31 Okt
2014

Happy Halloween!

När jag var i Boston kunde jag inte låta bli att köpa en tröja till Iris som passar bra nu i Halloween-tider. Självklart inhandlade jag matchande plagg till grannens vovvar!

Med gruppbild på hela gänget i sina coola döskalletröjor hälsar vi Happy Halloween till alla!
halloween14

30 Okt
2014

Höjdpunkt 2015

Nästa år i Sverige. I Skåne! En massa dobermann nära mig!

Efter att ha varit i Slovakien i våras och tittat på årets dobermann-VM samt att ha hjälp till på VM i Malmö så känner jag riktigt sug efter IPO i allmänhet. Det är kul att träna (även om vi inte är så bra Iris och jag) och det är otroligt roligt att kolla på dem som tävlar!
datumidcnews

28 Okt
2014

Iris får en bra idé

I dag hittade Iris några pumpor och fick en bra idé…
halloweenide14

27 Okt
2014

Iris the helper dog

Vi har kallat henne Byggare Bob, hon vill alltid vara med och hjälpa till. Månaden oktober har inte varit ett undantag, Iris har varit helper dog så fort vi försökt göra något ute i trädgården.

-Aha, du krattar löv här och lägger i en säck, jag lägger ner bollen här också.

-Aha, ni ska gjuta lite cement och använder vattenpasset för att få lite extra rakt och fint, bra jag har min elefantboll här också om ni behöver!

-Aha, du ska gräva här husse, då kanske min boll ska ligga … här!

-Aha, matte du försöker köra skottkärran med stenar och andra tunga saker i, vänta så ska jag bara lägga ner min boll också!

-Aha, du ska köra bort löv till grannen, elefanten vill följa med.

27ok14

26 Okt
2014

Vem bestämmer i soffan?

Knattarna i soffan, Iris vill nosa på lilla Happy. Chihuahua-knatten Eddie tycker att Iris ska försvinna. Happy är bara Happy. Men vem är det som bestämmer över soffan?

23 Okt
2014

Blir det ingen lillasyster?!

Nu när vi passar valpen Happy och hennes storebror chihuahuan så vill Iris verkligen leka med henne! Hon är så yster och pigg och hoppar som en liten boll fram genom livet, doink, donink, doink.

Nu i går försökte jag skräma av med kompostgaller men det räckte inte. Iris smög förbi och fram till den delen av soffan där hon var. Du får inte Iris, sa jag.
23okt142

Sen skuttade valpen ner från soffan och in under bordet. Iris kröp efter in under bordet och ville leka. Du får inte, sa jag.
23okt141

Jag försökte trösta Iris med att säga att snart får ska du få en egen lillasyster att leka med. En som väger mer än två kilo och inte går av på mitten när du vill leka med henne. En lillasyster som bara är din!

…så kom jag plötsligt på att det kanske inte blir någon lillasyster! Tänk om vi inte hittar en lämplig valp? Nu när jag går runt och vill ha en så har jag börjat lova Iris att hon ska få en men ännu vet jag inte ens om det finns en!

Jag tror jag måste lugna mig lite.

20 Okt
2014

Ett räkneexempel

Låt oss hitta på en liten matematikgåta som involverar dobermann.

Matte har tagit bort en leverfläck på ryggen och har nu fyra stygn under sitt fina bandage.

Hur lång tid tar det innan hennes dobermann träffat smack rakt på de lätt ömmande stygnen med sin vilda tass?

Jag är säker på att det finns en formel där ökande antal stygn (x) dessutom minskar tiden (t) i ett rasande tempo och att smärtan (y) i denna ekvation är minst upphöjd till två…

19 Okt
2014

Iris turbo ger mig lugn

Dobermann är utan tvivel en livlig ras. Jag tror många dobermannägare lever i tron att ”min hund måste vara värre än de andra”. Så även jag, ibland undrar jag om Iris kan göra något sansat och i lugnt tempo.

Samtidigt har jag upptäckt att all den där livligheten när den väl slår av ger mig en otrolig lugn och ro.

När jag kommer hem efter att ha jobbat natt t ex känns det som en billig fylla i huvudet och allt hela jag längtar efter är att få krypa ner i sängen och somna innan huvudet ens lagt sig tillrätta på kudden. Så vrider jag om nyckeln i dörren och öppnar. Jag älskar ljudet av Iris som hört mig öppna dörren och rivstartar i sängen där uppe hos husse. Snabba steg följs av hund som rasar ner för trappan, hon måste missa ett par trappsteg varje gång och varje morgon måste vara en chans att bryta benen på väg ner. Hon har så hög fart att hon inte klarar att svänga runt hörnet och ut i hallen, hon får liksom bromsa in och tar sedan ny fart när hon riktat om sig själv. Ut genom dörren som en kanonkula med något lämpligt i munnen som hon lyckats få med sig längs vägen mellan sängen och ytterdörren.

Om jag vill klappa henne måste jag kommendera henne sitt, annars far hon bara runt som en flipperkula med snurrande svans. När hon sätter sig darrar hela hon, öronen är strukna bakåt längs huvudet samtidigt som hon ljudar med munnen full av det hon nu fått med sig i brådskan. Jag brukar inte låta henne sitta där mer än att jag hinner känna på henne sov-varma päls och säga hej innan jag låter flipperkulan skjuta iväg igen.

Jag går ett varv runt huset och plötsligt känner jag inte av tröttheten av nattens sista timmar och väntan på att äntligen få lämna jobbet och åka hem och sova. Jag tittar bara på Iris som vid de här laget lugnat sig lite, släppt det hon hade i munnen och nosar efter vad som kan ha hänt på gräsmattan under natten. Jag undrar så ofta varför vissa fläckar precis i närheten av där jag står eller går är så viktiga, är det verkligen något eller någon som varit där eller hittar hon bara på för att hon precis som jag vill vara nära nu när jag precis kommit hem igen?

När hon kissat på gräsmattan springer hon i högsta fart i förväg till ytterdörren. Väl där upptäcker hon precis som vanligt att jag inte är hack i häl, vänder och rusar för att möta mig igen. Vi går mot dörren tillsammans, hon stannar i hallen och tittar noga på mig, ska hon få sin frukost nu, det faktiskt finns ju faktiskt en mikroskopisk chans?

Jag tar av mig jackan och lägger ifrån mig mina saker, tittar på Iris och säger att nu går vi upp och lägger oss. Det är då Iris gör sin magiska lilla grej och blir som genom ett trollslag helt lugn. Hon går alltid bredvid mig uppför trappan, lunkar liksom metodiskt uppåt ett steg i taget och jag kliar hennes rygg under tiden vi går. Det brukar bli ett litet stopp längs upp på typ sista trappsteget så att jag verkligen ska komma åt att klia ordentligt innan vi lufsar mot sovrummet.

När jag kryper ner under täcket står Iris och tittar på mig. När jag lagt mig tillrätta lockar jag på Iris och säger åt henne att lägga sig och hon inte redan gjort det. Hon går några varv, snurrar lite i lugnt tempo innan hon lägger sig ner med en duns och ger ifrån sig en lång suck. Som att hon äntligen får lägga sig och sova igen. Jag tror faktiskt hon somnar före mig ibland och har jag riktig tur så har hon lagt sig så jag kan lägga armen om henne. Då händer det att jag känner hur lugnt och långsamt hennes hjärta slår där inne, det är så otroligt rogivande och sövande.

Det är som lugnet efter en storm och det går inte att låta bli att påverkas av den.

17 Okt
2014

Iris 6 år!

Iris var nog lite orolig ett tag att jag hade glömt bort att hon fyller år i dag. När jag kom hem från jobbet hade jag jätteont i huvudet och kände mig inte så jätte kalasig direkt men vad gör man inte för sitt lilla djur!

Iris satte på sig en fin rosett och jag dukade fram till kalas vid bordet. Iris ville ha köttbullar, färskfoder, skinka, äpple och ett ben att äta så då fick hon det.

Själva kalaset vid bordet varade inte så länge och kvar på tallriken när hon hade ätit färdigt fanns bara en liten, liten äppelbit. Jag tolkar det som att hon tyckte att det var en bra födelsedagsmåltid.
iris6ar
Mitt älskade lilla djur, min bästa vän är 6 år gammal nu och jag är så glad, så glad att jag har henne.

16 Okt
2014

Tre dagar med husse

Mitt nya jobb som går ut på att vara chefsstöd och till stor del driftansvarig på avdelningen gör att det är lätt att jobba över.

Dels vill jag hjälpa mina kollegor så mycket jag kan, dels måste jag ringa in folk när trycket på avdelningen övar eller någon är sjuk, jag har inte lärt mig allt det nya, doktorerna vill lägga in fler barn, vi ska ha möte, vårdplatskordinatorn vill veta hur många överbeläggningar vi har på avdelningen, det nya schemat ska fixas, nästa veckas planerade operationer ska skrivas in och tas om hand… ja det finns att göra.

De senaste tre dagarna har jag jobbat och husse har varit hemma och jag visste att husse hade mycket att plugga.

Dag 1 började jag kl 06:30 och fast jag ska sluta vid 15 kom jag inte iväg förrän närmare 16:15. Yr och trött i mössan åkte jag hem i regnet och väl hemma vågade jag knappt fråga vad husse och Iris hittat på under dagen. Var det så att nu skulle jag tvingas ut på långpromenad med henne? Husse svarade glatt att de hade sprungit 10 km i regnet och blivit blöta men hade sprungit på bra tid.

Dag 2 var jag på jobbet 06:30 och kom inte ifrån avdelningen förrän närmare 17:00. Regnade lika mycket på vägen hem och innanför dörren var jag återigen beredd på att Iris nu behövde rastas eller aktiveras. Men nope, husse och Iris hade gått två promenader i regnet i dag och återigen kunde jag bara sjunka ner i soffan och vara slapp.

Dag 3 skulle husse också jobba men behövde åka hemifrån först kl 13:00. Dvs jag kunde stanna på jobbet en extra timme och vara hemma till strax efter 16:00. På frågan hur bråttom hem jag hade så sa husse att de skulle ut och springa sin mil innan han åkte oavsett väderlek så jag kunde ta det lugnt när jag kom hem.

Det känns sååå lyxigt att komma hem till färdigrastad hund och bara kunna ägna sig åt lite stegförflyttningar eller små skojiga övningar inomhus! Jag som varit så nervös över hur dagjobbet skulle drabba Iris, nu känns det som det bästa som hänt! Hurra för husse!

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Senaste kommentarer

Search

Arkiv

Etiketter

   Beat diabetes   Diabetes diet