25 Nov
2014

Hundplågeri, säger Iris

Nu har jag varit så jävla boring i en vecka att Iris är redo att lägga in annons på blocket och söka en ny matte.

Även om jag förklarat det förut; när det är manusstopp för tidningen sitter matte bara framför datorn med skitit, rufsigt hår och stirrar på skärmen och svär all ledig tid efter jobbet. Iris ska ha cred för att hon kämpar dock, hon gör mig uppmärksam på att hon finns och att jag egentligen borde vara med henne på alla möjliga sätt under tiden.

Saker som testats denna gång är;

  • Stirra på matte tills matte undrar om du kan läsa hennes tankar och inte kan koncentrera sig på datorn.
  • Pip.
  • Funkar det inte pip längre och högre, hon klarar inte det mer än 1 minut och 18 sekunder som längst.
  • Slicka dig på såret på tassen som du inte får slicka på och sluta varje gång hon kommer in i rummet så att hon inte kan vara säker på att du faktiskt slickade på just tassen.
  • Gå och lägg dig någonstans och var så tyst att matte till slut blir så nervös av att du är tyst att hon kommer och letar upp dig (varning för att hon stundtals försvinner in helt i skärmen och inte kommer ihåg att du finns på en timme innan hon reagerar över den onaturliga tystnaden.)
  • Klättra upp på matte och klamra dig fast där tills hon av dåligt samvete och obekvämlighet över att ha trettio kilo olycklig och uppmärksamhetskrävande klump på sin arm ger upp och frågar om ni ska gå en promenad i stället.

25nov14

18 Nov
2014

En viss beundran för Jehovas

Sedan vi flyttade till huset har vi fått rätt många besök av Jehovas vittnen och jag måste säga att de är orädda rackare.

Förut, när det fortfarande bara var baksidan av tomten som var inhägnad, kunde de ju gå in på tomten och ringa på ytterdörren utan problem. Och det gjorde de.

På sommaren ställde de sig vid grinden till baksidan tills någon av oss upptäckte dem. Iris skällde och jag pratade en stund med tanterna.

Men nu, nu är hela tomten inhägnad. Nu måste de gå förbi varningsskylten, öppna grinden och ringa på dörren där det finns ännu en varningsskylt.

I dag fick vi ett sådan besök. På morgonen när jag låg i soffan i mysbyxor och tittade på tv och Iris vilade frukost. ”Pling-plong”

Iris upp och skällde som en galning, en morgontrött Madeleine som bara öppnade dörren så mycket att Iris inte kunde smita förbi.

Saken var bara den att Iris ville förbi. Och hon försökte. På min högra sida – dit med mitt ben så fort som möjligt för att stoppa. Då försökte hon genom att smita ut mellan mina ben – ihop med knäna för att stoppa. Testade högersidan igen – dit med armen för att stoppa. Allt givetvis under tiden som hon fortsatte skälla.
varning!

Nej, Jehovas-damerna blev inte så långrandiga… De gav mig bara en lapp att läsa (Gud verkar finnas i din smartphone nu!) som jag tackade för så snällt jag kunde innan de gick igen.

Eftersom detta nog var det fjärde eller femte besöket på typ 3,5 år så undrar jag om de inte vet att den galna hunden bor här ännu, eller är det olika tanter varje gång måntro? För övrigt kan jag inte låta bli att känna en viss beundran för den som går all-in och trotsar varningsskyltarna och knatar in, varje gång!

Jag hade då inte gått in hur som helst på en tomt med höga staket och varningsskyltar men så är jag kanske inte lika övertygad om att jag har Gud med mig hela tiden…

13 Nov
2014

Malmö valp 2014

I söndags var jag på hundutställning. Den årliga Malmö Valp som jag faktiskt aldrig besökt förut.

Även om jag inte är så utställningsintresserad så går det ju inte att komma ifrån att gillar man hundar så är det kul att vara på stor utställning med alla dessa fina nosar och otroligt härliga variation på våra bästa vänner.
13nov141

13nov1410Samtidigt som valputställningen pågick även tävling i juniorhandling. Det var kul att kolla på och lätt att skaffa sig favoriter, här till höger en av mina som körde cool stil i converse!

Min granne, den lille chihuahuan Eddie, lånade ut sin kraftfulla kropp till att delta i juniorhandlingen. Den jätteguliga flickan som visade honom var minst lika söt som han!

Dessutom tyckte jag att det kändes som att domaren var väldigt snäll och bra med att få alla barnen att känna sig sedda och berömde alla hur duktiga de var vilket var otroligt roligt att se.
13nov146
13nov147

Jag gillade juniorhandling och alla barnen var så fina med sina kläder och välkammade frisyrer och tjusiga knutar i håret! Alla hundarna såg också ut att trivas i ringen.
13nov148
13nov149

Jag insåg att när jag blir gammal och trött och inte längre hänger med i dobermanntempo ska jag ha en sådan här pälsboll eller tre istället:
13nov144
13nov145

De går ju till och med att få i black and tan!
13nov143

Jag kikade lite extra på schäfervalparna när det var dags för dem i utställningsringen. Nu vet jag lite om exteriören på schäfrar men för mig var det riktigt svårt att stå bredvid och se hur den valpen som med sin svajiga bakben och bakhasor i marken kom på en fjärdeplats och den schäfern som verkade ha balans i benen och inte behövde ägarens fot som stöd när den ställdes upp åkte ut först av alla.
13nov142

10 Nov
2014

…och hon ska heta Allie

När Iris föddes hade vi redan bestämt att hon skulle heta Iris innan. Denna gången har vi bestämt att valpen ska hetta Sally.

Men nu har vi ombestämt oss här hemma. Sally blev Ally blev Allie.

Valpen ska heta Allie.

Iris systerdotter heter Ellie så de kanske kan bli vänner för att de heter nästan samma sak?

Allie är svart precis som sina syskon.
image

8 Nov
2014

Fredagsmys

I går körde vi oerhört bra fredagsmys i form av hundträning på Lunds BK tillsammans med Sara och Eva.

Sara och jag tränade lydnad och Eva körde rallylydnad med två av hundarna och lydnad/rally med de andra två. (Ja, hon hade fyra totalt med sig!)
7nov142

Det var helt underbart väder och alla hundarna var duktiga. Iris var pigg och lydig och allt kändes bara kul! Precis som det ska vara alltså.
7nov141
Tänkte på det sen på hemvägen när jag stannade till på ica för att köpta lite mat. Alla andra såg fredagsfina ut och köpte chips, jag hade skititga stövlar och jeans samt jackan svenska dobermannklubben-tryck på. Deras fredagsmys skulle bli framför tv:n, mitt var ute på träningsplanen.

6 Nov
2014

Repris på fåglar som viskar i öron

Jag inser att jag just nu är inne i en repris. När vi hade Lina och började fundera på ännu en hund var det en av mina favoritfåglar som viskade i mitt öra och tipsade om planerna på Iris-kullen.

Jag hörde av mig till uppfödaren samma dag som hon la upp planerna på den kommande parningen på sin hemsida. Efter det var det ju bara att vänta, skulle det bli någon kull, skulle det bli någon tik? Spänd väntan med lyckligt slut; Iris!

Några månader efter att Lina dog började husse och jag prata om att vi saknade livet med två hundar. Återigen väcktes tanken på ännu en hund även om den till en början bara var ett lite frö någonstans i bakhuvudet.

Även ett litet frö gjorde dock att jag haft koll på och haft större intresse för de kullar som varit på g här i Sverige sedan dess. Jag har pratat med och frågat de uppfödare som jag själv gillar vad de haft för planer för den närmaste valp-framtiden.

Under tiden gick vi från tanke till beslut här hemma; Iris skulle få en lillasyster. Plötsligt kändes världen av olika anledningar tom på lämpliga dobermannkullar!

Så kom reprisen när en annan liten fågel denna gång viskade i mitt öra om en parning. En kull som känns rätt i både mage och hjärta och jag hörde av mig direkt till uppfödaren.

Precis som sist nu en spänd väntan. Blir det något av parningen, blir det någon tik, blir det någon tik till oss?

Så nu håller jag tummarna för att det blir ett lika lyckligt slut även denna gång! Att jag får en ny liten tjock valp att fota på överkastet!
irisplutt

5 Nov
2014

Ny karriär inom hunderiet

Jag har en kort karriär i armén bakom mig och har marscherat lite hit och dit och vaktat kungens slott vid några tillfällen. Jag gillar att träna hund. Jag gillar min brukshundklubb och tycker att det är roligt att hjälpa till.

Följaktligen har ska jag få gå en tävingsledarutbildning i klubben regi! Det ska bli jättekul och jag hoppas att det är lika roligt att vara tävlingsledare som jag tror att det är!
5nov14

4 Nov
2014

Träning, kursavslut, fika!

I dag var jag på utbildning som slutade strax före kl 16. Ändå lyckades iris och jag möta upp våra vänner Nemo och hans husse på BK kl 16:30. Det var preciiis att vi han rasta hundarna en sväng lösa nere vid sjön innan mörkret föll och vi gick upp till klubben och tände lamporna.

Iris och jag tränade ställandet under gång, apporteringen samt hopp över hinder och lite fritt följ. Gick helt ok.

Det var riktigt länge sedan vi träffade Nemo på klubben och husse hade minsann övat en massa där hemma. De visade upp en riktig fin förbättring av samarbetet i allmänhet och fria följet i synnerhet. Riktgt kul att se!
4nov141

De tog sig även an ett nytt moment i form av hopp över hinder och så fort Nemo fattat att det var hoppa över, inte springa runt, som lönade sig så satt det också.
4nov142

Sist men inte minst kom en av grupperna som har kurs på klubben på tisdagar, en stor grupp! Först flyttade vi till en lite sämre upplyst plan men sedan passade vi faktiskt på att utnyttja kursen som störning. Nemo klarade det utmärkt och det var återigen kul att se hur fint Nemo och husse klarade störningen.
4nov143

När det var dags för Nemo att åka hem stannade Iris och jag kvar på klubben då det i dag var kursavslutning på den tävlingslydnadskurs jag hjälpt till på. Bra väder, kul avslutningstävling och fika i klubbstugan blev ett riktigt bra avslut på mina nästan fem timmar på klubben i dag.

2 Nov
2014

Jag trodde du hade pli på hunden

Våra grannar är inte som andra. Första gången granntanten var ute och gick med sin hund och fick syn på våra skrek hon ju både fy och det värsta jag vet rakt ut. För hennes skull tog det nästan två år innan vi lät våra hundar vara på den delen av tomten som låg närmast deras hus, det var först när vi hägnat in och planterat rejäl tujahäck som de fick vara där.

Annars har de grannarna inte sagt så mycket till oss genom åren, det är mest när de vill klaga på något som de pratar med oss.

Iris är aldrig ensam ute på tomten men hon älskar stt skälla på deras hund när de promenerar förbi ute på gatan. Varje gång hon ser dem rusar hon dit och varje gång ropar jag på Iris, varje gång hon inte lyssnar på mig blir jag arg.

Iris skäller inte lika mycket på andra hundar och inte alls på hästarna som går förbi ute på gatan. Men så är vår granne den enda som går så nära vårt staket som han bara kan. De flesta andra hundägare och ryttarna brukar ju liksom inte gå så nära. Dessutom har vår granne vanan att stanna till och stå kvar där varje gång det händer. Iris får med andra ord maximal utdelning varje gång, hon skäller som besatt och han står med sin hund så nära staketet på andra sidan att Iris nästan får tag på hundens päls genom nätet. Och där står han alltså till tills Iris slutar skälla eller jag kommer dit och flyttar på henne med jättearg röst.

Jag har alltid trott att han tycker att det är kul när hon skäller. Ibland undrat om han gör så för att retas lite, hans hund skäller ju nämligen aldrig tillbaka. Han gör likadant med våra andra grannar med chihuahan; går och ställer sig vid deras grind där den lille verkligen kan se dem och börjar skälla. Sen står han bara där.

Därför blev jag väldigt förvånad när grannen häromdagen lite irriterat berättade att Iris skäller väldigt på dem. Jag blev så förvånad att jag inte ens visste vad jag skulle säga. Det är ju han som lärt henne?

Några dagar senare fick jag chansen att prata med grannen igen och frågade då om han fattade varför Iris skäller just på dem och om han var medveten om att vi alltid kallar på henne eller bir arg på henne när det händer. Han svarade ”Jag trodde ni hade pli på er hund” och fortsatte med att berätta att Iris även skällt på honom när han gick utanför staketet med sitt barnbarn utan hund. En sak som ännu en gång fick mig att helt tappa talförmågan under flera sekunder innan jag insåg hur liten koll han faktiskt har på hur hela det här beteendet uppkommit.

Så jag försökte att på enkelt språk och så pedagogiskt som möjligt förklara att Iris får belöning när hon skäller på dem. Att när hon skäller får hon en enorm utdelning på att de alltid stannar och står kvar där så att hon får skälla ännu mer. Sedan nämnde jag exempel på sätt han kunde få henne att sluta t ex gå inte så nära staketet, att inte stanna och stå där när hon skäller och kanske till och med gå på andra sidan gatan? Dvs enkla saker. Han sa inte så mycket men lyssnade när jag pratade och sa sedan något lite ologiskt och sa hejdå och gick vidare.

Det jag trodde var något han gjorde med flit var alltså okunskap. Så knasigt. Kände mig dum som inte pratat med honom innan och tagit för givet att han fattat eftersom han själv har hund. Men nu hade han fattat och nu skulle detta skällande och problem ta slut. Vi skulle lösa detta tillsammans och alla skulle bli nöjda kände jag.

Så var vi ute på tomten och krattade löv i dag när grannen kom ut från sitt hus och skulle gå på promenad med sin hund. När han svängde ut från sin tomt och ut på gatan utanför vårat staket gick han… så nära staketet han bara kunde. Iris sprang dit och skällde med husse efter sig.

Jag har nu gett upp. Ska börja skvallerträna Iris på grannhunden då hon nog är lättare att få att förstå och lära om.

1 Nov
2014

Happy på Halloween

Vår granne Happy är lika söt som hon är yster! Därför var det svårt men till slut fick vi en bild där hon satt still vid pumporna och tittade in i kameran.
happynov14

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Senaste kommentarer

Search

Arkiv

Etiketter

   Beat diabetes   Diabetes diet