Från Belgien har vi åkt vidare till Frankrike och Normandie. Dagen innan själva D-day åkte vi runt och tittade på olika platser. Vi började med att kika på det som finns kvar av tyskarnas kustartilleri i Longes-sur-Mer som ligger mellan landstigningsstränderna Omaha och Gold. Iris poserade fint vid kanoner och bunkrar.
Efter det åkte vi vidare till Omahastranden där några Hercules-flygplan brummade in lågt över stranden och våra huvuden. Iris tyckte att det var mycket väsen för ingenting, hon ville hellre springa och bada i havet.
Promenaden längs stranden fortsatte utan att Iris la märke till något speciellt längs vägen…
När husse stannade och pratade med några typer i uniform tyckte Iris att det blev på gränsen till tråkigt och istället letade hon upp lite smaskig tång som var salt och god.
Faktum är att efter det letade Iris tång en lång stund, tydligen finns det för lite tång i hennes hundmat och hon behöver extra av det.
Sedan upptäckte husse och jag en sak där på stranden, det var inte bara saker som hade med andra världskriget att göra som fångade folks uppmärksamhet och var av intresse; Iris var också av intresse!
Amerikanerna kom fram och frågade om det var en dobermann, en del hade aldrig sett en med svans och öron förut.
Killen från Skottland hade en dobermann där hemma och var tvungen att komma fram och klappa lite på Iris, han saknade sin egen hund där hemma. Iris gillade honom tillbaka.
Någon kom fram och bad om lov för att fota Iris, klart man får fota Iris!
Däremot tyckte Iris om att sitta och titta på utsikten över stranden.
Iris och husse vid ett monument, kollar ut över stranden.
Ytterligare ett monument som Iris inte heller fattade något av men hon satt/låg med mig på bänken när jag tittade på alla namnen.
Enda gången som Iris inte fick följa med under dagen var när vi besökte ”Normandy American Cemetery and Memorial”, dvs där de vita korsen står i perfekta rader som aldrig verkar ta slut. Lika bra det, Iris hade inte fattat att varför man inte får springa som man vill på gräsmattorna där, hon hade inte förstått varför den jättegamla farbrorn i rullstolen som satt i sin uniform och tittade ut över Omaha beach var så himla intressant och hon hade säkert kissat eller värre på helt fel ställe.
När vi åkte vidare till lilla Vierville-sur-Mer och husse köpte en kebab, då var Iris däremot väldigt intresserad av vad vi gjorde. Att ligga ner brukar vara ett vinnande koncept så Iris provade det.
Strax efteråt kom ytterligare en dobermannägare fram, han visade sig vara dansk och vi hyllade rasen en stund. Iris gillade honom också.
När husse skulle ta bild på Iris och mig framför lite fina tält och fordon hände det igen, några franska damer kom fram och ville prata om Iris istället. De tyckte att Iris var fin med sina öron och svans och tyckte hon hade fin och blänkande päls. Vi gillade de franska damerna och det kändes som att D-day stod för Doberman-day!
Iris bland alla tält och skyltar.
Husse och Iris vid ett av många välbevarade fordon från andra världskriget. De brummade hit och dit och Iris brydde sig inte ett dugg.
Hade någon frågat Iris vad som var bäst med dagen hade hon nog svarat;
När hon hittade en jättefin tennisboll vid parkeringen vid Longes-sur-Mer.
När hon sprang sitt snabbaste i vattnet på Omaha Beach
Samt när hon tog en simtur i havet på Omaha Beach
Sen hoppas jag att hon på något sätt fattade hur mycket beröm och kommentarer hon fått på alla möjliga olika språk i dag när hon varit så duktig bland alla turister, fordon och andra hundar.
Dobermann användes rätt flitigt av den amerikanska marinkåren under andra världskriget i Stilla havet. Detta berodde bland annat på att den amerikanska dobermannklubben och privatpersoner (ett exempel 
Under första världskriget kom marinkårssoldaterna att kallas devil dogs och så kom även deras hundar att kallas under andra värlskriget.
.jpg "Dobermannandhandler")
När kriget var över bestämdes det att hundarna (i första hand dobermann och schäfrar) skulle avlivas då man trodde de blivit för farliga för att ta med tillbaka till USA igen.