20 Maj
2018

Här står jag bakom 30 VM-starter

Häromdagen åkte bebisen och jag på utflykt och kollade på några dobermann som skulle göra BH-prov. När vi kom fram synkade bebis dåligt humör och missnöje precis när hundarna gick sin lydnad så jag kunde inte fota så mycket tyvärr.

När jag stod där lite bakom de andra som kollade tänkte jag på det som skrivits på facebook i gruppen Dobermann-Sverige de senaste dagarna. Om att ”svenska dobermann” inte är lika bra som utländska.

Så tittade jag på människorna jag hade precis framför mig; Eleonor Sjögren, Madelene Dahlgren, Camilla Rönnqvist och Ingela Jakobsson som satt och kollade på. Eleonors man Tommy Andersson var dagens domare ute på planen. De har ju samtliga tävlat flertalet gånger på VM för dobermann. Jag började räkna efter hur många starter personerna framför mig eller hundar från deras kennlar deltagit på dobermann-VM.

…och insåg plötsligt att här står jag bakom närmare 30 IDC IPO VM starter.

Hur många gånger de kvalat in eller deltagit på FCI VM och vanliga SM vet jag inte men några av dem har ju fixat det också. Och ändå är detta bara tre av våra svenska kennlar, många till har haft sina hundar på prispallen på VM. Och detta är i EN gren, de har producerat hundar i eliten i andra bruksgrenar och lydnad också.

Ja, det sammanfattar faktisk rätt bra vad jag tycker om det hela. Hejja Sverige!

Hundarna som genomförde sitt BH-prov? De lyckades finemang! Grattis Emelie och Lena! Och snyggt även av Sebastian som gick som provhund med sin vovve.

19 Maj
2018

Bebisen får dra i Sallys öron

När ni ser den här bilden kanske ni tänker ”jaha, här har Madeleine satt ner sin bebis bredvid Sally på golvet” men nej, så är det icke.

Det är bebisen som satt på golvet i sitt rum och lekte med sina små böcker och pantflaskor och Sally som kom in och la sig exakt där hon ligger med en snuttefilt i munnen.

Efter en liten stund greppade bebisen Sallys öra och började pilla på och dra i det. Sally bara snuttade vidare hon.

Sedan tog bebisen tag i Sallys ben och och pilla lite på det. Sally, hon snuttade.

Jag avslutar med den sista bilden jag tog bara för att min lilla kiddo och Sally är så gulliga…

Men grejen är ju att detta är helt på Sallys villkor. Hon kan flytta på sig, det kan inte bebisen. (Eller jo bebisen kan tippa bakåt/framåt/åt sidan men när det händer är det inte ens med mening). Det finns en hel lägenhet att sprida ut sig och snuttefilten på för Sally men hon väljer själv att lägga sig preciiiis vid bebisen.

Bebisen är för liten och korkad ännu för att förstå vad ordet nej betyder så det är ingen mening att tjata om det ännu. Som sista argument slickar Sally på bebisen flera gånger om dagen och då kan inte bebisen värja sig, bara blunda och hoppas att mamma får stop på det. Sally har lite koll på att hon inte får men fortsätter tills jag säger nej, varje gång, varje dag. Bebisen har med andra ord lite rätt att hämnas.

Jag påstår alltså att bebisen får dra Sally i öronen?!

Den dagen när bebisen börjar krypa eller gå runt och då går fram till någon av hundarna och börjar dra i öron, då kommer jag att hindra henne och säga nej. Men det här, jag tror till och med att Sally tycker det är lite mysigt. Eller tänker jag fel här?

15 Maj
2018

Vilken hund är vilken?

För några dagar sedan fick vi gäster här hemma. Gäster från USA som aldrig träffat hundarna förut.

Gästerna undrade hur de skulle kunna skilja hundarna åt. Var bara lugna sa jag (fast på engelska då så klart), det märker ni. Gästerna accepterade mitt svar men frågan kvarstod ju.

Tills de hade spenderat ungefär fem minuter i mitt hem. Då plötsligt var det solklart vem som var Sally the lap dog och vem som var grumpy Iris den skendräktiga tjurkallen.

Båda mina hundar saknar hyfs! Iris går runt och morrar och muttrar och viftar på svansen samtidigt bara för att förvirra alla extra mycket. Sally parkerar sin rumpa i knät på alla helt ogenerat och vill sen bli kliad. Gästerna kunde glömma att sitta ostört i soffan och titta på tv t ex!

4 Maj
2018

Kungsträdgården

Jag vet inte hur många år jag bott i Stockholm eftersom jag bott här i tre omgångar. Vad jag dock vet är att jag varit dålig på att vara i Kungsträdgården när körsbärsträden blommar där. Men inte i år inte! För i år är jag mammaledig och då ska det minsann fotas bebisar på två och fyra ben i Kungsan under träden! Tog med mig Sally och bebisen och tog en buss in till stan. (Åka fullsatt buss med barnvagn och dobermann är ett äventyr i sig, dock går det utmärkt)

Bebisen hann somna på vägen och därför strosade vi runt en stund i väntan på att hon skulle vakna. Sally satt fint på en bänk och poserade.

Det är faktiskt otroligt vackert med alla rosa blommorna. Det är dessutom nästan lika kul att titta på blommorna som det är att titta på alla andra som fotar där.

Vi har en bra bebis, hon är glad nästan jämt. Så när hon vaknade satte jag bara henne upp och så fick Sally och hon vara med på bild tillsammans.


Bebisen och Sally var duktiga! Sally skällde bara på en enda turist (som var skum) och bebisen roade sig själv med sin lilla dobermann och en blomma under tiden som jag lekte lite med Sally.

Bebisen och Sally kollar väldigt ofta åt samma håll. Det ser kul ut. Här är det en ryst turist som passerar förbi.

3 Maj
2018

Ja varför vaktar vakthundar?

Jag kommer inte ihåg var vi hade varit men hela flocken hade varit på utflykt med bilen. När vi kom hem till parkeringen gjorde jag som vanligt och började lasta ut allt och alla och tar då nästan alltid ut hundarna först (sätter deras koppel i dragkroken), sen eventuell vagn och saker och bebisen sist.

Men så när jag precis tagit ut Iris ur hennes bur så får hon syn på två hundar av modell jakt som kommer gåendes över parkeringen och hon skäller till. Så jag sa åt henne att vara tyst och lät bli att ta ut Sally samtidigt så att hon inte skulle göra samma sak. Började plocka ut barnvagnen från baksätet istället. Under tiden jag gör det vänder Iris sig för att kolla efter hudarna och jag säger åt henne att låta bli. Hon morrar lite surt och jag säger åt henne att låta bli. Så håller vi på och gnata under tiden som jag brottas med vagnen men jag är inte arg eller står och drar i Iris koppel. Jag bara pratade med henne och kallade henne sur och töntig skithund typ, brydde mig inte ett dugg om att den andra hundägaren hörde att jag pratade med henne.

Så tar jag ut Sally, stänger bagageluckan och placerar bebisen i vagnen. Bestämmer mig för att låta hundarna kissa på gräsplätten i närheten av parkeringen innan vi går in. Ställer vagnen på gräset och låter hundarna gå och nosa i anslutning till. Iris sätter sig och bajsar och under tiden har den andra hundägaren lastat in sina hundar och saker i sin bil som står parkerad rätt nära oss. Hundägaren börjar prata med mig och kommenterar att Iris skällde till innan och att han uppfattade att hon vägrade sluta glo efter hans hundar. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa men på något sätt undrade han varför.

Är det så svårt att fatta? Min hund är en dobermann och den avlades fram för att vakta. Det är som att jag skulle bli förvånad när hans jakthundar jagade och fråga varför de gjorde så. Iris har alltid vaktat som fan i bilen, jag förväntar mig inte att hon ska lugna ner sig av att vi nu har en bebis också. Hon är 9,5 år gammal och är skendräktig.

Så jag svarade helt sanningsenligt ”Välj själv, hon är en vakthund, hon är sur och skendräktig, hon vaktar bilen eller hon vaktar bebisen eller allt på samma gång”.

Då svarar han ”Jaha, det har liksom slagit slint?”. Precis då gav jag bara upp men svarade samma sak igen, att hon är en vakthund som vaktar och sedan log jag snällt och böjde mig ner för att ta upp bajs. Då undrade han varför jag plockade upp för som han sa där i gräset var det ju ändå bara hundägare som gick. Han fick det att låta som en öde äng, inte en två meter bred gräsremsa mellan en parkering och en trottoar precis vid en korsning. Jag blinkade bara storögt innan jag fick ur mig något om att även om jag är hundägare så vill jag inte ha hundbajs under skorna.

Ibland känner jag att andra hundägare och jag är från olika hundplaneter.

1 Maj
2018

Bebisen och Sally på skötbordet

Så här ser det ut hos oss. Alltid. Där bebisen och jag är, där är Sally.

Vid blöjbytet idag reste jag mig för att greppa kameran och direkt passade Sally på att pussa på bebisen.


Ibland tänker jag att bebisen kanske får lite för mycket av det goda så jag sa åt Sally att sluta slicka och båda kollade upp mot kameran när jag började prata. Lägg dig ner lilla hund, föreslog jag.

Och eftersom Sally är en duktig hund ibland gjorde hon det. Varpå bebisen undrade varför den svarta kompisen försvann och försökte vifta till sig Sally igen!

Hallå Sally!?

Klart att Sally hörde bebisen!

(Och bara för att vara tydlig med bebisens säkerhet här så ligger alltså skötbordet på en säng. Bebis kan med andra ord rulla både hit och dit utan att trilla ner i golvet.)

28 Apr
2018

Inspiration hos de bästa

Det var så länge sedan jag tränade hund ordentligt! Jag saknar det. Jag saknar träningskompisar med koll, såna som vet hur man ligger till i träningen och kommer ihåg vad man tränade på sist! Jag saknar att träna mot mål och med ambitioner.

Vår hundträning just nu är korta pass i hundrastgården när bebisen somnat i vagnen. Dvs jag har båda hundarna lösa runt mig och lägger lika mycket tid på att styra upp saker som ”Iris, det där är inte din boll” och ”Iris jag vet att du kan gå fot men nu pratade jag med Sally, inte dig” samt ”Tyst Sally!” Jag har kommando på när det inte är Iris tur, Sally skäller när Iris tränar. Två kampglade hundar varav den ena tycker att hon är viktigast i världen, det är ingen optimal träning direkt. Aktivering är nog mer korrekt.

För att få lite inspiration åkte jag därför till Södertälje BK i dag och kikade på när team Diragos tränade. Hade rastat hundarna innan för att inte känna mig stressad av de låg i bilen och hoppades mest att bebisen inte skulle gallskrika och vilja åka hem direkt. Tvärtom var bebisen som piggast precis när vi kom till klubben och ville inte vara i vagnen alls. Men när jag under tiden som jag tjuvkikade på träningen, varit en del av gruppen, matat bebisen med bananmos och sedan en flaska, burit runt på henne en stund och bytt en blöja somnade hon i vagnen. Då hade alla kört klart sin lydnad så jag hann tyvärr inte fota för det var precis så där som det ska se ut!

Jag gillar att samla på mig målbilder och det här var exakt det. Lugnt och fint på planen med fokus och ordning. Lite snack och mycket verkstad. De som tränade tränade och de som inte gjorde det satt vid sidan av och pratade med mig samtidigt som de hade koll på det som hände på planen.

Så här lugn och fin var Ingelas hund under tiden som Ingela stod och kollade på något efter att de precis tränat och kampat och haft sig. Jag gillar sånt! Lugn och fokuserad, inget tjat från matte. Bara precis så som man vill ha det.

Så sa plötsligt Camilla till mig att hämta en hund. Jag som var fullt nöjd med att bara få chansen att fota lite gick direkt och hämtade Sally. Även om jag mest kände mig förvirrad för egen del. Camilla lånade Sally en stund och jag fick ännu en målbild.

Ingela fotade oss och här kan vi inte prata målbild direkt men ändå kul att se min lilla Sally!

Camilla och Morra körde också full fart och i samma stund som träningen var över ja då ville fröken hund krypa upp i mattes knä och gosa lite. Gulle-vovve!

Tack team Diragos för att jag fick dyka upp som gubben i lådan och hänga lite med er idag!

16 Apr
2018

Små löpsteg bakom vagnen

Min längtan efter att få springa igen har gnagt i kroppen. Min längtan efter att få springa med hund likaså.

Så för någon vecka sedan tog jag på mig löparskorna när jag skulle gå promenad med vagnen och hundarna. Testade att springa lite lätt och försiktigt på små raksträckor här och där (och helst när ingen såg oss). Det gick bra! Kändes ok i mina ben, Iris fintravade bredvid direkt och Sally hade lite mer studs i benen.

Sprang längre sträcka nästa dag och visste redan att jag bestämt mig; jag skulle springa med vagnen och en hund nu i början på veckan

Ville ta med mig Iris på premiärrundan, Sally behöver det mer så det fick bli hon ändå.

Trots lite stret i kopplet, Sally ville nog köra drag, så gick det bra! Jag försökte klura ut när jag sprang ute sist och gissar på ett år sedan, minst. En hel graviditet och man är ju inte direkt fit for fight direkt efteråt, kondisen är ju typ helt borta. Men ååååå va härligt det var!

I fredags tog jag runda nummer två. Denna gång hade bebisen och Sally passning så Iris och jag fick springa utan barnvagn. Vilket lyckorus! Iris fick springa i drag då hon numera håller exakt det tempo som behövs för att hålla linan spänd och anpassar sig helt efter mig. Tror Iris var lika glad som jag, hon skötte sig exemplariskt och rullade både noga och länge i det torra gräset efter rundan.

Vi sprang 3,46 km och snittade på tiden 5:53 min/km, nöjd med det också!

Ska försöka få till vanan att springa två gånger i veckan nu och har lovat mig själv att inte jaga tider eller långa rundor, bara vara nöjd med att jobba upp konditionen igen.

12 Apr
2018

Morgon-maskopi

Livet med dobermann och bebis börjar få sina rutiner. Hundarna har anpassat sig fint till nya vanor och regler.

Bebisen somnar vid 19-20-tiden i sin spjälsäng och sover oftast hela natten. Iris vet att när bebisen somnat så får hon middag. Sally vet att hon får ligga nära bebisen men inte på henne osv.

Det enda jag inte är riktigt nöjd med är en ny vana där jag blivit helt överkörd. Den tiden vi vaknar på morgonen!

Bebisen vaknar till vid 6-tiden nämligen. Där kan hon utan problem ligga och fingra på sin nalle eller kolla på sina tår fram till kl 7 utan att säga ett pip. Man ser bara hennes små händer och fötter som viftar.

MEN hundarna använder bebisen som ursäkt för att studsa upp. Iris börjar klättra på mig och ska pussas och kleta, NY DAG HURRA! Sally blir glad av att Iris är glad och börjar hoppa upp och ner från sängen. Bebisen ser Sally springa förbi och piggnar till. Hon hör Iris pip och svans som alltid lyckas slå i garderoben eller väggen.

Säger jag åt Iris att sluta hör bebisen min röst. Iris blir dessutom till sig av att inte få klättra på mig och börjar då pipa. Pipet hör bebisen och reagerar på. Sally reagerar på ökad vakenhet hos bebisen och att Iris piper. Säger jag då åt även Sally att lugna sig hör bebisen mig igen. Hur jag än gör är det kört, de triggar varandra! Varje morgon försöker jag med telepati få alla att återgå till lugn och helst somna om men det är sällan det lyckas.

Bara att kliva upp, mata odjur, rasta, fixa flaska till bebis, duka fram frukost till mig själv och börja kolla nyhetsmorgon.

Det är då det blir knäpptyst igen.

Hundarna har varit ute och kissat och ätit och slocknar i soffan. Bebisen har lekt med nallen, fått sin flaska, en torr blöja och nappen och somnar om i babysittern.

Där sitter jag, klarvaken, hungrig. Det är ljust ute och solen lyser. Det här är inte min nya rutin, det är deras, de är i maskopi och har skaffat sig en vana helt utan mig.

7 Apr
2018

Dobermannskepp kommer lastat

Ibland när någon ser mig knata runt med hundarna och bebisen så frågar de om jag behöver hjälp. Men det behöver jag ju inte, man kan hålla babysitter i en hand och två koppel i andra handen. Inte helt optimalt om en kanin eller dum katt skuttar förbi men det går. Dessutom händer ju inte det så ofta.

Lite tungt och otympligt att alltid ha händerna fulla är det ju dock. Därför brukar jag göra så mycket jag kan på samma gång för att slippa släpa hit och dit och upp och ner många gånger.

Exempel: Ska bebis till bvc för att mätas och vägas så tar vi med oss hundarna i bilen. För då kan vi handla på ica som ligger i närheten av bvc. Och hundrastgården ligger på vägen till så då rastar vi hundarna innan. Och när vi ändå är ute och åker i de krokarna brukar vi åka bort till Bromma Zoo och köpa hundmat.

Väl hemma igen brukar jag vara rätt trött av mätning, vägning, rastning, matköp och zoo-affär. Så då brukar jag ta allt samma vända ur bilen för att slippa släpa flera gånger. Mitt snitt är alltså 6 kg bebis, 11 kg hundmat, 60 kg dobermann och 3-4 ica-kassar och ett par paket blöjor. DÅ hade det varit finemang om någon kunde dyka upp och hjälpa till! Har jag tur ska någon granne in eller ut genom porten när ett dobermannskepp kommer lastat. Då brukar de hålla upp porten åt mig. Det är lyx!

Skötväska undrar kanske någon? Icke! Skulle bebis behöva ny blöja har jag en i fickan tillsammans med några tvättlappar i en hundbajspåse. Bebis får äta innan vi åker och direkt när vi kommer hem. Planering!

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet