När det började skymma i går hade vi ström men inget internet vilket var bättre än många andra här i närheten så jag jag var rätt tacksam faktiskt.
Lina började bli orolig kring 19-tiden då vinden ökade i styrka. Takpannor började lossna och landade på altanen och Lina gillade inte ljudet av pann-kross! Nyheterna sa dessutom att det skulle blåsa på hela natten så vi flyttade oss från nedervåningen till lilla tv-soffan här uppe. Här har vi bara ett litet fönster och när jag stängde alla dörrar till de andra rummen så blev det rätt lugnt ändå.
När jag hade tvn på så låg Lina lugnt och vilade i soffan. Iris var uttråkad som fasen och hämtade lite saker i brist på annat att göra; min mössa, några strumpor, ett ben och en boll.
Det var kombinationen av takpannor som lossade från taket och det faktum att hundarna behövde rastas som var det enda som fick mig att känna mig lite kinkig. Det hela slutade med att jag rastade dem i koppel på tomtens framsida. Jag frågade Iris ännu en gång lite senare på kvällen som hon ville gå ut igen men då vände hon självmant i dörren och då låste vi dörren och gick upp till Lina igen.
Det blåste så mycket att alla fönster skakade och det var så mycket oväsen att jag till slut bestämde mig för att vi skulle sova i tv-rummet. Lina stannade i soffan och Iris och jag blåste upp en madrass som vi klämde in mellan soffan och tvn. Lina var faktiskt den som hade lättast att komma till ro och somna gott och det kändes skönt.
När vi vaknade strax efter kl 8 i dag gick Iris och jag ut på tomten utan Lina för att kolla lite. Iris var vild och ville springa lika fort som vinden. Takpannor hade lossnat, altanräcket hade gett upp och staketen hade gett vika under diverse bråte på sina ställen.
Mest förbryllande var dock de stora frigolitbitarna som låg överallt. Var de kommer ifrån är en gåta men en granne sa att han sett dem komma flygande över fälten. (På bilden ovan ser ni hur de fastnat i vårat staket). En stor bit jagade Iris i vinden och hon såg förvånad ut men när jag bad henne sätta sig bredvid den så var det inga konstigheter.
Nu sitter vi inne igen och väntar på att det ska sluta blåsa. Hade vi fått i alla fall liiiite snö på köpet hade jag kunnat tänka mig att ändra min åsikt om Sven en aning men nu, nu är han bara dum!