24 Jul
2016

Rörliga bilder på IPO-gruppen

Jag klippte ihop lite film på de flesta hundarna i IPO-gruppen på svenska dobermannklubbens riksläger. Som vanligt filmade jag med mina kära lilla vän GoPro-kameran.

17 Jul
2016

Små Dobfanciers-knattar

Laine och Torbjörn hade med sig två små jobbiga men väldigt söta typer till lägret. De fick ju så klart inte träffa några av de andra hundarna men de roade sig kungligt ändå. De hängde sig fast i allt de fick tag på, här ett rep som Torbjörn skulle ta till bilen.
8juli161

Småknattarna kollade (läs åt, tuggade och bar runt) på några av våra leksaker som jag hade lagt på backen när jag skulle fota dem. Föremålsintresset verkar finnas där, haha!
8juli162
8juli165

Sen kom en av de andra Dobfanciers-hundarna ut och skulle rastas. Knattarna tyckte uppenbarligen att hon var världens bästa för de blev jätteglada av att se henne!
8juli163
8juli164
Hade det inte varit för att jag och mina hundar hade rummet mitt emot valparna och resten av Dobfanciersligan och jag kunde höra Laine varje gång hon utbrast ”Valparna neeej, vad gör ni?!” när de kissade inne, välte mat- och vattenskålar osv så hade jag kanske blivit lite valpsjuk. Men bara kanske…

16 Jul
2016

Svenska dobermannklubbens riksläger 2016

Mellan den 6-10 juli var jag och flickorna på Backamo och deltog på årets upplaga av rikslägret. För andra året på rad var vi med i IPO-gruppen. Kameran gick rätt varm och här nedan är några av bilderna på oss som var med.

Och yes, jag har valt ut några av bilderna där hundarna har stora munnar och ser livsfarliga ut.

Min egen älskade Iris fick testa bita ärmen och det finns ingen som helst risk att den hunden glömmer bort vad leken går ut på.
7juli161
7juli163
7juli164
7juli162

Lilla Sally (som inte är liten längre) fick bita trasa och även om vi inte tränat så mycket så har hon ett bra bett när hon sätter sig i trasan och minsann kom det inte lite allvarliga ljud ur halsen på henne också. Det känns även som att hon har fin balans i leken med trasan, när hon väl hade den i käften kunde hon lägga sig och ta det lite chill utan att för den delen släppa greppet. Duktig Sallan-brallan!
7juli165
7juli166
7juli167

Unge herr Ammo som bara var en liten plutt när vi lämnade Skåne hade nu blivit stor kille han också och var med i IPO-gruppen med matte Sara för första gången. Han tyckte att bita i trasa var väldigt kul!
7juli168
7juli169

Debuter i IPO-gruppen, lilla söta fröken Lisen med husse Jonny.
7juli1610
7juli1611

Hunden Paco, en otroligt cool kille som matte Sanna tagit från Hundstallet. Lika söta båda två!
7juli1612
7juli1613
7juli1614

En av mina personiga favoriter (matte och hund) Sofia och lila Ita. De har kommit långt i träningen och Ita hon kan hon. Glad hund med mycket fart!
7juli1616
7juli1617
7juli1618
7juli1619
7juli1620
7juli1615

Kullbror till Ita, hunden Lupo och matte Ella var med i slutet på lägret. Rätt intressant att se hur samma hund kan visa upp så olika sidor av sig själv och gå från det här…
7juli1621
…till det där!
7juli1622
7juli1623
7juli1624

Sist men inte minst; team Dobfancier. Min respekt för Laine och Torbjörn blev inte mindre den här veckan, de är olika men lika fantastiska människor.

Dobfancier’s Zicko
7juli1625
7juli1626
7juli1627
7juli1628
7juli1629

Dobfancier’s Zuzi
7juli1632
7juli1631
7juli1630
7juli1633
..och nu när jag laddat upp bilder på alla hundarna så är det dags att börja klippa ihop en film av det jag filmat också! I’ll be back.

14 Jul
2016

Den lilla solfläcken

Jag tror alla som har dobermann känner igen den lilla soldyrakren som bor innanför deras päls. Den härliga förmågan att när de väl hittats sol somna där och helt glömma allt runt omkring.

På bilden är det Sally som hittat och lagt beslag på den lilla solfläcken på sovrumsgolvet.
14juli16

13 Jul
2016

Tre är en för mycket

Så här har det sett ut hemma hos mig sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm i januari. Det bor tre dobermann i denna lägenhet.
13juli161
Jag har ju som bekant bara två hundar och den tredje är alltså Sallys syster Asta som tillsammans med matte varit våra inneboende sedan inflytt.

Härmed vill jag ge en eloge till alla som har mer än två dobermann. Punkt.

Att gå ut med och rasta tre samtidigt, jag kan inte ta ut alla tre på en gång. Att orka träna ett helt gäng, fuck det är ju knappt att jag numera klara att ha två att träna. Att åka runt med dem i bilen utan att den förvandlas till sandgrop, jag hatar att det numera åker hund i mitt baksäte. Jag gör dessutom inget annat än att åka och köpa hundmat nu för tiden. Att de, trots att mina hundar ”vet om det”, likförbannat använder skinnsoffan till någon slags brottningsplats eller startplats för springrundor.

När de tre amigosarna dessutom synkade sina löp och numera blöder och är skendräktiga samtidigt med alla hormoner det innebär… Sally och Iris ryker sällan ihop. Asta svarar dessutom upp mot Iris på ett helt annat sätt än Sally och de två ryker ihop ibland. Jag har nolltolerans mot minsta muck mellan dem och är ständigt på vakt mot minsta lilla morr, ändå har det blivit rätt många hål i hundarna sedan januari.

Asta och Sally trivs däremot rätt bra med bostadssituationen. Det är inte helt ovanligt att de ligger och drar i samma leksak, här nedan en svart kong.
13juli162
De kan kramas, brottas och kan hålla på rätt länge faktiskt.
13juli163
13juli164
Systrarna vom Schildwall, våra små sötnosar!
13juli165

..men nej, de räcker inte att de är söta tillsammans. Nästa inneboende kommer inte att ha hund!

31 Maj
2016

Sparka till min hund om hon nosar på dig

Det här hände för flera veckor sedan nu men jag kan inte släppa det ändå. (Ja, sådan är jag)

Iris och jag gick på stan. Mitt i stan, vi knatade genom Kungsträdgården, förbi NK och upp mot Gallerian. Det var soligt väder, träden i Kungsträdgården blommade, det var helg. Med andra ord var vi inte ensamma om att vara just där just då, tvärtom kändes det som att precis alla var där.

Jag håller Iris rätt kort när vi går så där trångt bland folk, finns inte någon anledning att hon ska vara ute och sicksacka i sitt koppel just då. Dessutom vet jag ju att då och då möter vi någon som tycker att hon är lite för stor, svart och läskig och jag tycker att det är viktigt att vara observant på det.

Iris är ju tack och lov inte så himla intresserad av människor men lite nyfiken är hon och ibland nosar snabbt på dem som hamnar väldigt nära oss. Så när vi passerade en ung kvinna med näsan djupt nere i sin telefon och hon liksom utan koll på var hon gick sneddade mot Iris så vände Iris upp nosen och snusade på henne i förbifarten. Sniff.

Varpå hon vaknar ur mobilkoman och hoppar till i förskräckelse.

Ursäkta säger jag direkt och ler mot henne med mitt bästa förlåt-för att-vi-skrämde-dig.
Varpå hon svarar mig argt Ja det där är inte ok!
Att hon nosade på dig? frågade jag lite paff.
Ja, det är en spark! säger hon argt. Du ska vara glad att jag inte sparkade till henne, jag sparkar henne! fortsatte hon och det kändes lite som att den där sparken fortfarande hängde i luften. På ren reflex bytte jag koppelhand och gick mellan henne och Iris.

Jag blev både förvånad och arg. Förvånad över att man kan gå och stirra på sin mobil på en av Stockholms mest folktäta gator och kräva saker av andra när man själv inte ens håller koll på vem eller vad man går in i. Arg för att hon var så otrevlig och hotade med att sparka på Iris (som under det här korta samtalet bara tittade lite på henne men i övrigt inte brydde sig ett skit).

Det finns säkert tusen svar jag kunde ha gett henne eller saker jag borde ha sagt men det gjorde jag inte. Kanske var hon inne på Facebook på sin lilla lur? Stället där man ställer en fråga och blir arg när någon inte svarar det man vill ha till svar, är så lättkränkt att allt ska anmälas och är olaga hot men det är ok att vara hur elak som helst själv, att hon bara fortsatte liveversionen av det hela?

Jag vet bara att det inte hjälper att vara otrevligare mot någon som är otrevlig eller dummare mot någon som är dum. Men jag hoppas hon läser det här någon gång. I så fall hoppas jag att hon fattar vad som skulle kunna hända om hon sparkar till okänd hund på stan, hon kan bli rejält hundbiten eller få stryk av eventuellt upprörd hundägare. Eller båda.

3 Maj
2016

Vi kör ett IPO1 program och kan ju!

För rätt länge sedan frågade Melissa om jag ville komma och träna en dag i Enköping hos Frida och Jonas på Sundbergs Hundtjänst. Klart att jag ville! Betalade in pengar för dagen samma dag som jag hämtade ut Sally från djursjukhuset igen. Ingen tanke på att det inte skulle vara good to go när det väl var dags för träningsdag.

När dagen väl kom så insåg jag att det inte läge att plocka ut Sally med sitt färska ärr på magen på en IPO-plan. Det var bara att växla om i skallen och presentera Iris som min träningskompis för dagen. Hunden som nästan kan allt fast vi aldrig kommit någonstans ändå.

Visade sig att dagens instruktörer var grymma! Lyssnade och verkade verkligen ansträngde sig för att göra individuellt och känna in oss. Därför var det extra skoj när Frida frågade mig ”Men ska vi inte köra igenom en IPO 1 med Iris då?” Klart vi skulle, hur svårt kan det vara liksom? Så vi körde, med en teaterviskande coach bakom ryggen som sa saker som ”Nu väntar du på klartecken från domaren” och ”Nu kan du går bort till figuranten”. Under tiden ronderade Iris, skällde på figgen, kallades ut, hann upp figgen på flykten, transporterade figurant (aldrig gjort förut och första gången gick Iris huvud som visp, matte-figge-matte-figge-matte får jag verkligen kolla bort matte?!) Jättekul och jättenyttigt för mig, Iris var också väldigt nöjd, IPO är det skojigaste som finns!

Som vanligt hade jag med mig kameran även om en del växlande väderlek gjorde att jag fotade ovanligt sparsamt för att vara jag. Mest av allt hade jag ju velat ha bild på oss när vi tränade men jag fick några fina på de andra istället!

Melissa, Sid och Jonas
17april161

Coola killen och alla hans snören och linor
17april162

Sid visste att det var hans ärm!
17april163

En glad och flygande Frida!
17april169
17april168

Sids brorsa Spencer aka han som alltid är gullig och matte Emy var också med, de tränade lydnad och fick öva på stadga och var duktiga!
17april1615
Frida hade bra tips och jag både gillade och fattade hur hon tänkte. Funkade dessutom finemang på Spencer.
17april1616

En väldigt glad rottweiler testade det här med att bita kudde för första gången i sitt liv, man kan lugnt säga att hon hakade på direkt! Gulliga vovve!
17april165
17april164
17april167

Plötsligt hördes ljud från som lät som att de kom direkt från avgrunden. Vem fan var det som hade hämtat in ett monster på planen och vem åt monstret på? Det var bara den här mallen som kampade med husse och han var skitduktig och hade hyfsat bra fart inne på planen! Haha!
17april166
17april1614

Mia Dunder och hennes vovve Hanna var jätteduktiga! Full fart och krokodilbett! Skitsnyggt.
17april1610
17april1611
17april1613

Den härliga looken ”Den här är fan min!”
17april1612

Hoppas vi gör om det, jag var väldigt nöjd med dagen och fick så där skön träningslust och motivation!

4 Apr
2016

Helgen på djursjukhus

I fredags kväll kräktes Sally upp en liten strumpa. Jag svor för mig själv att hon lyckats få tag på en igen och började tvätta sängkläder. (Ja för det var ju givetvis där hon valde att hosta upp den, i min säng)

Som vanligt sov båda hundarna på mitt (rena!) täcke den natten och klockan 04 på lördagsmorgonen vaknade jag av ljudet av hund som måste spy. Hann inte putta ner Sally på golvet innan hon kaskadkräktes ner hela täcket, madrassen, golvet. Ungefär 20 sekunder senare kräktes hon igen, lika mycket.

Flyttade hundarna, pratade med Bagarmossens djursjukhus, började ta bort lakan, täcke och madrass och madrasskydd som var helt genomäckliga.

Försökte vila en stund på soffan med djuren men Sally ville inte komma till ro. Det kom en gallakräkning också och nu var jag helt säker på att det vi haft tur med så länge nu hade hänt; Sally hade svalt mer än en strumpa och den här gången kunde hon inte kräkas upp den eller bajsa ut den. Den satt fast någonstans.

Lastade in djuren i bilen och åkte till Bagarmossen. När vi kom fram mådde Sally fortfarande bra men väl framme märktes en tydlig förändring till det sämre för varje minut som gick. Ändå var hon sitt vanliga snälla jag när de undersökte henne, röntgade magen, tog blodprover och satte infart.

När vi tagit bilderna på hennes lilla mage började hon kräkas igen. Nu med brunare färg och hennes allmäntillstånd försämrades rejält. Jag kände inte längre igen min hund. Nu ville jag inte vänta mer, jag ville bara att de skulle komma och hämta in henne till operation. Som tur var reagerade personalen direkt när de såg henne. En snäll personal tog med sig Sally, sa att hon skulle koppla dropp i väntan på operationen så snart som möjligt. Under tiden rann det många tårar på mina kinder.

Som vanligt var väntan lång innan jag fick samtalet från veterinären. Allt hade gått bra, hon skulle nog få komma hem imorgon söndag.

Så blev det söndag och jag sysselsatte mig så gott jag kunde för att få tiden att gå. Var och köpte ny bäddmadrass då den gamla inte ens gick att rädda. Monterade utemöbler, städade, fixade med mina pelargoner. När veterinären ringde var det bara för att tala om att Sally behövde stanna en natt till.

Hon hade fått i sig den näringslösning de gett henne, hon hade börjat med välling men hon var fortfarande tagen. Min lilla plutt! De ville ha kvar henne tills hon fått i sig riktig mat och sett så att allt fungerade som det ska. Även om det var jobbigt så var det ju självklart det bästa för Sally. Nya tårar rann ändå.

Idag måndag hoppas jag med andra ord att hon ska få komma hem. Jag ringde till jobbet redan igår och sa som det var, jag kommer inte. De sjuka barnen får vänta, jag har en sjuk hund som behöver mig.

Nu ska jag ägna dagen åt att hålla tummarna att hon får komma hem.

25 Feb
2016

Perfekt när ingen rör sig!

Jag hade bullat upp med kuddar i sängen, åt lunch och kollade på film efter att vi hade varit och tränat precis innan. Hundarna låg perfekt på varsin sida om mig, Sally som en kanelbulle och Iris utsträckt längs mina ben.

Insåg att jag hade glömt mitt glas i köket. Ville inte resa på mig, då skulle ju hundarna bara följa efter och sen skulle vi inte få till samma perfekta flockhög igen.

Samtidigt kunde jag bara tänka på att jag var törstig och gav till slut upp och reste mig försiktigt, de låg kvar! Gick ut i köket och hämtade mitt glas och när jag kom tillbaka… Perfekt! Bara att åla ner mellan flickorna igen och fortsätta ha set bra.
19feb16
(Ingen hade försökt stjäla fetaosten från min tallrik heller haha!)

24 Feb
2016

Doberman must have!

Titta vad jag och Sally hittade när vi var inne på Häst & Hundhuset på Kungsgatan 30 häromdagen! Vi skulle egentligen bara svänga in för att köpa lite hungodis men när vi stod vid kassan såg jag att de hade id-brickor med olika hundraser – och det fanns en dobermann!!

Den blev Sallys direkt och vi printade in hennes namn och mitt mobilnummer på baksidan.
22feb161

När vi kom hem satte jag fast den på en tunn kedja jag aldrig använder men oooo så fin hon blev. Nästan så hon måste ha halsband inomhus från och med nu! Vansinnigt tjusigt om jag får säga det själv!
22feb162
Så fort jag hittar en till ska Iris också få en. Nästan så jag vill ha en hängande runt halsen jag också!

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet