25 Jan
2015

Sally vill gå ut

Här sitter Sally vid ytterdörren och väntar på att någon ska öppna den åt henne. 25jan15

Sallys olyckor inomhus har varit få då vi varit duktiga på att gå ut med den lilla så fort hon ätit, sovit eller lekt. När hon var en plutt kunde jag ha henne på ena armen och sätta på mig jackan med den andra och bära ut henne. Nu sätter jag henne på hallmattan under tiden som jag sätter på mig jacka och skor.

På något härligt sätt har det satt sig i den lilla valpskallen. Sitter man på mattan ska man ut och kissa och följdaktligen har hon börjat gå dit och sätta sig när hon behöver gå ut. Vi skyndar till dörren för att verkligen förstärka beteendet!

23 Jan
2015

Att lämna sin valp ensam…

Idag har jag tvättstuga och det innebär att Asta måste lämnas till och från. Nyss såg det ut såhär:

Det här måste ju vara ett av världens tråkigaste klipp att titta på. Så om jag sammanfattar är hon ensam drygt 8 minuter. Hon ser när jag går, somnar om och sover tills jag kommer tillbaka.

Det här känns rätt lovande och måste väl vara lite av ett gott tecken? Speciellt om jag tänker tillbaka på Anna… Hur har era valpar betett sig när de lämnats ensam kontra när de är lite äldre? Anna var svår, riktigt svår. Hon behövde tid att förstå och mycket rutin långt in i vuxen ålder.

21 Jan
2015

Asta och Sally hos veterinären

I går blev de små systrarna 12 veckor och i dag var det dags att åka till veterinären för att få sin vaccination.

Asta var hos veterinären i måndags för veterinärbesiktning (hon fick sin godkändstämpel i rumpan) och idag var det dags för vaccinationen.

Det har snöat och snöade på bra när vi från husse gick till bussen och sedan åkte tunnelbana hem till mig för att hämta passet jag glömt. Lite mera tunnelbana och en snöig promenad genom Vasaparken så var vi framme på Djurakuten.

Vi fick vänta lite extra innan det var vår tur och jag passade på att väga Asta som sedan i måndags inte gått upp något utan ligger kvar på 10,8 kg.

Hela alltet gick bra och utan krusiduller, mest en upprepning på första besöket som även det gick strålande. Inget surande vid sprutan utan hon var mest bara glad över uppmärksamheten och godiset hon fick i väntrummet, på rummet och vid receptionen. Valpar är en het potatis!

aVet21j15

På vägen hem var Asta full av bus och skuttade runt som ett vilddjur. Bita kopplet och kampa, hoppa på och bita matte i jackan. Hon gillar alltså inte slask men blir galen av snö…

Sally var tyst i bilen på väg till veterinären, en resa på cirka 30 minuter. En bra början!

När vi väl kom fram var det många hundar i väntrummet. Sally ville inte kissa innan vi gick in så jag bar henne, både för de andra hundarnas skull, dels för att jag fortfarande kan men mest för att hon inte skulle få för sig att pinka på golvet. Passade på att väga fröken och vågen stannade på 9,3 kg.

När vi satt där och tittade på alla andra hundar i väntan på vår tur föll min blick på väggen med alla tidningar. Där var ju vår tidning, min tidning! Gick fram för att se om den var adresserad till kliniken och det var den. Inte så konstigt då Torkel Falk jobbar där och det i senaste numret handlade en del om DCM. Torkel Falk ja… Det är snart ett år sedan Lina och jag åkte för att träffa Torkel den där snöiga dagen innan hon dog.
21jan151
Innan jag hann fundera mer på Lina, Torkel och DCM var det Sallys tur att få träffa veterinären. Det var samma som vi träffade häromdagen och han tyckte att Sally hade blivit större. Sally fick sin spruta i nacken och reagerade inte alls, efteråt fick hon godisar av snälle veterinären.

Jag frågade om ögonspegling och veterinären gick ut för att rådfråga kollega. Det var Torkels röst jag hörde utanför rummet.

När det var dags att gå hem gick jag förbi rummet där Torkel gjorde ultraljud på Lina. Dörren stod öppen och skärmen stod på, jag var tvungen att pussa lite extra på Sally.

20 Jan
2015

Blöta spår

I går åkte Iris och jag ut med Nemo och hans husse för att spåra. Denna gång inte på asfalt utan äng med inslag av väldigt blött och lerigt.
20jan15
Nemos husse Fabian la ett spår till Iris och jag la ett till Nemo.

Spåren fick inte ligga mer än en kort stunds hundprat innan jag tog ut Iris ur bilen. Fabian förklarade att spåret började framför bilen. Det var bara att kliva över grusvägen och ut på ängen och se vad som hände.

Nu fick vi revanch efter asfalten och Iris spårade jättefint! Hon stannade och åt kaninbajs längs vägen men både en och två och tre föremål hittade hon ändå. Fabian hade korsat grusvägen på slutet och Iris började vela strax innan vägen men plockade upp spåret fint på andra sidan vägen igen.

Jätteroligt!

Nemo spår gav oss några framtida saker att klura på då Nemo höll på med lite allt möjligt. Han tappar/kliver av spåret ibland men hittar alltid tillbaka. Motivationen måste upp! Stundtals går han hur bra som helst och det är han som syns på bilderna till höger.

Min spårmotivation är hög just nu, något kul får man försöka ha när vi aldrig får någon snö.

18 Jan
2015

Herr brun och fröken svart

Idag mötte Asta och jag (Emelie) upp Elaine och hennes Avicii. Fröken svart och herr brun är kusiner. De har samma farfar, Donak von der Sonnenleite.

Vi möttes upp på Fridhemsplan där vovvarna fick nosa på varandra och vi tog ett litet varv innan vi gick till Västermalmsgallerian. Asta passade på att lägga en liten valpkiss där inne som jag fick torka upp med en tidning jag praktiskt nog plockat på mig precis innan.

18114aa1

Vovvarna skötte sig finfint medan vi tvåbenta drack kaffe och snicksnackade.

Vi hamnade  efter fikan uppe i Kronobergsparken. Det var inte så lekvänligt i hundrastgårdarna, men det hindrade inte vovvarna från att försöka. Vilket bara resulterade i att Asta gjorde en kullerbytta i den enda lerpöl som fanns i hagen…

18114aa3

Från att Asta de första minutrarna tyckte att han var lite märklig till att sedan slå knut på sig själv och bli en virvelvind. Man får sig ett par skratt om dagen med den här lilla valpen!

17 Jan
2015

Första spåret; hårt nederlag och underlag

I dag hade jag bestämt mig för att lägga Sallys första spår. Funderat några dagar på var och hur och bestämt mig för att börja med hårt underlag.

Första gången man spårar med en valp ska man inte ha höga förväntningar. Samtidigt är jag inte en särskilt bra hundförare i sammanhanget då jag spårat rätt lite så jag var mentalt förberedd på att saker och ting inte skulle gå klockrent.

Åkte till lämplig parkering, tog mig tid att kolla vind och tänka innan jag började. Konstaterade att parkeringar innehåller en massa bra saker att använda sig av som riktmärken. Lätt att veta exakt var man gått och inte, mycket bra för en så dålig och glömsk spårläggare som jag.
17jan15
Först ut valp-Sally. Raka spår i medvind, lite godbitar i slutet. Örnkoll var jag hade gått. Koppel på och se om hon skulle visa minsta intresse för att nosa i backen. Icke.

Beredd på att hon skulle knata över spåret, beredd på att inte jäkta och vänta ut? Ja. Beredd på att valpen bestämde sig för att bara vilja gå i en enda riktning och det åt precis motsatt håll och stretade som fan ditåt? Nej.

Gick framåt någon meter med henne dit jag dragit en godbit i marken och försöka få upp intresset där. Valpen nosade i några sekunder, sedan vände hon på klacken och ville åt ”fel” håll igen.

Avbröt övningen efter att ha promenerat de sista metrarna fram till lilla godisbits-stället och valpen fick äta. Det finns skatter i asfalten Sally, kom ihåg det och glöm resten min lilla klutt!

In med Sally i bilen och la ett spår över hela parkeringen åt Iris. Raka sträckor med räta vinklar. Träapporter på tre av fem raksträckor där vinden var som bäst så hon inte kunde få dem i nosen och vinda in.

På med spårsele men lät bli spårlinan. Iris har aldrig spårat på asfalt och visste att jag med denna övning skulle få frustration.

Lät henne få ett försök med eget spårupptag men det missade hon. Asfalten lockade inte till nosen i backen alls. Istället verkade hon upptagen med att försöka lista ut vilket håll vi skulle gå för att komma till det vi uppenbarligen skulle göra. Buskarna? Byggnaden där borta? Gräsmattan? Träden? Siktet var på allt utom marken.

Så jag försökte vänta ut henne men det resulterade bara i än större frustration och försök från henne att komma på vad jag ville. Hon blev bara mer kontaktsökande för varje sekund som gick.

De första två sträckorna blev inget tills Iris anade den första apporten. Hurra för fan den här är min! tänkte Iris och kastade sig framåt i kopplet. Bet och tuggade på den och hoppade runt, åh så skönt att äntligen hitta något välbekant!

Jag bråkade inte med Iris. Jag tog apporten och bad henne ”visa”. Iris liggmarkerade.

Nästa sträcka med apport, inget spårande men lite mer nosande i backen. Mest planlöst och stressat. Hittade en apport till och liggmarkerade direkt fast med tugg.

Så på sista sträckan hände något magiskt och Iris satte nosen i backen och skyndade sig allt vad hon orkade. Fortfarande inte snyggt och fortfarande planlöst men nosen i backen den mesta tiden. Sista apporten markerades med ett läggande direkt och Iris fick beröm och braaa där hon låg. Några extra godisar också.

Första tanken efter dessa övningar; detta skulle jag ha skitit i helt och hållet.

Nu när jag sitter här framför kaminen och stirrar in i elden och hundarna tuggar på varsitt ben tänker jag att jag inte haft något att lära av om jag inte försökt och misslyckats. Då tänker jag att det inte kan gå sämre. Då tänker och klurar jag på hur jag ska göra nästa gång.

Jag bara ska lära hundarna spåra på asfalt och överallt! Tips mottages tacksamt att processas i mitt lilla huvud.

16 Jan
2015

Lilla stadsvalpen trampar på

I tisdags bestämde jag mig (Emelie) för att ta med Asta in till stan. Vi hoppade på tunnelbanan och åkte till Hötorget där vi gick Kungsgatan ner mot Stureplan.

Som vanligt när jag går med hund på Kungsgatan brukar jag svänga förbi den lilla hund- och hästaffären som ligger där. Precis som när Anna var bebis fick Asta titta och nosa på den stora svarta plasthästen de har utanför som brukar visa hästmode.

Asta fick ett jättefint halsband med tillhörande koppel från Hurtta i julklapp av Madeleine. Däremot var den där lilla biten resår i början på kopplet lite obekvämt i stan när Asta fladdrade fram. Så vi köpte ett nytt litet stadskoppel innan vi promenerade vidare.

Just det där fladdrandet gör hon mycket! Titta lite här och lite där, springa, hoppa, busa och tvärnita… Ni kan se ett litet exempel här!

Här är en karta över vart vi strosade och nosade.

astastad20151

Det ser inte mycket eller speciellt ut, men för små valpben är det en rätt bra utflykt. Det händer miljoner med saker och det låter och så mycket folk det är!

astastantrampisVi tog ett varv i Gallerian (krysset på kartan) där hon ibland fick för sig att börja göra lekinviter mot utvalda människor. Hon är en liten clown! Efter att ha gått ut för kisspaus gick vi in igen. Valde ut ett fik där jag beställde en kaffe medan Asta efter en stund somnade bredvid mig på min jacka.

Hon vilade ett tag innan vi trampade vidare. Det hade blivit mörkt ute och det kändes alldeles lagom att åka hem igen.

I torsdags var det dags igen. Jag skulle in och träffa husse innan han åkte iväg så vi hoppade på tunnelbanan och likt förra gången hoppade vi av i Hötorget, men gick åt ett annat håll (även om vi hamnade vid Gallerian). Vi promenerade sedan över Sergels torg och upp mot Centralstationen.

Tänk att en liten valp är så intressant och hjärtevärmande! Var och varannan ville hälsa på den glada lilla valpen när vi gick runt därinne.

Efter att vi tvåbenta stoppat lite i magen och vinkat varandra hej då promenerade Asta och jag iväg i blåsten och hoppade på blåbussen hem till min pappa. Första gången hon träffade honom och var i hans lägenhet. Det var kärlek vid första ögonkastet för bådas del.

Nu när vi varit i stan ett par gånger och på en hel del nya platser kan jag konstatera att jag hitills har en cool liten tjej som trampar på och verkar gilla läget av att vara lite här och lite där. Hon är nyfiken på det mesta och då även hundar och människor inkluderat. Skulle något vara lite ovant eller märkligt kanske hon stannar och tittar innan hon trampar vidare eller så kan man väldigt lätt övertala henne.

15 Jan
2015

Inte glömma Iris

15jan15 Jag ska inte förneka att Iris haft det tråkigare än vanligt den senaste tiden. En liten valp och det absolut tråkigaste vädret på länge har begränsat utflykterna och träningslusten något enormt.

I dag tog jag mig i kragen och vi sprang en runda tillsammans. Iris fick springa i drag då jag kände på mig att hon skulle förstå att matte inte ville hålla 3 min/km-tempo. Jag hade rätt, hon sprang bara precis så fort som hon skulle. Tacksam matte med dåligt flås kunde därför springa 6,5 km med skön hjälp från Iris.

Som vanligt var det bara en av oss som var trött när vi kom hem igen. Både var vi helt genomblöta men en av oss tyckte ändå att vi skulle stanna ute för att leka och skutta på tomten.

14 Jan
2015

Sallys promenad

I dag var flocken på promenad runt lilla sjön. GoPro-kameran var med och Iris, husse och jag turades om att filma.

Nedan är några av Sallysnuttarna där jag bland annat övar på inkallningar. Hon har fattat vad ”Sally här” betyder!

13 Jan
2015

Sally var Sally!

I måndags morse åkte Sally och jag till veterinären i Helsingborg för hennes veterinärbesiktning. Sally fick ett grisöra att tugga på där bak i buren för att hon inte skulle ha något emot bilturen.

Väl framme ville hon hälsa på hon som skrev in oss, Sally stod på baktassarna och ville upp, upp på disken för att också säga hej. Sedan ville hon säga hej till en farbror som satt på en stol och väntade. Hon var också hundägare så han ville hälsa på Sally också, så då fick de hälsa. Det var först som när Sally ville fram och nosa på de hundar som kom och gick som det blev nej.

Jag vägde lilla loppan och 11 veckor gammal väger hon 8,2 små kilon. Det är typ vad Iris vägde när jag hämtade henne vid 8 veckor. Sally är en plutt.

Själva veterinärbesiktningen gick bra, Sally var nöjd när veterinären ville pilla på henne, hon trodde att de skulle ha brottningsmatch och passade på att bita sina bästa bit i hans händer och kläder. Veterinären tyckte att hon var söt ändå och Sally var ua på allt och rätt chipnummer hade hon också!
13jan151

Sally har som en liten fettknöl i ena kinden som jag misstänker är en svit efter att hon och Asta passade på att tugga på varandras huvuden veckan då Asta var här. Veterinären ville att en kollega skulle komma och titta på knölen så vi fick vänta inne på rummet så länge.
13jan152
”Så länge” visade sig bli nästan fyrtio minuter och Sally somnade i mitt knä. När den andra veterinären kom in i rummet var Sally helt nyvaken och orkade inte starta någon bittävling och det gick fort att konstatera att båda trodde jag hade rätt i att det nog var en syster-brottnings-grej.

Innan jag plockade upp min hund och åkte hemåt kunde jag ta en bild på fortfarande sömndrucken valp som låg helt still i rummet.

Om man tittar noga på bilden kan man ana en utbuktning på hennes högra kind precis var det svarta möter det bruna.

På vägen hem tog grisörat slut och Sally sjöng en kortare trudilutt innan hon gav upp och somnade i buren.

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Senaste kommentarer

Search

Arkiv

Etiketter

   Beat diabetes   Diabetes diet