I dag skulle jag för första gången passa mina grannvovvarna. Det som tidigare bara var en chihuahua har nu blivit en chihuahua och hans nya lillasyster pudelvalpen.
Innan vi gick hem till mig satt jag en stund hemma hos dem och gullade innan jag tog de båda hundarna och en lämplig och mjuk filt med mig och gick. Konsterade att han som alltid varit minst nu kändes tung i jämförelse med lilla ullbollen. Hon är fjäderlätt!

Väl hemma var vi ute i trädgården och jag lät dem nosa och rasta där en stund. Jag ville att Iris skulle se dem genom altandörrarna och verkligen se att det inte bara var lilleman som var med denna gången.
Väl inne delade jag noga upp soffan på två och Iris fick stränga order om att stanna på sin sida tillsammans med sin elefant under tiden som de två små fick andra änden för sig själva. Själv placerade jag mig i mitten och hade stenkoll.

De två små slocknade mer eller mindre direkt. Jag åt frukost framför tv:n och allt var bara lugnt.

Varje gång lilla pudelplutten vaknade till lite gick jag ut med henne på tomten, Iris följde med direkt och herr chihuahua rörde inte en fena utan snarkade på. Det blev rätt bra då jag bara behövde hålla koll på en stor och en liten och Iris och jag gick genom vilka regler som gällde; titta gärna på valpen men glöm att du ska göra något annat och glöm att du ska nosa på henne.
Lilla valpen har vid tidigare tillfällen när hon varit ute på sin nya tomt och Iris skällt till på vår sida av staketet valt att springa och gömma sig snabbast möjligt. Den stora svarta har med andra ord verkat väldigt läskig hittills.
Jag tror vi var ute två gånger på en timme och när lilla fröken vaknade för tredje gången och vi hade varit ute ännu en gång hittade Iris sin pipgris. När vi gick in igen ”oinkade” jag med grisen i soffan, något som väckte nyfikenhet hos lilla fröken.

Grisens ljud fick till och med lilleman att vakna ur sin sovkoma. Tydligen är just det där grislätet något extra speciellt.

Tillsammans med sin nya lillasyster inspekterade och nosade han noga på grisen innan han bestämde sig för att detta inte var värt hans dyrbara sovtid och gick tillbaka till sitt hörn och la sig igen.

Lilla fröken valp bestämde sig dock för att nu var det dags att upptäcka mer och började gå längs soffan i jakt på nya saker att nosa och kolla på.
Iris som var nere på golvet såg henne komma gåendes och då valpen fortsatte gå mot kanten stod hon strax i höjd med Iris. Iris nosade så noga så noga och valpen stod bara still under tiden.
Var hon skräckslagen, skulle hon skrika till, skulle hon börja springa och vad skulle Iris göra då? Jag hade aldrig låtit Iris gå fram till henne om jag inte känt min hund och litat på henne men samtidigt vet jag att Iris jaktinstinkt är lättväckt när det kommer till små saker som låter som pipleksaker och att man aldrig kan vara 100% säker då det gäller djur.
Jag erkänner att jag höll andan lite när jag tog nedanstående bilder.


Men den lilla sa inget eller sprang inte, hon ville bara ner på golvet när Iris nosat klart. När jag satte ner henne började hon gå på upptäcksfärd ut i hallen och jag tittade bara efter henne med kameran.

Tydligen var inte valpen färdignosad på. Nu när hon var på golvet ville Iris fortsätta undersöka.

Lilla luddan tyckte att det blev lite för mycket stor hund och valde att skutta tillbaka till mig. Men inga tjut eller pip hördes från henne.

Nu gick hon på upptäcksfärd under köksbordet. Här hittade hon en look alike som verkade ha svimmat och hon stannade till och kollade läget på honom.

Att vara under köksbordet visade sig vara ett vinnande koncept. Hon gömde sig inte för Iris men kände nog att hon hade lite tak över huvudet. Iris kunde nosa på henne och hon satt bara och var precis lika cool som hon ser ut.

Det var först när hon gjorde en lekinvit till Iris som jag kände att nu får det nog vara bra för denna gången. Leka gör vi när lilla luddet väger i alla fall mer än 2-3 kg…