29 Sep
2014

Ett allvarligt samtal

När jag 2006 köpte Lina tyckte inte husse att det var en så bra idé. Det kommer bli bra, sa jag. Livet med en hund kändes inte självklart direkt men Lina blev en naturlig del av vårt liv och husse tyckte lika mycket om Lina som jag gjorde.

Så sa jag att jag ville köpa en till några år senare och husse tyckte återigen att det var en dålig idé. Det kommer att bli bra, sa jag. Även denna gång fick jag som jag ville och husse ändrade sig också. Två gick bra att ha.

Nu står vi här igen och tankarna på nästa hund snurrar i huvudet. Nu vet även husse vad valp innebär, nu vet vi båda hur det är att ha två hundar. Plötsligt räcker det inte att säga till husse att det kommer att bli bra för nu kan han uttala sig på ett annat sätt och vet vad livet med dobermann innebär. Valp. Två faror istället för en.

I går hade vi därför ett allvarligt samtal. Är du beredd och villig att ha två hundar igen med allt vad det innebär husse? Är det grönt ljus på en lillasyster?

Den här gången önskar jag att jag kunnat fråga Iris också. Det är ju trots allt henne jag tänker mest på. Vill du ha en lillasyster Iris, du som älskar att ha matte för dig själv?

Husse och jag har i alla fall pratat tillräckligt om det nu. Det är bestämt att det blir två hundar igen om det föds en lämplig lillasyster. En dobermann blir två igen och jag hoppas att Iris blir glad den dagen!

28 Sep
2014

Vi aktiverar varandra

Söndag. Ska jobba natt på barnsjukhuset så då då gäller det att göra det bästa av den lediga tiden innan det är dags för jobbet. I mitt fall är ”det bästa” att vara ute så mycket som möjligt och vara med Iris. Vi aktiverar varandra rätt bra.

Först högg/sågade jag ved och Iris roades sig med att släppa ner sin boll bland alla långa grenar som ska sågas upp. Jag fick hämta upp bollen ett par gånger när hon inte fick upp den själv. Hon hjälpte även till att tugga på några av grenarna som ska kapas.

Sen blickade jag ut över ängarna på baksidan av huset och eftersom sommarbetet för hästarna nu är över för säsongen fick jag ett infall att lägga ett spår i hagen. Vi spårar så sällan så när bara tanken på det dyker upp gäller det att ta tillvara på idén direkt! Iris stängdes tillfälligt in i huset och jag gick ut i hagen och la ett spår med tre grejer i.
28sept141

När spåret var lagt klippte jag andra halvan av gräsmattan (vi tog första halvan i går). Iris slutar aldrig att försöka träna när jag klipper gräset, det är hon som har bestämt att det ska vara så, inte jag. Hon lämnar sin boll eller leksak på gräset, springer i fatt mig och går fritt följ tills jag säger varsågod. Ibland skiter hon till och med i att springa till sin boll när hon får utan springer bara ett litet varv och återvänder sedan till min sida. Inte en enda gång uppmuntrar jag henne att komma till mig, helst av allt skulle jag faktiskt vilja klippa i fred men återigen har hon bra pli på mig den där Iris och jag kan inte låta bli att göra som hon vill. En timmes gräsklippning är med andra ord bra aktivering för oss båda.

Efter det rensade jag ogräs längs häcken. Då ägnade sig Iris åt att släppa bollen i skallen på mig och ville att jag skulle kasta den. Hon fick som hon ville, som vanligt.

När det hade gått nästan två timmar hämtade jag spårlinan och selen och så gick vi en promenad runt alla husen för att komma bort till hagens början. Jag hade verkligen ingen aning om hur detta skulle gå och hade en känsla av att jag skulle få se det hela som babyövning och ha henne i kort spårlina. Men så verkade hon ju spåra ändå och jag släppte ut henne i linan. En golfboll och ett gammalt märgben gav viss störning men till min stora glädje så struntande hon faktiskt i hästbajset! Hon tog sig själv till första apporten och efter lite uthållighet från min sida så fick vi till och med en liggmarkering!

Andra apporten som var en proffspinne gick ännu snabbare att spåra till och liggmarkeringen kom också snabbare. (Iris har innan plockat upp apporterna men det blir så mycket cirkus över den övningen att jag velat lära om). Det gladde mig så mycket att se henne ligga där bland häsbajset och vakta sin pinne och vänta på belöning, jag var tvungen att ta en bild innan vi fortsatte!
28sept142

Sista saken var en kampgrej och Iris och jag lekte med den och firade att det gått så bra en stund innan vi gick hem igen.

Väl hemma sa Iris att hon ville kampa mer med sin leksak så då bestämde vi oss för att köra lite lydnad. Jag hängde kampleksaken i ett träd och så fick Iris göra en massa moment i följd innan hon fick frikommando efter hoppet. Till sist övade vi på loss en stund också.

Nu ska vi sova middag under filten i soffan tillsammans.

26 Sep
2014

En annan övning

Jag har fått ett nytt jobb. Från att jobba natt och sluta kl 07 på morgonen börjar jag nu 06:30 och jag erkänner direkt att det är en omställning som känns i precis hela kroppen. Dessutom är det ju meningen att jag ska sköta nya arbetsuppgifter, lära mig nya dataprogram och så vidare. Min kropp och hjärna har känts som mos när jag kommit hem.

Samtidigt passar vi ju grannens pudelvalp och chihuahua om dagarna så Iris får ju inte göra så mycket även om en av oss är hemma. I går när jag kom hem hade jag därför en väldigt pigg och skuttig dobermann och själv ville jag bara sova resten av dagen. Dålig kombo. Därför bestämde jag mig för att åka till torsdagsträningen hos toppdobbarna.

Väl där var det bara en annan hund på plats, en liten dobermannvalp på sex månader. Efter att att ha beundrat och pratat lite med matte och Marina (vars egna hundar inte hade kommit hem ännu) så hämtade jag Iris i bilen och gick ut på planen för att träna apportering. Iris springer mycket och gärna när man kastar apporten, hon går igång direkt när jag kastar. Full fart ut och ett hetsgripande men ingen hets på tillbakavägen. Plus att hon hest av allt springer innan jag kommenderar…

På rikslägret i somras tittade vi bland annat på det här och vi fick många bra tips av vår instruktör Gunilla Karlsson. Så i går passade jag på att göra lite så som hon sagt. La ut apporten framför Iris och gick 10 meter bort och kommenderade så att hon fick träna bara på ”återspringet”. La den bakom henne några gånger och gjorde samma sak, då får hon ett väldigt fint och bra gripande. Sen kastade jag apporten några gånger också, bara för att träna på att lyssna på matte innan man springer ut, ibland fick hon inte ens hämta den utan hon belönades bara för att hon satt kvar.

Efter en stund kom Marina ner till planen och berättade hur hon tränat med sina hundar och vilka tips hon hade fått. Hon hade även många tips om hur Iris och jag borde träna bort onödigt tuggande på apporten och visade vilka övningar hon gjort med sina hundar.

När jag kände mig klar med apporteringen gick jag tillbaka mot bilen och Iris sa voff på Marinas hundar som nu hade kommit hem med husse. Iris har mycket att säga till andra hundar, särskilt när vi är på en träningsplan. Då ska alla andra hålla sig undan och det ska bara var hon och jag och bollen. Marina kom därför på idén och förslaget att vi skulle göra hundmötesövning med Iris. Först kände jag mig inte så jättesugen men när vi pratat en stund om det så kom vi fram till att vi skulle göra övningen på deras grusväg och att jag skulle släppa Iris så hon kunde springa fram till Marina och hennes hund.

Det som händer när kopplad Iris plötsligt blir lös och får göra som hon vill är nämligen att hon tar fart, springer fram, skäller högt några gånger och sedan springer tillbaka till mig igen. Nu inträffar ju det rätt sällan då Iris antingen går i koppel eller är lös (och lös Iris är inte samma sak som kopplad Iris som släpps precis när hon får syn på annan hund) men det har hänt och då är det ju väldigt svårt för mig att korrigera henne när hon redan är framme hos den andra hunden. Hängde ni med? Marina ville alltså ta med sig en liten skrammelflaska och så skulle vi köra en nej-övning när Iris kom fram till dem.

Nu borde jag egentligen skriva en längre utläggning också men jag nöjer mig med att säga att; Ja, jag är för den här typen av överrasknings-nej-övningar med Iris och då menar jag specifikt Iris. Inte alla andra hundar jag känner då utfall kan bygga på mycket annat än det jag upplever att Iris skitbeteende gör. Iris är inte rädd för andra hundar och är inte aggressiv mot dem heller i den bemärkelsen att jag aldrig är rädd att hon ska bita men hon är sjukt otrevlig och dryg.

Däremot vill jag kort förklara hur jag hade tänkt att övningen skulle se ut på ett ungefär och varför. Jag skulle gå med Iris och så fort hon fick syn på Marina och hennes hund och börjat glo så skulle jag släppa kopplet så hon fick chansen att bete sig och springa fram till dem. Marina skulle då kasta lilla skramlat och säga typ argt NEJ! så att Iris skulle tänka Oh no, det här blev inte alls lika kul som jag hade tänkt mig! och jag skulle då vesselsnabbt kalla in henne och berömma hos mig. Dvs snabb happening framme hos dem och sedan kunna bekräfta Iris bra-rätt-duktig hos mig efteråt. För mig är det hela syftet med en korrigering, att snabbt visa och berömma det som är rätt efteråt. Jag tycker också att det är viktigt att skriva att jag bara är för den här typen av korrigeringar om jag tror att hunden lär sig något av den och förstår vad den korrigeras för, annars har du bara framkallat obehag hos hunden utan syfte.

Precis innan vi skulle köra igång denna övning kom Tomas och hans sambo och Tomas sa att han skulle följa med Marina bort på stigen när vi gjorde övningen. Så jag stod vid bilen och väntade någon minut under tiden som de gick iväg på stigen innan jag gick efter och väntade på att vi skulle mötas.

Mycket riktigt styvade Iris upp svansen när hon såg dem även om hon valde att först sätta sig och kissa innan vi gick vidare och jag kunde släppa hennes koppel för att få önskad effekt. Det som sedan hände gjorde mig minst sagt förvånad.

För när Iris närmade sig det som hon hade lagt sin fokus på, dvs Marinas hund så tog Tomas sats och skrek allt vad han orkade och jagade efter Iris med Marinas 1,5 l Pet-flaska i handen. Han fick in en dask på Iris rumpa och fortsatte sen vrålandes efter henne. Min minnesbild av det hela såg ut så här:
26sept14
Dvs Iris som sprang med svansen mellan benen med huvudet vänt bakåt och tittade på Tomas som i sin tur vrålade efter med Pet-flaskan i luften. Iris sprang heller inte mot mig utan i den riktning jag ritat så när Tomas slutat vråla och förfölja henne fick jag liksom gå av stigen och ner i gräset för att möta upp henne igen. Hon var som jag hade kunnat förväntat mig efter denna behandling rätt klängig och jag la fokus direkt på att tala lugnande och röstberömde bara när hon hade tassarna i backen och försökte bara vara lugn och sansad.

Iris största brist är ju hennes sociala bitar och det var t ex enbart därför hon strax efter att ha fyllt ett år började träna IPO. Bara för att våga, vilja springa fram till främmande gubbar som t ex Ronnie Eng. Det funkade ju hur bra som helst och även om Iris aldrig varit en hund som när vi får gäster springer fram och hoppar upp i knät så har hon ju aldrig krökt ett hårstrå på någon. Hon är trygg med människor men ogillar påtvingad kontakt och backar undan direkt om någon försöker krama henne och är inte särskilt pigg på veterinärundersökningar eller att hälsa på något hon inte själv valt att hälsa på. Hon backar undan, ökar avstånd, morrar om/när hon inte kan komma undan och visar otroligt tydliga signaler men hon har aldrig tagit till bett eller bettförsök eller otrevligheter.

Nu stod jag plötsligt här med ett kvitto på det som domaren sa om Iris efter hennes korning ”Den här hunden skulle kunna bita någon oprovocerat i ryggen”. Nej, hon biter inte ens när främmande man skrämmer slag på henne och vrålandes, springer efter henne och drämmer till henne med en pet-flaska över ryggen två gånger.

Man kan lugnt säga att denna övning blev en helt annan än den jag hade tänkt från början.

Tomas verkade i alla fall nöjd efteråt och sa ”När man ska göra något så ska man göra det ordentligt”. Och det håller jag ju i princip med om men min version av ordentligt är nog mer åt det genomtänkta, planerade, anpassade efter hunden-hållet. Inte bara så mycket man kan så länge man kan så högt man kan, särskilt inte på en hund man inte känner eller ens har varit med och tränat tidigare.

Under tiden vi stod där på stigen och jag fortfarande var så förvånad över vad som just hänt att jag inte visste vad jag skulle säga gick Marina med sin hund några varv runt Iris. Jag sa direkt att nu skiter Iris fullständigt i din hund, hon har fullt sjå med att klura på vad Tomas som stod några meter bort var för en typ. Hon sträckte ut halsen och vädrade mot honom och det var nog ingen slump att hon hade huvudet vänt mot honom hela tiden.

Hade jag haft min ärm med mig i bilen och hade kunnat tänka klart i det här läget så hade jag tvingat Tomas att ta på sig juteleksaken och låtit Iris få köra några övningar med honom där hon bara fått kampa och ha kul. Men ingen ärm i bilen, inget tänka klart i min hjärna. Istället gick jag ännu en gång ut på planen och körde apporteringar och rutan på rätt långt avstånd med henne. Jag ville se att hon sprang ut från mig och inte brydde sig om övriga gänget som var längre bort hos valpen och tränade något. När jag sett att det funkade bra gick jag tillbaka till bilen och så åkte Iris och jag hem. De andra ville göra om hundmötesövingen igen men jag kände att även om jag styrt upp den så som det var menat från början så kände jag att vi var färdiga för dagen.

Det var många tankar och funderingar som snurrade i min skalle på hemvägen kan jag säga. Mest av allt tänkte jag på hur andra hundar jag känner hade reagerat på samma sak. Hur hade din hund reagerat tror du?

23 Sep
2014

Måste pudlar plågas?

Vår nya lilla granne är ju en liten pudel och när man är pudel har man ludd i öronen. Det luddet måste man tydligen göra sig av med när man är pudel genom att husse, matte eller annan person rycker bort det håret. AJ!

Under VM-dagarna i Malmö hittade jag två pudlar som satt i knät på varsin trevlig människa i publiken och gick fram till dem och ställde lite frågor om bland annat just detta. De var jättegulliga och en av vek upp örat på hunden hon hade i knät för att visa. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till att så fort hon lyfte på örat så drog pudeln ihop sig och tryckte sig mot hennes bröst. En klassisk ”nej fan är det dags nu igen jag vill inte” om någon hade frågat mig.

Min lilla pudelvalp till granne var hos frisören och blev klippt och öronryckt för några dagar sedan och dagen efter skrek hon varje gång hon försökte klia sig på örat. Dvs det gjorde så ont och var så irriterat att hon ville klia hela tiden och så fort hon satte tassen där så skrek hon till. Dessutom har hon sedan dess haft någon form av lavinartad öronvaxutsöndring. lessenpudel Hade jag tittat ner i det örat och inte vetat om att detta var en normalt, nytryckt pudelöra med tillhörande reaktion hade jag sagt direkt att hon hade behövde uppsöka veterinär för så där kan man inte se ut i sina öron!

Ska det vara så här? Måste pudlar plågas? Vänjer de sig och lavinvaxet avtar med tiden? Kan man inte bara skita i det där lilla luddet i örat och se till att hålla rent?

22 Sep
2014

Den nya tjuven

Iris är inte dum, har jag lämnat hundvästen med hundgodis kvar i fickan så ser ju hon till att äta upp dem. Ligger det kött inom räckhåll för hennes nos så vill hon gärna ta det. Men det har berott på att jag eller vi varit slarviga här hemma eller inte tänkt till ordentligt.

Däremot har det aldrig känts som att Iris satt det i system att så fort hon blir lämnad börjat leta upp något att äta på bord, bänkar, hyllor. För det gör hon nu, vi har en ny tjuv i huset!

Nu i helgen har jag jobbat natt lördag och söndag och har lämnat Iris själv en stund innan husse hunnit hem från sitt jobb. Iris har dock inte varit ensam mer än max en timme innan husse kommit hem. Båda kvällarna har jag däremot fått mms från husse som illustrerat vad husse hittat när han kommit hem.
22sept14
Till vänster hur stekgrunkan som tydligen smakade tillräckligt mycket köttfärs fortfarande såg ut efter att Iris gjort rent den. Till höger ett före detta ”försvarets hudsalva”, var hon hittade den är det ingen som vet men det var bara själva plasten kvar!

Lägg märke till hur oskyldig hon ser ut…

20 Sep
2014

Dunder och brak

Ända sedan Iris var valp har hon med full fart brakat in i och nedför saker.

Minns särskilt en gång när hon var rätt ung och det var snö ute. Hon sprang rakt ut från en stor klippa och föll flera meter. Jag såg vad som hände och vände instinktivt bort huvudet och hann bara tänka ”nu dör hon” men det gick hur bra som helst.

Tack och lov har hon ju blivit lite smartare med åldern men hon tjongar in i saker rätt ofta ändå. Men aldrig har hon skadat sig eller på något sätt visat att hon har fått ont.

Som i dag när jag hade hämtat en massa sten i skottkärran och hade ställt den bredvid mig där jag höll på och fixa lite. I full fart kommer Iris med sin boll i munnen och gör ett hopp över en stor sten som ligger på marken, klarar inte att väja undan för skottkärran som står precis på andra sidan stenen. Hon brakade rätt in i skottkärrans handtag med bröstet och kraschar vidare in i en stol och ett bord och välter båda.

Jag stod där med tefatsögon och tittade på skottkärran med stenarna i som flyttats en bra bit av smällen. Tittar på omkullvälta bordet och stolen som ligger i en hög. Tittar på Iris som tydligen tappat andan och hostar lite en stund men som ändå vill att jag ska kasta bollen till henne så fort hon kraxat klart.

Någon timme senare kom Nemo och hans matte Martina förbi. För ovanlighetens skull ville Iris leka och springa med Nemo och de sprang runt här på tomten när Iris plötsligt skrek till rejält och sprang på tre ben med ett av frambenen uppdraget under sig. Hon ville direkt till mig och ville inte sätta ner tassen.

Min granne som stod på andra sidan staketet sa nästan direkt att ”det är första gången jag hör henne skrika till så där”. Jag insåg att det samma gällde mig, jag har under mina snart sex år med Iris aldrig hört henne låta så. Jag trodde benet var av.

Kände igenom Iris ben men kände eller såg inget. Kollade om hon klivit på något men tassen var oskadd.

Släppte in henne i huset och väntade en stund innan hon fick komma ut igen. Fortfarande halt men ingen svullnad någonstans.

Nu två timmar senare stödjer hon på benet som vanligt och jag märker inte ens av någon hälta.

Hon kan alltså ha knäckt några revben på förmiddagen utan att säga ett pip men valde att dödsyla när hon trampade lite fel när hon sprang på gräsmattan?

Jag fattar ingenting.

18 Sep
2014

Sensommarmys

I dag kände jag inte för att göra något annat än att bara ta tillvara på den härliga värmen som hänger kvar i luften och bara ha kul med Iris. Vi åkte till sjön och gick ett varv runt den. Jag passade på att ta med kameran för att försöka få några fina bilder på Iris.

Och det gäller att passa på när hon fortfarande är hyfsat torr och ren…
18sept141
18sept144

…för så fort hon får så gör hon. Allt på en gång, full rulle.
18sep146
18sept143
18sept142
18sept145
18sept148
18sept149
18sept147
18sept146

En lycklig hund är en sandig hund. Iris precis innan vi skulle gå hem, kanske den bästa bilden i dag.
18sept1410

15 Sep
2014

Sista dagen på VM. Vinnarna!

På söndagen fick jag lite sovmorgon och kom till arenan precis i tid för att se mästerskapets enda dobermann köra sin lydnad. Ludek Silhavy och hans hund Harlequin Gumby var wildcard 3 . De fick 82 poäng på lydnaden då mr hund bestämde sig för att dra en egen repa på framåtsändandet.
14sept1421
14sept1422
14sept1423
14sept1424

Rottweilern Stormhaus Cronus, wildcard 1, tävlade för Danmark. Han fick 92 poäng i skyddet.
14sept1425

När alla tävlat klart var det dags att fixa om från tävling till prisutdelning.
14sept1426

Efter att ha varit tävlingsledare för hela tävlingen så stod de även för allt roddande och fixande även vid prisutdelningen, Camilla och Camilla har varit med och ordnat och styrt upp precis allt! Nedan Camilla R vid prisutdelningen.
14sept1427

Camilla med koll
14sept1450

Glada killar och figuranter.
figurantervm14

Domarna från vänster; Hari Arcon som dömde skyddet, lydnadsdomaren Gerold Schreyer samt Urs Meyer spårdomare.
14sept1440

Prisutdelning och vinnare IPO VM 2014!

Både den yngsta och äldsta hunden som deltog på VM fick varsin buckla. Den sydkoreanska hunden Kaiko von Karthago 8 år och den norska hunden Krutlapp van Het Retrohof endast 3 år!
14sept1445

Tysklands Petra Sporrer och hennes Erec von der Schönen Ecke fick pris för bästa spår; 98 poäng!
14sept1429

Bästa lydnad; Elke Nowakowski, Tyskland och Juan José Barragan de los Rios från Spanien. 97 poäng fick de.
14sept1430

Bästa skydd presterade Tjecken Petr Foltyn och hans hund Auzzy Ostraryka, 97 finfina poäng!
14sept1443

Plats 4-10 på rad i sina blåa biabäddar med svenska flaggan-tryck!
14sept1438

På tredjeplatsen kom Juan José Barragan de los Rioso från Spanien och hans hund Adonis de Ydre.
vmtreaspanien14

Glada tvåan Martin Plechacek från Tjeckien och hans hund Antrax Ostraryka på prispallen!
vmtjeckien14

Vinnare av IPO VM 2014, Fabian Robinson och hans hund Graubaer’s Boker!
usavm14

Vinnarna på prispallen!
14sept1442
14sept1441
14sept1439

Jag gick runt och tog lite bilder när allt var klart och prisutdelningen och VM var över.

Team Malaysia, Michael Lee Tai Seng och hunden Mecberger Lassie.
14sept1432

Team Spain
14sept1433

Team Slovakia hade hundar, flaggor, pokaler, priser och deltagare i en salig blandning men hade full koll ändå
14sept1434

Team Japan tar bilder på alla lagmedlemmarna
14sept1435

När andra tog bilder passade en del andra på att träna lite inför nästa VM. Storbritanniens Paul Rekert och hans rottweiler Newgen Aiken.
14sept1436

Team Tjeckien!
14sept1437

Mitt personliga favoritekipage; Greklands Markos Pelitaris och hans hund Alto Veranis K-9 Dog Center som efter att ha fått 91 poäng på lydnaden stod ute på planen och bara lyste samtidigt som han klappade om sin hund på ett så ärligt och fint sätt att jag fick tårar i ögonen när jag stod där ute med mikrofonen i handen. De kom på en 16e plats.
14sept1428

13 Sep
2014

Från tidig morgon till kväll

Att vara hjälpa till på ett VM innebär att man är där även när första ekipaget går ut kl 06:30 på lördagsmorgonen.
14sept141

De tjeckiska ekipagen var riktigt duktiga och väldigt välfotade med minst två fotografer på plats när det var deras tur. Här nedan är det Michaela Kuncová som fotas under lydnaden.
14sept142

Det gick även att se vilka som var tippade på förhand att göra bra ifrån sig. Petra Sporrer och hennes hund drog till sig många av fotograferna under skyddet. (De fick 91 poäng).
14sept143

Vy från min arbetsplats under VM. Vi var många i kycklinggula jackor. Inne på planen står Sofia och översätter lydnadspoängen efter att domaren Gerold Scheyrer är klar med bedömningen.
14sept145

Det hände mer än man kan tro inne i avbytarbåset under ett IPO-VM. Delar av gänget (som ser ovanligt städade och lugna ut på bilden).
14sept1420

Lördagspubliken, rätt så välbesökt.
14sept146

Fabian Robinson och hans hund Graubaer’s Boker, ett av fem ekipage från USA.
14sept147

Litet islag när Graubaer’s Boker hoppar över hindret.
14sept148

Sista hunden ut på lördagskvällen strax efter kl 19:30 var en rottweiler från Storbritannien. (En av två som deltog på VM).
14sept149

Senare på lördagskvällen var det dags för middag som även jag fick gå på. Jag satt vid samma bord som delar av det svenska laget. Ett trevligt avslut på en lååång men rolig dag!

12 Sep
2014

Svensk lydnad på VM

Ännu en kul dag på arenan har jag haft i dag! Sa poäng och presenterade nästa tävlande och lyckades säga rätt nästan hela tiden mellan kl 06:30 och 13:00 då micken var i mina händer.

Bland annat tävlade det svenska ekipaget Fredrik Bjurklint och hans schäfer Felix i dag och körde lydnaden. De fick 87 poäng om jag inte minns fel.

Brukshundens fotograf var också där och fotade, hon tog extra många bilder på det svenska ekipaget.
12sept141 12sept142 12sept143 12sept144 12sept145
(Det var flera svenska ekipage som tävlade i dag men tyvärr missade jag dem helt då Iris väntade på mig här hemma)

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Senaste kommentarer

Search

Arkiv

Etiketter

   Beat diabetes   Diabetes diet