger. Då förbannade jag mig själv att jag inte tagit med Iris ändå, löptikar var ju hur välkomna som helst!
Jag gav min kamera till min lilla granne och bad henne ta en bild på oss där vi satt och kollade när rottweilern körde. Titta så fint Sally och jag smälter in där ute på kanten av mindre mattar och hundar!
Själv tog jag bild på denna lilla söta sak som kunde sitta så här tjusigt!
Det var inte helt enkelt att göra en liten instagramfilm med allt som hände på samma gång men jag lyckades till slut få med alla de tre hinder som vi övade på. Sally är bäst.