20 Jul
2014

Nyopererad, varm och skendräktig

20juli141 Denna morgon försökte jag sova till nio då jag ska jobba natt och Iris tog bara en snabb runda ut med husse för att kissa sedan återvände hon varm och blåsig till sängen och gjorde mig sällskap där.

Kombinationen varm hund i sängen när det är varmt ute bidde så här! Den där tungan var varm och mjuk och Iris låg kvar där rätt länge.

20juli142 Annars tycker jag faktiskt inte att kombinationen nyopererad hund som även är skendräktig precis just nu och den här värmen är en helt optimal.

Om inte annat är det svårtolkat. Jag vet inte om Iris vill gå och lägga sig och vila för att hon är varm, har ont eller för att hon vill leka mamma-valp i korgen.

Tanden har blivit mindre mosig i tandköttet runt operationssåret och allt ser nu bara lätt äckligt gulgrönt ut. Jag hoppas att det är bra, jag vet inget om hur munnar ska se ut när de läker.

18 Jul
2014

Iris tand, va fasen?

Den 5 februari 2013 skrev jag så här på min blogg; Sedan länge har Iris haft en liten knöl i tandköttet ovanför en av sina tänder i överkäken på högra sidan. Knölen har inte ömmat, den har inte varit i vägen och den har sett likadan ut i stort sett hela tiden.

Då skrev jag om det för att jag märkte att knölen hade blivit lite större och jag ville rådfråga veterinär om den. Jag trodde det var en epulid. Jag la även upp bild på Iris högra respektive vänstra sida av käken så att man skulle kunna jämföra. Det såg ut så här;
5feb13.1
5feb13.2

Två dagar senare, den 7 februari 2013 var jag hos veterinären i Helsingborg och visade upp tanden samt vaccinerade hundarna. När jag kom hem bloggade jag följande om tanden; Han kikade på Iris epulid och sa att den var inget att bry sig om då den inte störde.

Sedan dess har knölen sakta men säker vuxit och nu i år gjort att tanden tryckts bakåt och börjat skava på hörntanden i nederkäken. När Iris fick sin rabiesvaccination i maj i år (på samma ställe i Helsingborg) bad jag även den veterinären kika på tanden då jag hade börjat fundera på operation. Hon tittade och sa att man skulle nog fundera på det ja.

Kort därefter märkte jag att knölen nu nuddade vid tänderna i underkäken när Iris bet ihop. Den lilla hörntanden hade nu börjat gå sönder i processen. Nu ville jag ta bort klumpen och ringde därför till Djursjukhuset i Helsingborg och sa att jag ville fixa. Vi fick vänta några veckor på tid för att vi skulle få träffa en kunnig veterinär även om det inte var deras tandläkare. Så vi väntade och nu den 16 juli var det dags.

16juli141 Dagen innan var jag skitnervös. Hade svårt att sova. Var nervös på vägen dit. Vi fick vänta 45 minuter i väntrummet när vi kom dit och jag märkte på Iris att hon kände av att min nervositet.

Iris parkerade sig i husses knä med svansen hängande och stannade där.

När vi fick gå in och träffa veterinären som skulle operera förklarade jag att hon haft knölen länge och visade honom bilden ovan på hur det såg ut i februari 2013.

Efter det leddes Iris bort i koppel och husse och jag fick åka hem. Jag HATAR att gå ut från veterinären med bara ett koppel i handen! Sist jag var hos veterinären när min hund hade problem var i januari när Lina blev sjuk och då dog hon två dagar senare. Annas död är för färsk i mitt minne. Nu hade jag i det närmaste panik och var övertygad om att Iris skulle dö på operationsbordet.

När telefonen ringde några timmar senare fick husse svara och först när jag hört honom säga att allt gått bra kände jag mig lugn igen. Vi fick åka och hämta Iris i Helsingborg och när vi satt och väntade hörde jag hur en hund ylade olyckligt någonstans i lokalerna, jag var helt säker på att det var Iris. Mycket riktigt blev det tyst när Iris kom ut till oss.Iris blev jätteglad när hon såg oss och kröp rakt upp i famnen på oss och la sig sedan över mina ben precis som hon hade gjort på husse i väntrummet. Vägrade röra på sig efter det.

Sköterskan som kom med henne sa att hon hade sjungit sång tillsammans med en annan dobermann, en hane, som varit där under förmiddagen. (Jag hoppas att det gick bra för din hund du anonyma dobermannägare!) Hon sa även att nu hade Iris boll och saker-i-munnen-förbud i 10-14 dagar då hon har några stygn i munnen. Oh no!

När vi började gå ut mot bilen märktes det att Iris var snurrig. Hon vinglade och verkade ha noll koll. Hade rumpan och halva svansen full med bajs men ville först inte bajsa utan ville bara in i bilen. Lyckades få henne att gå på toa och tvättade hundrumpan med vattenflaskorna jag hade i bilen.

På väg hem ringde veterinären som inte haft tid att prata med oss när vi hämtade henne. Allt hade gått bra och så sa han att problemet troligtvis orsakats av ett bettfel. För tänderna hade ju skavt på varandra och detta borde ju ha gjorts något åt när Iris var ung, typ ett år. Han trodde inte att det var en epulid utan en knöl orsakad av störningen av att tänderna gått mot varandra.

Något förvirrad då jag bara några timmar tidigare visat bild på och förklarat hur Iris bett INTE stördes av klumpen. Det faktum att jag visat upp det för två andra veterinärer och ingen någonsin har klagat på Iris bett tidigare så sa jag bara ok och jaha och tackade så mycket för infon. Nu två dagar senare stör det mig att det jag sa inte verkade ha lyssnats på. Om två veckor ska vi få svar på det vävnadsprov som togs på knölen i samband med operationen och jag får nöja mig med det.

Istället la jag fokus på Iris som låg bak i hundburen och gnydde. När husse stannade en kortis på hemvägen flyttade jag Iris till baksätet och satt med henne där den sista biten hem. Hon var hängögd och tyckte synd om sig själv.
16jul142

Väl hemma låg jag med henne i soffan och försökte göra rummet så mörkt som möjligt för att hon skulle få vila ostört.
16juli143

Nu, två dagar senare är Iris som vanligt och pigg. Munnen ser ut så här i dag. Jag tror att hon hade tre stygn i munnen och det första stygnet lossnade i dag då det hängde löst i en skinnslamsa som Iris tunga bearbetade typ hela tiden…
18juli14

18juli142 Iris tand fick vi med oss hem och den ser hel och fin ut i roten men är ju rejält nedsliten och trasig på den del som satt utanför klumpen.

Vårt största problem just nu är det där med att hon inte får bära saker i munnen, ha bollar eller leksaker. Det är ju allt den hunden gör och älskar att göra; bollar och att ha saker i munnen! Alla leksaker gömde jag ju så fort vi kom hem men likförbannat han hon hittat några bollar som legat gömda och glömda och hon letar hela tiden efter nya saker att ha i munnen. Den gamla favoriten strumpor är poppis igen!

I går körde vi ett lydnadspass med belöningen springa in och få mat i matskålen efteråt. Det som vi helst vill göra, åka och bada, vågar jag inte riktigt ännu.

Snart ska jag åka på riksläger med hund som kan belönas endast med mjukmat. Det blir till att köpa några leverpastejtuber till den träningen!

15 Jul
2014

Iris ska opereras

Jag jobbar på barnsjukhus. Det ingår i mitt jobb att vara den som förklarar och stöttar oroliga föräldrar när deras barn ska in på operation. Det är jag som är lugn när de är skakiga och nervösa. Jag är van vid rutinerna inför och efter operation.

I morgon ska Iris opereras. Inget stort, inget akut, inget farligt. Hon fick sin middag redan kl 1930 och fastar nu fram till operationen i morgon klockan 0900.

Ska försöka se om hon vill dricka lite vatten innan vi går och lägger oss bara. Jag har duschat henne nu på kvällen så att hon är så ren som möjligt.

Försöker tänka logiskt att Iris varit sövd en gång förut och att det gick bra den gången.

Ändå är jag nervös. Kan inte sluta tänka på det. Har kollat så att jag verkligen satt väckarklockan på rätt tid flera gånger. Mår redan nu lite illa bara av tanken på att kliva ut från djursjukhuset med hennes koppel i handen och behöva vänta tills de ringer och säger att allt gått bra. Vill hålla Iris i tassen och krama på henne hela tiden.

Jag längtar efter mitt jobb-jag, hon som går runt och är lugn och trygg. Var är hon nu när jag behöver henne?!
17mars142
Håll tummarna för Iris i morgon!

14 Jul
2014

Vem ska kasta nallarna?

När vi var hemma hos min mamma i Katrineholm hos min mamma hade min lillasyster och hon röjt lite på vinden. Kastat gamla leksaker och sånt. När jag kom dit fanns med andra ord ett helt gäng gamla nallar som jag älskade när jag var yngre och som nu satt på rad i väntan på att bli kastade.

Jag hatar att kasta saker.

Jag ville inte kasta mina nallar! De har ju namn! De är ju små personligheter! Det var dem jag kramade på när jag inte hade Iris ju.

I fix, sa Iris och bestämde att nallarna var hennes nu. Började bära runt på och tugga.
nalledestroy

Sakta men säkert har hon gjort hål på, gnagt av svansen eller ett öra på, slemmat till och gjort kastvänliga. En efter en har nallarna blivit klara för soptunnan.

Hunden Allan var ännu effektivare när han var hemma hos oss! Han tuggade inte långsamt, han slet sönder och skräpade ner. Vi tackade för hans hjälp när jag var tvungen att hämta dammsugaren för att börja städa nallestoppning i form av små kulor, det enda som är tråkigare än att kasta är ju nämligen att städa.

Iris har nu fått dem allihopa och de nallarna som var kvar fick följa med hem till skåne.

13 Jul
2014

Anna vom Hexenzauber

Första gången Iris träffade lilla Anna var i slutet på september 2010
Annavh1

Jag vet inte riktigt vad Iris tyckte om Expos nya lilla lillasyster men de kollade in varandra noga och Anna såg ut att vara full av beundran för den stora Iris.
AnnavH2

Iris, Expo och Anna den där första träffen på Lidingö BK.
traff1

Bara några dagar senare följde Lina och jag med Emelie och hennes hundar när det vi var på Annas första promenad i stora staden och gick runt området kring Sergelstorg, Drottninggatan och Kungsträdgården.
staden10.2
staden10.3

Anna var som valp en liten plutt och redan då var hon jättegullig och kramvänlig!
staden10.5

Den hösten var vi ofta på utflykter alla tillsammans. De tre musketörerna hade blivit fyra och hundarna blev som en egen liten flock.
fira1
fira1.6

I oktober 2010 fångade jag Iris (2 år) och Anna (3 månader) på bild när de krokdilade för första gången. Då i början kände jag mig orolig att Iris var för ”på” men sedan dess höll de på så varje gång de träffades. Oavsett om de träffades inomhus eller utomhus.
AnnavH3

Vi gick även i rastgårdar och på Gärdet med våra flickor. Anna var glad och framåt men tyckte att andra hundar kunde var lite läskiga ibland och var aldrig dum mot någon eller muckade tillbaka. Många hundar passade då på att vara lite fräcka mot Anna, något som Iris alltid såg till att sätta stopp för.
AnnavH4

Iris och Anna gjorde många andra saker tillsammans också. Ibland kunde Anna också och hänga på, ibland var hon för liten och jag glömmer banne mig aldrig hur sur den lilla blev när hon inte kunde hoppa över det där lilla staketet.
annahopp5
annavH6

Några av de bilder som jag tagit då vi varit på utflykt tillsammans med alla fyra hundarna samtidigt.
annavH7
annavH8
AnnavH9

I februari 2011 hade Anna hunnit bli 7 månader och Emelie och jag gjorde en utflykt med bara Anna och Iris till Kottlasjön på Lidingö. Där lekte flickorna en hel del, Emelie testade att åka skidor och Iris fick dra pulkan. Det jag minns bäst av utflykten var då jag satt i pulkan efter Iris och Anna sprang bredvid mig, det är inte ofta man färdas precis i samma höjd och jämsides med en springande dobermann.
AnnavH10

Anna i vintersol mars 2011
annamars2.11

Anna var inte bara bra kompis med Iris, även Lina gillade henne och när de fick chansen så lekte de och busade de också. Bilderna från mars 2011 då Anna var 8 månader och Lina snart skulle fylla 7 år. Jag tror faktiskt att Anna kom överens ned alla.
annavH11

Den sista gången vi träffade Anna innan vi flyttade ner till Skåne var i slutet på samma månad och jag tog bilder på Anna och Emelie som kampade. Tidigt visade Anna stor arbetslust och matte Emelie behövde varken boll eller godis när de skulle träna, belöningen för Anna var att få träna. Anna brydde sig inte heller vem som tränade henne, hon samarbetade gärna och var lika duktig oavsett vem som kommenderade henne!
annavH12
Jag glömmer aldrig när vi sa hejdå till varandra den dagen Emelie och jag, det kändes konstigt och vemodigt att vi nu splittra de fyra musketörerna. Vi sågs ju minst en gång i veckan, passade varandras hundar, tränade tillsammans och våra småtjejer var bästisar!

Som tur var kom gänget på besök nere hos oss i Skåne redan i april. Alla vovvarna var glada att se varandra igen.
annavH13

Under tiden som Lina och Expo stannade hemma med husse åkte Emelie och jag ner till klubben och tränade med Anna och Iris. Efteråt lekte och sprang de på stranden vid lilla sjön.
annavH14

Efter det sågs vi bara en gång under sommaren på årets dobermann-RM. Anna och Emelie tävlade i lydnadsklass ett. Emelie och jag var så nervösa att Anna och Iris skulle börja krokodils på platsliggningen. (som tur var så var de i varsin grupp sen!)

Det var först i oktober när Iris fyllde tre som hela flocken träffades igen. Denna gång fick Anna stifta bekantskap med min lilla granne och de kastade gris tillsammans.
Annavh15

Anna och Iris fick följa med till Skäralid och gå en promenad med oss där.
19okt11.3

Dagen efter fick Anna och Iris även springa i stora sandgropen där de jagade boll och blev både blöta och sandiga tillsammans.
20okt11.1

Här hemma på tomten mellan utflykterna var allt som vanligt och de fyra lekte och var tillsammans utan problem.
annavh16

Efter det sågs de fyra musketörerna bara en gång till på våren 2012. Den sommaren i juli avlivades Expo då han hade blivit så dålig i sin hjärtsjukdom. Fyra blev tre igen.

Vi sågs en längre period den sommaren i samband med rikslägret det året och då vi även lärde känna Therese och hennes hundar Mila och lilla Liz som var med oss hela tiden.
rikslag2
annavh18

Under rikslägret tog jag några av mina favvobilder på Anna och Emelie när Anna skulle försöka lära sig simma. Vi skrattade så vi grät när Anna plaskade runt och Iris simmade som en säl runt dem under tiden.
annavh17

Alla flickorna stannade hos oss några dagar innan vi fortsatte till årets RM i Degerberga. Anna och Iris hann krokdila på tomten!

Alla vovvarna lekte och busade och hade kul tillsammans.



Sommaren 2013 var Anna och Emelie på besök igen och det tog inte lång stund innan Anna och Iris höll på som vanligt. Det verkade inte spela någon roll hur långt det var mellan gångerna de sågs!
anna13.3
Vid den här tiden hade Anna börjat visa tecken på allergi men var fortfarande lika glad som alltid och då där på sommaren var pälsen fin utan kli. Jag minns hur jag sa till Emelie förra sommaren att jag lätt skulle kunna tänka mig att ta en valp efter Anna. Emelie fick påminna mig om att hon var sjuk. Det var lätt att glömma när man såg och träffade henne!
annavh20
annavh19

Däremot den vintern som var rasade Anna i vikt och allergin blev värre. Trots alla undersökningar och blodprov och hudskrap som hudspecialisten Anna träffade tog så hittade man aldrig alla saker som Anna var allergisk mot. När Anna och Emelie var här i början på januari så hade Anna blivit väldigt tunn och hennes päls var på sina ställen så gles att hon såg grå ut men lika glad och pigg var hon, lika mycket lekte hon och Iris.
12jan141
12jan20141
Då när de var här visste ingen av oss att Lina bara hade två veckor kvar att leva och detta blev den sista bilden på de tre hundarna tillsammans innan bara två av dem fanns kvar.
13jan141

I slutet på juni kom Anna hit igen, vi lärde hennes simma och även om hon var smal var hon samma glada lilla hund! På bilderna när hon lekte med Iris och Nemo syntes det tydligt hur smal hon blivit.
20juni141

Strax efter att de varit här och hälsat på bestämdes det att detta skulle få bli Annas sista sommar. Emelie och jag bestämde att vi skulle ses en sista gång, nu i helgen i Katrineholm. Vi skulle fira Annas fyraårsdag i går den 12 juli och jag skulle få säga hejdå till en av de trevligaste och bästa hundar jag någonsin träffat. Den enda hund som jag inte hade tvekat en minut att ta över om något någonsin skulle ha förhindrat Emelie från att ha henne kvar.

Men ödet ville annorlunda. Tidigt på söndagen den 6 juli, mindre än en vecka innan vi skulle få ses en sista gång råkade Anna ut för en hemsk olycka och väl på djursjukhuset beslutade Emelie att Anna skulle få slippa en operation bara för att avlivas bara några veckor senare. En sista sommar blev ett abrupt slut för Annas skull.

Ändå sågs vi nu i helgen i Katrineholm. Emelie utan hund, jag med Iris. Vi låg och pratade länge, länge om våra hundar i allmänhet och Anna i synnerhet innan vi somnade den kvällen.

De fyra som borde ha levt och varit kompisar fortfarande; Lina som en tantig tioåring, Expo skulle ha varit sju år nu, Iris fem och Anna skulle precis ha blivit fyra. Nu finns bara en av dem kvar.

12 Jul
2014

Lilla Anna 4 år

I dag skulle du ha fyllt fyra år. Lilla Anna, du som sedan den där första hälsningen när du bara var en liten plutt som matte Emelie hämtade hem från Tyskland varit Iris bästa vän.

Vi har saknat dig i dag.
Annavh1

10 Jul
2014

Vad kan man kräva av blandrasvalpen?

När man köper renrasig hund från kennel så är valpen chippad, vaccinerad och veterinärbesiktigad innan köp. Den är registrerad och jag får en stamtavla med köpet. (Och skulle det mot förmodan inte vara allt ovan så är jag inte intresserad av valpen) Jag kan dessutom ta reda på en massa saker själv via hund- och avelsdata på SKKs hemsida.

Men om jag köper en blandras, antagligen via blocket, hur är det då? Vad kan jag kräva och förvänta mig? Hur vet jag att det inte är en smuggelhund? Får de också träffa veterinären när de är små? De måste väl också vaccineras och chippas ordentligt om man ska kunna försäkra hunden? Vilka papper får man?

9 Jul
2014

Hundmöten och dobermannmöte!

Iris och jag är i Katrineholm hos min mamma. Planen i dag var att vi skulle aktivera oss under dagen och liksom göra något vettigt.

Värmen gjorde att det slutade med att vi åkte ner till sjön, lät Iris doppa sig och simma en sväng innan mamma och jag åt lunch vid sjökanten med Iris liggandes under bordet. Resten av dagen var vi hemma på tomten och kände oss varma, dvs inte särskilt vettigt.

Tur att Allan också är i Katrineholm just nu. Allan som i Iris systerson. Allan och hans husse kom hit strax före kl 18 och så gick vi på promenad alla fyra mot centrum.

Jag höll tummarna för många hundmöten längs vägen men tyvärr såg vi bara några få. Allan blir nämligen väldigt till sig när han ser andra hundar och när man är en så stor kille som han så kan det lätt bli jobbigt när man är ute på promenad med honom.

Jag styrde hundpromenaden mot mitt gamla favvohak och vi åt kebab/hamburgare. (Allan skvallertränades på andra hundar med pommes frites) Sen gick vi över torget och vidare bort till stadsparken. Här såg vi fler hundar som vi kunde öva på och Allan var jätteduktig.

Vi turades om att gå med Allan under hela promenaden så att husse skulle få lite paus emellanåt. Alla som haft en stor hund som behöver träna på hundmöten vet att det kan ta på krafterna. Istället för att bli frustrerad så kunde husse nu byta hund med mig och ta Iris en stund. Dessutom kan det ibland vara nyttigt att se sin egen hund ”utifrån” i sådana här situationer.

Jag har även helt slutat bry mig om vad andra människor tycker om den hund jag har i snöret vid hundmöten. Något som enligt mig är en väldigt stor del av just hundmöten. Så jag gick så gärna med Allan oavsett vem vi mötte.

När vi kände oss klara med det gick vi på långpromenad och passerade några hundar till men annars var det mest träd och åkrar i sikte. Precis när Allan fått syn på det läskigaste han sett på länge (en nyfiken ko) kom en bil åkande på vägen där vi gick. En bil som stannade och där ett dobermannhuvud stack ut genom framrutan!

Jag har länge vetat att det bor en Cape Secure hund här i Katrineholm och jag tror minsann att vi blev lika glada båda två att se varandra! De frågade om vi skulle följa med ner till sjön och bada men då hade vår utflykt redan varat i mer än tre timmar och vi var alla rätt trötta men vi bestämde oss för att höras via facebook.

När Allan och Iris hade varit ute på promenad i över fyra timmar var vi hemma hos mamma igen. Då var det rätt skönt att bara sjunka ner i soffan och titta på fotboll! Iris somnade typ direkt, det blev en ovanligt vettig dag till slut!

8 Jul
2014

Ur vägen!

Då jag trodde att vädret skulle fortsätta vara fint och soligt frågade jag en arbetskompis och hennes son om de ville följa med oss till havet.

Jag åkte och handlade picknick så att vi skulle ha det extra mysigt. Med stor påse på ena armen och en dobermann som hade sjukt bråttom till havet i koppel i den andra gick vi så mot stranden på den smala stigen.

På håll ser jag hur vi får möte. Dam med två små luddiga. Luddiga som börjar hetsa upp sig när de får se Iris. Luddiga som börjar skälla när vi kommer närmare varandra.

På gammal vana halar jag in Iris i kopplet, kliver av stigen och går ut i det höga gräset med mina flipflop på fötterna och tunga påse på armen. Några tistlar river mig på benen i det höga gräset när jag, med helt tyst och lugn Iris, passerar de små luddiga som utfallsskäller i kopplet. Deras matte mumlar någon om ”Nämen lilla luddiga Ludvig, nu får du vara tyst”.

Det svider på mitt ben när jag kliver tillbaka på stigen. Jag är irriterad på mig själv och irriterad på tanten. Samtidigt undrar jag; var det jag som gav bort stigen eller var det hon som inte lämnade den ifrån sig?

När jag hade hund som gjorde utfall kändes det helt logiskt att det var jag som skulle gå ur vägen! Varför känner så många småhundsägare inte samma sak?! (För ja, de med stora hundar är inte likadana i samma utsträckning. Sju års hundägande med lika många års empiriska studier har gett mig tillräckligt mycket kött på benen för att påstå det även om undantag så klart finns).

Med andra ord; ur vägen om det är du som har problem!

5 Jul
2014

Grannbarnen, chihuahuan och havet!

Det går liksom inte att låta bli att åka till havet nu när det är så fint väder. I går frågade jag grannbarnen och deras mamma om de ville följa med också och det vill de! Deras lille chihuahua Eddie hängde också på. Sist men inte minst fick GoPro-kameran inte helt otippat också följa med, detta var jag ju bara tvungen att fota och filma.

Iris hade sin nya flytväst från Hurtta på sig, otroligt fin och färgglad och kanske bäst av allt; den matchade en viss baddräkt med jordgubbar på!
4juli142

Iris gillade att det var så många som kunde tänka sig att kasta frippa till henne. Lille Eddie gillade att någon bar honom så han slapp simma.
4juli141

När flickorna gjorde sandtårta var Iris till en början nyfiken på baket men sen tyckte hon att vi borde kasta frisbeen några gånger till istället.
14juli143
14juli144

Sist men inte minst så ville mina kära lilla granne visa att det inte bara var Iris som simmade som en säl genom vattnet, hon kunde ju också! Jag fotade den lilla sjöjungfrun.
4juli146

4juli145

Ytterligare en film blev det också, jag tröttnar aldrig på att göra dem…

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Senaste kommentarer

Search

Arkiv

Etiketter

   Beat diabetes   Diabetes diet