16 Apr
2015

Snart är det VM!

Ingen tid till blogg
Den senaste tiden har jag inte bloggat så mycket. Istället uppdaterar jag för fullt en annan hundig dobermannhemsida:
blogglogg

Tiden bara rusar iväg och nu är det bara en månad kvar till IPO VM för dobermann här i Skåne. Ska bli så attans kul! Och för den som anar en viss likhet mellan min banner här på bloggen och VM-loggan så är det inte en slump då det är jag som gjort dem båda min fantasi är rätt begränsad tydligen.

Hjälpa till?
Vi behöver hjälp med folk, vill man hjälpa till kan man maila info@idcvm2015.se

Sponsra eller annonsera?
Yes, man kan även hjälpa till att sponsra hundkalaset!

För 300 kr får du ditt namn publicerat på IDC VM 2015 hemsida som tack för ditt bidrag.

För 600 kr får du även ditt namn i IDC VM katalogen samt på hemsidan som ett tack för ditt bidrag.

Annonsering:
Annonsering i tävlingskatalog:
Helsida 1000 SEK
Halvsida 650 SEK
Kvartsida 400 SEK

Logotype på VM-hemsidan med länk till egen hemsida 500 SEK

Betala in till PG 19 51 59 – 9 och märkt inbetalningen med IDCVM och ditt namn. Läs mer om sponsring här.

15 Apr
2015

Vaknar och vill åka in akut

I går gick vi och la oss vid 23-tiden. Strax efter kl 03 vaknade jag av att Sally hoppade ner från sängen, ställde sig på golvet och lät som att hon skulle kräkas. Sånt får mig att bli klarvaken rätt direkt men det kom inte så mycket kräk, bara lite gurgel. Sally hoppade upp i sängen igen och verkade nöjd och beredd att sova. Allt lugnt.

Jag tänkte på att så där hade inte Sally gjort sedan hon svalde en strumpa då i februari… Blixt från klar natthimmel, Sally hade ätit en strumpa igen! Så jag tände lamporna och började gå runt och leta. Var fanns det strumpa som Sally ätit?! Under tiden jag stressade runt i jakten på ensam strumpa undrade jag om jag skulle ringa djursjukhuset och vad jag skulle säga? Min valp kräktes nästan så nu tror jag hon ätit en strumpa, igen?

Sally som nyfiket följde efter mig verkade tydligen veta vad vi letade efter, plötsligt gick hon fram till en byrå, satte upp tassarna på kanten och nosade efter något. Där låg mycket riktigt en ensam strumpa. Helvete! Men visste jag att det var hon som hade tagit den? Och när hade hon tagit den?

Strax före kl 4 på morgonen ringde jag alltså djursjukhuset och förklarade att min valp var hos er för två månader sedan och nu vill jag komma in igen för samma sak för nu kanske det hänt igen. Hon som svarade var samma person som jobbade då och kom faktiskt ihåg Sally.

Väl framme fick Sally och jag samma rum som sist och Sally fick, precis som sist, lite mjukmat och en spruta i nacken som gjorde att hon började må dåligt och kräkas rätt så fort. Precis när jag kände att jag inte visste vad jag höll på med kräktes Sally igen och ut kom en strumpa. Lättnad över att inte ha åkt in i onödan blandat med dåligt samvete över att hon fått i sig en strumpa.

Sally kräktes en gång till och ut kom en svart klump till! Vad var detta? Satte på mig en handske och petade på det stora svarta som delade på sig och blev… ett matchande par strumpor! Mina ögon blev som tefat och sen började jag gråta. Tre jävla strumpor och det var bara mitt fel! Där jag lagt strumpor dit Sally inte nådde för två månader sedan har hon nu inga problem att nå upp. Vilken idiot jag varit, fy fan vilken tur att jag lyssnade på magkänslan och åkte in! Jag höll om min lilla kräkluktande valp och tårarna trillade. Förlåt Sally!

Tack och lov slapp hon bli sövd den här gången och vi behövde ”bara” kräka henne så hon fick ju följa med hem direkt men tanken på att det kunde ha gått så mycket sämre har förföljt mig hela dagen. Men varför drar man i sig tre strumpor på raken? Varför?!

Nedan bild på Sally hos veterinären då i februari när vi gjorde samma sak utan att strumpan kom upp.
15april151

12 Apr
2015

Sally blir rädd för allt och alla

I dag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Nämligen hjälpa till på agilitytävling på klubben.

Det var jätteroligt, dels var det första gången jag var på klubben sedan operationen dels för att det alltid är superkul att lära sig nya saker inom hunderiet.
12april152

12april153 Jag satt i ett tält vid tävlingsplanen och tittade på vilka tecken domaren gjorde, en bra uppgift när man är trött i sitt ben och ett ypperligt sätt att lära sig reglerna i agility samtidigt. Dessutom satt jag i tältet med två agilityexperter, jag fick svar på precis varje fråga jag ställde.

Mycket att klura på under tiden jag satt där också. Väldigt mycket saker som en agilitytävlande gör är inte helt samma som jag hade gjort. Som att tagga igång sin hund extra mycket innan man ska in på planen. Inte Iris-vänligt för fem öre.

Några kända ansikten på planen såg jag också från tältet där jag satt.
12april151

Sally var med mig där en del av dagen också. När det blev paus för banvandring kunde jag rasta Sally en liten stund och det första hon gjorde efter att ha kommit ut ur bilen var att hoppa rätt in i bilburen igen. Här ville hon inte vara! Sally tyckte att det var skitläskigt. Hon har aldrig sett så många hundar förut, aldrig varit på ett ställe där så många hundar skäller hela tiden. Lilla Sally gick med ragg och svansen mellan benen och tittade misstänksamt på allt, hon var rädd för detta hemska ställe.
12april154
Så vi satte oss på en bänk och så fick hon sitta i mitt knä som en surikat och kolla ut på allt och alla. Jag riktigt kunde höra hur det knakade i hjärnan på henne.

Jag har inget emot att min hund blir eller är rädd för något, tvärtom. Det som jag jag bryr mig om är vad min hund gör av de där rädslorna och hanterar det hela. För på de minuter vi satt där på bänken så kände jag plötsligt hur den lilla kroppen började sträva utåt. Rädslan byttes till nyfikenhet.
12april155

Efter det fick Sally vila i bilen en stund igen då det var dags för large-klassen. När den var över och tävlingen var slut fick Sally komma ut igen och nu hade hon bråttom ut till allt det spännande igen. Med glad svans och kopplet hängande efter sig följde hon med ut på planen och samlade in alla hinder, knatade sina första steg på A- samt balanshindret. Smög in i en av tunnlarna och nosade. Var inne i containern där hindren förvaras och kollade noga på vad alla gjorde. Någon sa att Sally verkade så lugn för att vara så liten.
12april156

Några gånger började hon trava åt fel håll när vi samlade in hinder. Varje gång jag ropade på henne kom hon med fart, min gullunge!

Jag hade lite hundgodisar i fickan och vi övade på sitt och ligg emellanåt. När jag övat med Sally och Iris hemma på tomten har jag lagt märke till att Sally lärt sig vänta på sin tur då jag belönar båda hundarna en i taget. Sally har liksom lärt sig sitta kvar av sig själv. Så jag testade om jag kunde säga sitt och sen backa ifrån henne. Det kunde jag, hon bara satt där och väntade på att jag skulle komma tillbaka.
12april157

8 Apr
2015

Brottningskompisar

Det börjar redan i sängen så fort de vaknar, på mig.

Sedan fortsätter det så tills de ska få frukost.

I det här huset har vi regeln att vi vilar efter frukost så jag får styra upp och locka upp dem på varsin sida om mig i soffan så de somnar sött en stund i alla fall.

För när de vaknar igen är det kört. Då flyger kuddar och filtar. Då krokodilas det så det smattrar om tänderna. Det knorras och morras och ljudas. Det är ben och tänder överallt. Om den ena av dem mot förmodan skulle tröttna så ser den andra till att starta upp brottningen igen.

När jag bestämde mig för att köpa valp efter Iris bästis Annas kullsyster så hade jag en förhoppning om att Iris och Sally skulle bli vänner. De är de nu, bästa brottarvänner och det här är nu en stor del av min vardag:
7april15

7 Apr
2015

Vill du passa Asta?

Jag (Emelie) har fått ett nytt jobb med omgående start och vill nu ha hundpassning och sällskap en tid framöver medan Asta är en ung tjej.

Tanken är att det med tiden ska minskas ner, att det ska bli mer flexibelt och inte ett måste med hjälp utan att hon även ska kunna klara av ett upplägg med att vara ensam hemma. Hundpassningen kommer alltså att trappas ned med tiden.

Helst skulle jag vilja ha en fast hundvakt, men kan tänka mig att ha flera om man får ihop ett fungerande schema och att det fungerar för Asta. Hennes välmående är den främsta prioriteten.

Då vi bor och jag kommer att jobba på Kungsholmen i Stockholm ser jag med fördel (men inget måste) att ni bor i närheten. Eller att hon hämtas och lämnas här om man ser det som ett alternativ.

Asta: är en lekfull och snäll dobermanntjej på 5 månader. Hon väger i dagsläget +20 kilo, har väldigt långa ben och är ibland full av bus precis som det ska vara i den här åldern.

Hon är van att gå lös, i vanligt koppel och i flexikoppel i innerstan som i skogen. Hon är van med citylivet och att åka buss och tunnelbana. Hon är snäll med andra hundar ute som inne, men kan vara lite försiktig med större eller väldigt framfusiga hundar.

Hon är rumsren, men kan ändå behöva gå ut och kissa något oftare än en fullt vuxen hund, men är överlag väldigt lätt och snabbrastad.

Hos mig kan hon vara ensam kortare stunder. Jag kan utan problem gå till tvättstugan, slänga soporna eller ta en snabb sväng till affären och med träning skulle det säkert gå jättebra hos er.

Hon kommer att vara matad och ordentligt rastad på morgonen. Vilket innebär att man inte måste göra något större med henne under dagen utan det är sällskapet jag är ute efter, men om man vill göra en utflykt går det jättebra.

Bor ni så pass nära mig skulle jag till och med kunna komma under min lunch och rasta henne själv.

Tider: Vardagar 9-18 med undantag fredag 9-17.

Det kan hända att jag inte behöver hjälp någon dag i veckan eller att hon kan hämtas tidigare. Hämtas tidigare är hyfsat flexibelt från båda håll antingen om jag då vill det eller om ni har något ärende.

Mina krav: Ni ska vara över 18 år och hundvana, gärna även av större hundar. Man får jättegärna själv ha hund, men det är inget måste.

Jag vill att man ska ha samma inställning till hundar som mig. Att de ska behandlas med respekt, glädje och uppmuntran. Jag vill även att en viss tydlighet och planering ska finnas i vardagen, ingen gillar eller främjas av tjat.

Kontakt: Känner ni att det skulle vara kul att passa Asta och att ni kan ta hand om henne så kasta jättegärna iväg ett mail till mig på sjoqvistemelie@hotmail.com så fortsätter vi kontakten via telefon.

Ersättning/betalning: diskuteras med aktuella hundvakter.

6 Apr
2015

Dubbla tänder

Här står jag med de senaste dagarnas tandskörd i handen. Ändå sväljer eller spottar Sally ut de flesta tänder utan att jag ens lägger märke till det. Men 6april15några ser jag när hon spottar ut och sedan står och undersöker.

Även om många lossnar så finns det lika många kvar! Var kommer alla tänder ifrån?! Dubbla huggisar i underkäken och dubbla i överkäken. De nya tänderna vill ju växa snett när de gamla sitter där och envist håller sig kvar. Kan ma bända bort dem? Ska man bända bort dem? Är det alltid så här när man är strax över fem månader gammal?

Just nu tycker jag bara att det är kaos i den där lilla munnen. Lite diskret uppmuntrar jag till bentugg och bolltugg och till med tugg på storasyster. Vill att tänderna ska väck, just nu känns det som att jag kommer att ha valp med tandställning inom kort.

3 Apr
2015

Home alone

Jag har använt GoProkameran här hemma också. Till att övervaka vad som händer i mitt hus när hundarna är ensamma. Kameran kan filma över en timme och filmar i vidvinkel så man får mycket skvaller när man kommer hem och kollar på filmen.

Så vad fick jag se? Jo, att Sally inte åt på alla mina pelargoner vilket är bra! Att Sally går omkring rätt länge och är olycklig när vi går vilket är dåligt!

Men det som var helt otroligt roligt att se var de två hundarna tillsammans. De har blivit så bra vänner och beter sig väldigt lika. Sally är en mini-me av Iris. Som t ex när det hördes mystiska ljud utanför huset.
3april151

Och när de la sig för att vila så la Sally huvudet på Iris rumpa och låg där en lång stund. Hon ändrade ställning och liksom letade efter bästa rumpstället att ha huvudet på också. Jag har ALDRIG sett någon hund som fått vila på Iris eller buffat runt så som Sally gjorde!
3april152
Sally behöver öva mer på att bli lämnad helt klart. Vetskapen om att de har varandra och att se hur bra de kommer överens gör att den träningen känns lätt.

2 Apr
2015

Den första skidturen, lycka!

På grund av, eller kanske snarare tack vare, att mitt operationsärr sprack på väg upp till fjällen så fick jag mer rörlighet i benet och lite av smärtan när jag rörde mig försvann. Det hål som blev i min ljumske (där jag med lätthet kunnat trycka ner min tumme om jag hade känt för det) läckte massor däremot och jag fick byta förband stup i kvarten tills jag fick telefontips från en av sköterskorna på ”min” mottagning; byt ut absförbanden mot inkontinensskydd. Best shit ever!

Jag spenderade veckan i fjällen med fasttejpade inkontinensskydd på benet som inte behövde bytas lika ofta och med ett ben som blivit rörligare och mindre smärtsamt. Sista dagen var jag därför tvungen att prova skidorna, det fick bära eller brista.

Att ta med sig Iris på det äventyret var inte aktuellt så uppspelt som hon blir när det är dags för skidåkning. Sally däremot fick dra på sig gippmokk-tossorna och följa med lös på sin första skidtur.

Även om jag åkte som en pensionär, även om jag inte vågade skjuta ifrån ordentligt med högerbenet, även om jag hade dubbla inkontinensskydd för män fasttejpade på benet, även om jag kände i hela kroppen hur mycket kondition jag förlorat på en månad så var jag så glad att jag började gråta efteråt!

Det var så otroligt härligt att jag kunde om än bara för en liten stund. Det var så härligt att få röra lite på sig! Härligt att Sally var så duktig. Filmen nedan (som blir den sista från fjället) är ren och skär lycka för mig!

1 Apr
2015

Iris och husse i skidspåren

Varje dag när husse och Iris kom hem från skidåkningen berättade han att Iris hade varit så duktig i spåret vid möten, omkörningar osv.

Men det var först när husse hängde på sig GoPro-kameran som jag fick se med egna ögon. Som vanligt kunde jag inte låta bli att göra en film av det också.

31 Mar
2015

Två hundar utanför stugan

I de senaste två dagarnas inlägg med film ser det ju ut som att vi är ute och åker pulka och skidar hela tiden. Det är fel. Den mesta av tiden varr jag i stugan med Sally och Iris (när hon inte åkte skidor med husse).

Då njöt vi av den här utsikten från stugan.
24mars151
Bakom stugan finns det bara träd, snö och skidspåren en bit bort så hundarna kunde vara lösa och springa runt.

Iris och jag körde lite bollkastning även här i snön. Iris tittade efter och hämtade bollen, Sally tittade efter och mötte upp Iris.
24mars153
24mars152
Iris tittade även mycket efter husse när vi var ute. Hon var lika ledsen varje gång han gav sig av utan henne på skidäventyr och minsta ljud hon hörde så var hon tvungen att spana om det var han som var på väg tillbaka igen.
24mars154

Det började snöa i torsdags. Ljuvliga flingor och alla träden och hundarna blev vackert vita!
27mars151
27mars152

När det slutade snöa efter nästan 24 h hade det nog kommit 20 cm nysnö. Jag fotade och filmade under tiden som hundarna hade kul.
30mars155
30mars152
Sally försvann ner i snön flera gånger! Lika glad var hon för det och hoppade vidare, det är bra, i vår flock måste man gilla snö!
30mars151
30mars1510
30mars153
30mars154

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Etiketter

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet