5 Dec
2016

Löper du tyst Iris?

Som vanligt började det med att Iris kissade mer än vanligt. Blev mer moody än vanligt. Hungrigare. Löp på g. För någon vecka sedan svullnade Iris hundsnippa precis som den alltid gör vid löp. Nu när det har gått ett par dagar har hon också börjat vika undan svansen så fort jag kliar henne på rumpan eller Sally nosar henne där bak. Inget konstigt eller ovanligt alls. Jag har lagt ut lite extra filtar i soffan som vanligt. Jag har sagt till han som bor här att han gärna får ha Iris i sängen om han vill men att vara beredd på att hon löper.

MEN jag har fortfarande inte sett en enda droppe blod. Var är blodet? Sally som har löpt samtidigt eller kort därefter visar inga tecken på att vara på väg in i löp alls. Vad är detta? Är det det här som är tyst löp? Det känns mer som ett förvirrande löp faktiskt. Jag fattar ingenting.

4 Dec
2016

Titta, tugga, somna.

Jag skulle ta några blider på valaprna en och en när jag var på Sjöhaga förra veckan. Tyvärr var det så mörkt att det blev lite svårt men några fastande på bild i Camillas knä. Här nedan lille grön som kommer att bli ett IPO-proffs, jag bara känner det på mig!
20nov1610

Det här är lilla mörklila. Fört var hon bara söt när hon satt i Camillas famn.
20nov1611
Sen ville hon bara busa och bitas
20nov1612
Så plötsligt somnade lilla skruttan mitt i bitandet. Från att tugga tumme till att sova tryggt i Camillas hand. Sicken sötnos!
20nov1613
20nov1614
Någon minut senare kom syster rosa och då vaknade hon och båda satt i Camillas knä och ville pussas.
20nov1615

2 Dec
2016

Vi skiter i reflexer

De senaste vintrarna har jag gått från att använda reflexer till blinkhalsband på hundarna. Produkten är så sabla bra att alla hundägare borde ha dem på sina hundar!

Jag vet inte hur länge de blinkar utan att behöva laddas och jag vet inte hur många människor vi mött som kommenterat på hur långt avstånd de sett hundarna. Hundägare som kommer fram och frågar vad jag har på hundarna för att de också vill ha likadana halsband.

Bilderna nedan är från en snöig rasthage där mina svarta odjur syns rätt bra mot det vita men när vi är där utan snön som lyser upp, då är det bara två rosa blink som gör att de syns och syns riktigt bra i mörkret! Det går inte ens att jämföra med trötta ”vanliga” reflexer. Jag är så vansinnigt nöjd!
2dec16
Nu när det varit lite halt och jag är ute och knatar med två dobermann på hal is har jag tänkt på det så många gånger att om jag skulle ramla omkull så skulle eventuella hundar på rymmen i trafiken synas hur bra som helst. (Planerar inte att det ska hända..)

Mina halsband kommer från Djurpaketet.se där man kan köpa halsbanden som en tilläggsprodukt för 99 kronor. Har inte lyckats hitta ett bättre pris på nätet eller i butik faktiskt! Kolla här.

25 Nov
2016

I poolen på Sjöhaga!

I lördags var vi på Sjöhaga för öppet hus och medlemsmöte i svenska dobermannklubben. Precis som förra året när det var öppet hus och man fick prova på vibbplatta, löpband och pool så passade jag på att doppa båda mina hundar i poolen.

Den här gången hade jag GoProkameran med mig och det blev några bilder och lite film på hundsim. Här nedan är Iris på några suddiga bilder.
25nov161
25nov164
25nov162
25nov165
25nov163
Iris var sitt vanliga säl-jag och Sally var lite mer försiktig även om hon också simmar. Ska nog boka en timme i poolen här framöver, det är kul med hundsim!

21 Nov
2016

Små Diragos-knoddar

Det var hemma hos Kennel Diragos vi var i lördags. De har valpar, små svarta sötnosar som snart ska flytta hemifrån. Efter medlemsmötet ute på Sjöhaga var vi ju tvungna att göra en liten visit i valprummet. När vi kom in i rummet låg valparna och sov. Sex svarta, blanka små.
20nov161

Så började små ögon vakna till och kolla nyvaket på oss. Plötsligt ville jag ha en valp!
20nov162
20nov163

Dobermannvalparna vaknade och var glada precis som valpar ska vara! Började tugga på varandra och brottas.
20nov164
Började tugga och pussa på alla som ville ha pussar.
20nov165
Det här kan var en liten tjej som pussar på sin nya matte. Inget var riktigt bestämt ännu. De såg ut att gilla varandra i alla fall!
20nov166

Valparna fick något att dra i. Alla sex ville vara med och dra och de lät när de kämpade runt.
20nov167
20nov168
20nov169

Själv fångades jag på bild när jag försökte stjäla med mig en av de små tikarna hem. Busted!
20nov16tjuv
Jättehärliga valpar som jag tror kommer att bli utmärkta kompisar till de lyckliga utvalda valpköparna!

19 Nov
2016

Fröken Beagle

I dag var jag hemma hos den här lilla fröken hund. Vars matte försäkrade att hon kunde se söt ut när det skulle fotas. Hmmmm…
19nov162
Ska erkänna att jag stod där med kameran i handen och tänkte att det blev kul bilder men kanske inte alls så som det var tänkt.
19nov161

Beaglar kan tydligen förvandlas. För efter bild ett och två blev bild tre och fyra så här. Plötsligt höll jag med matte, hon kunde se vansinnigt söt ut när de skulle fotas. Vilka ögon!
19nov164
19nov163

Vad jag egentligen gjorde hemma hos fröken beagle ska jag visa i morgon, nu blir det all in lördags-film i sängen! Godnatt.

10 Nov
2016

Mitt i snökaoset njöt jag

Jag jobbade natt natten till den 9 november. Tiden mellan några akuta larm och det vanliga arbetet på avdelningen tittade jag på valet i USA. Jag kunde också konstatera att det snöade, hela natten. Något sliten efter natten kände jag mig tacksam att jag ställt bilen i personalgaraget och lämnade jobbet i en snöfri bil.

Det som väntade utanför garaget var jag dock inte beredd på, jag hade ju både sett och hört plogbilarna inne på sjukhusområdet jobba hela natten. Jag vet inte hur många bussar som jag mötte på den korta vägen hem som redan kört fast, bilar som rörde sig i snigelfart, folk som försökte gräva fram sina bilar, cyklister som kämpade förgäves, folk som pulsade i den redan djupa snön på trottoarerna.

Allt jag ville var att komma hem och sova och hoppas på att all snön inte försvunnit när jag vaknade.

Det hade den ju inte, tvärtom hade min bil på bara några timmar blivit en vit snöboll ute på parkeringen och från mitt sovrumsfönster på sjätte våningen kunde jag rätt snabbt summera trafikläget. Det var inte läge att åka någonstans men ut i snön skulle jag punkt slut.

Efter en stunds funderande bestämde jag mig för att gå bort till Karlbergsparken och kolla om det kanske gick att åka lite skidor efter hundarna. Insåg att det skulle bli rätt jobbigt att bära på skidor och stavar hela vägen dit och bestämde mig därför för att lägga skidorna i pulkan och låta hundarna dra grejerna till parken.

Sagt och gjort, skidkläder, draglina med koppeldelare på hundarna, pulkan med saker, in i hissen, kände mig halvgalen. Ute lössnö upp till knäna, i alla korsningen och de två cirkulationsplatserna ner mot postnord satt bussar och långtradare fast, blinkande bärgningsbilar men nästan helt tyst pga av den långsamma trafiken och snön. Det enda som hördes var ljudet av sirener på avstånd då och då.

Hundarna väldigt pigga och dragiga, jag fick surfa ståendes bakom dem i snön och försöka agera stoppkloss/ankare. När vi var i jämnhöjd med postnord insåg jag att vi faktiskt var nästan helt ensamma om att vara ute till fots. Så jag chansade och satte mig i pulkan och efter några meter filmade jag med mobilen hur hundarna drog mig i full fart mot Pampas Marina. Sjukt kul!

Efter pampas insåg jag att telefonen började bli riktigt blöt och plockade upp min GoPro istället. Filmade med den resten av vägen till Karlberg. Höll ungefär samma hastighet som bilarna på vägen intill. Vid bron över till Kungsholmen saktade vi in, jag slutade filma och fick möte med en traktor som plogade och några som var ute och gick. Så fort vi hade tagit oss förbi dem satte jag mig i pulkan igen och susade sedan förbi Karlberg och längs kanalen innan jag stannade och vi gick upp i parken.

Där hade en skoter kört upp vad jag antar skulle bli skidspår men snön föll för fullt och jag tog mig därför friheten att sätta på mig skidorna och köra i spåret som gick runt fotbollsplanen. Det var svårt! Snön var lös, det var svårt att hålla balansen, det fanns ju inga färdiga spår och så fort en skida försvann ut i snön så tog det stopp! Platt fall, upp igen och nytt försök.

Till slut gav jag upp och vi åkte några gånger fram och tillbaka längs en väg inne på området. Batteriet i kameran tog slut men jag hann få med delar av pulkaåkningen och början på skidåkningen innan. Vi roade i alla fall rätt många kadetter och pratade med flera av dem. Alltid något!

Vi tog samma väg hem igen. Nu stod det bilar längs hela vägen, helt still. Vi mötte även fler människor på gångvägen så vågade först inte åka pulka hem igen. Dessutom tänkte jag att hundarna var trötta.

När jag återigen kände mig som ett surfande ankare i linan kunde jag däremot inte hålla mig, jag började springa så att hundarna fick upp fart och kastade mig sedan på mage i pulkan! Där låg jag sedan och var hur glad som helst på mage bakom två dobermann och vinkade glatt och sa hej till alla vi mötte. Jag såg många bilister titta på oss när vi susade förbi, ett gäng som höll på att gräva fram en bil som sladdat av vägen lite slutade gräva och skrattade och vinkade. Jag ropade snökaso kan vara kul och vinkade jag också.

Sista biten hem fick hundarna dra pulkan själva. De lufsade på fint och Iris lyssnade när jag pratade med henne om att inte försvinna i horisonten. Även det blev en liten instagramfilm. (Notera bärgningsbilen som syns i slutet på vägen)

On our way home yesterday when the world looked like Narnia. #dobermann #doberman #welovesnow #snowdogs

Ett filmklipp publicerat av Madeleine (@wwwgaljarse)

Kommer detta hända igen? Troligtvis aldrig. Jag känner verkligen med dem som fick problem i trafiken eller på annat sätt igår men själv hade jag bara en riktigt härlig dag och njöt i snökaoset.

31 Okt
2016

Lur gör mig sur

Hela mitt hundliv har jag varit en aning petig med det där att mina hundar inte ska störa andra människor eller hundar. Jag har aldrig låtit mina hundar springa fram till någon, har aldrig gått in i en rastgård utan att fråga först om det går bra, när jag åker tunnelbana/tåg/buss och är på stan håller jag hundarna kort och försöker att inte vara i vägen. Aldrig låtit hundarna skälla på andra hundar utan att försöka göra något åt det. Osv. Jag vågar till och med påstå att jag är lite överdriven ibland.

Men på en punkt har jag bara tröttnat på att visa respekt och får nu nästan horn i pannan när vi får möte med en viss typ av människor. Jag pratar om dem som är så djupt inne i sin mobil att de tappar bort omvärlden. Tror det hela startade i maj med kvinnan som nästan gick in i Iris och som sedan började gapa om att hon skulle sparka till Iris för att Iris nosade på henne.

För inte så länge sedan var jag ute och sprang i ett motionsspår. Med Sally i drag. Ett motionsspår där det sitter små pilar som markerar färdriktningen. Där mötte vi en kille som var så inne i sin mobil att Sally var bara någon meter från honom när han upptäckte oss. Då hoppade han till och hans studsande gjorde att Sally i sista sekund bytte sida om honom, draglinan hamnade så att han fick ta ett skutt rakt upp i luften för att inte dras med av den. (Jag saktade ju givetvis in, vill trots allt inte ha några unga män i dralinan vår). Killen såg lite skamsen ut att han varit klantig (ja, går du i ett smalt motionsspår och inte fattar att någon förr eller senare kommer springande är du korkad och det verkade han känna av.) Snyggt hopp! sa jag och sprang vidare.

Så även om det gick bra så kände jag som ALLTID saktar in, kliver ur spår, samlar in hundar, ropar när vi springer om någon som inte verkar ha lagt märke till att vi kommer osv när vi får möte att nu orkar jag fan inte mer, telefonnissarna får skylla sig själva.

Är det pokemons som är så viktiga? Eller är det en snap på snapchat som bara inte får missas? En selfie där man bara måste välja det perfekta filtret och lägga upp på instagram så snart som möjligt? Jag har nu slutat väja för folk som drunknar i sin mobil när jag kommer gåendes eller spinnandes. Det räcker med att jag måste väja för samma idioter med telefoner i trafiken redan.

28 Okt
2016

Sally 2 år

Det är inte bara Iris som fyller år i oktober. Lilla glädjepaketet Sally fyller också år! Två år för att vara exakt.

På hennes födelsedag tog vi en lång promenad och var utomhus en bra stund i höstlöven och jag passade på att ta bilder på den fina födelsedagshunden.
28okt161
28okt162

Sally fick egentid med en ny leksak. Ett fint pipisben som vi fått från Djurpaketet.se. En leksak från Kong; Off/On Squeaker Bone. Man kan precis som det låter stänga av pipet i leksaken. Men nu hade vi ljud på och Sally fick springa fritt med leksaken i munnen. Hon sprang många långa varv med ett konstant pipljud från munnen.
28okt163
Min lilla plutt är inte en liten plutt längre. Lika glad är hon dock fortfarande.
28okt164

26 Okt
2016

Det är hundhår i min säng

Jag vet att alla inte är förtjusta i att ha hundarna i sängen, till viss del kan jag förstå er som är av den åsikten. Man slipper grus i sängen, lakanen ser något renare ut när det inte kryllar av svarta hundhår på dem. För att inte tala om hur svårt det är att sova tillsammans med en annan människa med två dobermann i sängen. De tar ju all plats och uppmärksamhet samtidigt!

Själv kör jag enligt samma koncept som vid hundar vid matbordet, dvs de får vara där hur mycket de vill så länge jag kan säga åt dem att gå vid behov. Mina hundar kan med andra ord sova utanför mitt sovrum när jag bestämmer att de ska det.

Men jag skulle inte byta bort alla morgnar med kram-Sally och överlyckliga Iris som är lika glad varje morgon att vi ska spendera ännu en dag tillsammans! Då bäddar jag hellre rent mer än en gång i veckan om det behövs. Dammsuger eller sopar golvet oftare.

En typisk morgon ser ut så här i selfiemode. Sally som vill kramas och helst snutta på en filt samtidigt, sen kommer Iris och ska slicka på mig och Sally ligger still och sträcker upp nosen och hoppas att Iris ska pussa henne också!
26okt16

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet