8 Feb
2016

Bortglömd dobermann

Sally är nu över ett år med råge och jag är smärtsamt medveten om hur stor skillnad det blivit för mina hundar under deras första år. Iris tränades så mycket, vardagslydnad och inkallningar, lydnad, agility, vi spårade osv osv. Hon växte upp i stadsmiljö med all den miljöträning man får på köpet på bussar, tunnelbanor och Stockholm city. Hon kunde gå lös nästan överallt och blev väldigt präglad på mig.

Sally landade i ett hus på landet bara några veckor innan jag fick reda på att min cancer spridit sig och fick en något deppig matte som opererades. Under tiden skuttade Sally runt på tomten och lärde sig klara sig själv. Sedan dess har tiden bara tickat på och Sally har inte fått all den där tiden som Iris fick på samma sätt.

Nu när vi flyttat tillbaka till Stockholm tycker inte Iris att det är något speciellt med det. Dessutom är hon ju över sju år nu och är en rätt lugn hund i jämförelse med när vi bodde i Stockholm senast för fem år sedan.

Sally är inte hopplös, tvärtom, hon hoppar fram hela tiden. Att gå i koppel är en ständig kamp och där vi bor nu kryllar det av kaniner. Sally studsar alltså fram i kopplet på ständig kaninspaning. Hon kan sitt och ligg när hon känner för det men allt annat är noll. Vi har inte byggt upp samma kontakt, vi har inte haft samma mängd träning tillsammans och jag märker nu hur en dobermann blir om man inte lägger ner den där tiden som Iris fick. Hon söker inte upp mig på samma sätt, svårt att förklara när vi pratar om en dobermann på strax över året, de flesta skulle nog säga att de är jobbiga att ha att göra med oavsett i den här åldern.

För det är verkligen stor skillnad. En dobermann utan timmars träning och aktiviteter blir en rätt jobbig hund som gör precis som den vill. Tur även gamla hundar kan lära sig sitta, även om jag faktiskt tror att vi aldrig helt kommer att ta igen det som jag byggde upp med Iris under hennes första år på samma sätt med Sally.

Bortglömd dobermann blir jobbig dobermann.

3 Feb
2016

Vår första aktiveringsleksak

Jag har haft dobermann i snart nio år och jag har aldrig ägt en aktiveringsleksak. Det närmaste jag kommit är att jag tagit gamla pet-flaskor som jag stoppat godis i eller lagt enstaka godisar i bollar med hål i. Lina var helt sjukt effektiv på att tömma en halvlitersflaska med godis, det var liksom ingen idé, om det tog mig en minut att fylla den tog det henne 30 sekunder att tömma den. Jag har hellre aktiverat hundarna med andra övningar istället.

Så damp februaripaketet från djurpaketet.se ner i brevlådan och i det låg en dog treat maze från Nina Ottosson. Den såg ut som ett färgglatt ufo.

Sally fick prova först. Hon såg att jag stoppade ner godisar i ufot. Hon kände att det luktade godis om ufot. Ändå tittade hon lite på mig och verkade undra vad som skulle hända nu. Jag bara satt på köksgolvet och väntade. Efter ungefär 30 sekunder hade Sally gett upp hoppet om att jag skulle hjälpa henne och la tassarna på ufot och började sedan putta runt den på köksgolvet. Ploppade ut en godis lite då och då, Sally tyckte den var skojig!
3feb161

Sen var det Iris tur. (Eller ja, tur och tur, hon bröt sig in i köket. Kompostgaller är för suckers hälsar Iris).

In i köket med bestämda steg, fick syn på ufot, fattade direkt att här inne fanns det godis och ut skulle de så fort som möjligt! Sedan flög ufot hit och dit längs köksgolvet under tiden som Sally och jag storögt tittade på. Jag undrade om grannarna fem trappor ner kanske också hörde att nu var det Iris tur…
3feb162

Det skojiga med ufo-mazen var i alla fall att oavsett teknik hundarna hade så gick det inte att klura ut hur det skulle tippa eller få ut godisarna. Det krävs liksom att de testade nytt hela tiden, oavsett om det var lite snyggt som Sally eller med överdriven entusiasm som Iris. Ett bra ufo!

21 Jan
2016

Snö här hemma i norr

Efter närmare fem år i Skåne är vi nu tillbaka i Stockholm. Känns bra på många sätt men extra bra just nu då vi efter rätt snölösa vintrar i Skåne nu njuter av snön här uppe i norr, haha!

Det enda som är lite dåligt eller tråkigt är att det inte finns så många preparerade skatespår och ännu färre där man kan åka med hundarna dessutom. Vi är därför hänvisade till att åka på isen just nu vilket funkar helt ok det också.

Sally skuttspringer fram i snön och tittar fortfarande på annat när vi åker. Iris springer som en kanonkula och skiter i allt, hon passerade till och med en lös hund som jagade tennisboll på avstånd för några dagar sedan!

2 Jan
2016

Snyggt klädd i hundrastgården

I dag snöade det och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Eftersom vi tränade backar i går fick det bli fysvila i dag. Bestämde mig för att åka till hundrastgården här i Katrineholm.

Det är två inhägnade rastgårdar som sitter ihop och det finns träd, stenar och allt är rätt ”skogigt”. Jag gissar att rastgårdarna är 50×30 m styck så de är är helt okej stora också.
2jan163

Däremot vet jag inte om det är mig det är fel på eller vad det är men jag använder inte rastgården som de flesta andra hundägare. När jag är där går jag runt i rastgården, jag står inte still. Jag leker med mina hundar, jag pratar typ konstant med dem. Kastar leksaker, övar på loss, tränar lite inkallningar, kör leta-övningar. I dag sprang jag längs staketet några varv, det tyckte mina hundar var kul. Använder de hundar som är i rastgården bredvid som störning, något som Iris klarar bra men Sally gärna vill skälla och härja efter, inte ok. Jag släpper inte ihop mina hundar med andra om jag inte själv vill och det vill jag sällan. Ser inte syftet med det.

I dag var det hundar i den andra rastgården och de mattarna och hussarna körde den stil som de flesta andra jag ser gör. Dvs de står still och tittar på hundarna när de förväntas leka och springa runt (vilket de sällan gör). Däremot röker de cigg och säger saker som ”Ska du inte springa och leka nu?” till sina hundar. De kunde med andra ord tacka oss för ungefär hälften av den rörelse deras hundar gjorde då vovvarna tittade nyfiket på oss och kollade/sprang längs staketet. Springer deras hundar längs staketet kallar de heller inte in dem och jag tror inte de kan det heller.
2jan161
Två av hundarna bajsade stora högar i den andra rastgården, ingen gick för att plocka upp. Kanske såg ingen av de fem stillastående typerna det men jag som hade fullt upp med mina hundar och gick runt såg. Så är det ibland.

Just det gänget på fem personer och fyra hundar som var där i dag stod dessutom och lutade sig mot grinden. Det såg kul ut att de lika gärna kunde ha haft en rastgård på några få kvadratmeter och klarat sig lika bra ändå.
2jan162
Nu är ju hundrastgårdar till för att göra precis vad man vill med sin hund där men att inte orka plocka upp bajset efter sin hund, jag är väl så där imponerad får jag erkänna.

Sally var i alla fall söt och hade som ni ser en stickad tröja på sig. Inte för att hon fryser utan för att det är kul och vi har fått två stycken hundtröjor av Nemos husse och matte. Iris har lite för stor bröstkorg för tröjorna så båda är numera Sallys. Hon verkade inte störas av tröjan heller så då tutar vi och kör!
2jan164
Det märks vems hund hon är, Sally har redan lärt sig att hoppa upp på saker och sitta still, blir så när man har en fotande matte tydligen.

1 Jan
2016

Start i uppförsbacke på nya året

Det nya året började med ett bra lager snö på backen. Inte tillräckligt för att åka skidor på men tillräckligt för att det ska vara fint och vitt ute.

Vi började året med att åka till ett ställe där man kan intervallträna lite i en sandig backe. Jag har bara haft med en hund förut när jag sprungit där men nu fick båda följa med. Flickorna fick varsin sele med långlina hängandes på släp, bra att ha nödbroms om någon skulle få för sig att smälla raketer dagen eller att hundarna skulle få för sig något när jag flämtade i backen.

När vi närmade oss var det bara att inse att det hade skett en kapning av vår backe. Pulkaåkande barn åkte ner för backen, på sanden.
1jan16

Vi gjorde helt om och hittade en grässlänt istället. Jag satte timern och började springa upp och ner. Hundarna gjorde det samma, fast tvärtom. De rusade på vägen ner och travade uppåt. Iris struttade dessutom med leksak i munnen bredvid mig där jag kämpade för att fråga om jag inte ville kasta den till henne istället för att stånka för mig själv. Jag avböjde snällt men flåsigt. Sally skällde konstant på Iris under tiden och jag oroade mig inte ett dugg för att någon hund eller pulkabarn skulle råka dyka upp någonstans.
1jan162
Alla tre var lite flåsiga efteråt även om jag var den minst pigga av oss. Ingen trasslade in sig i linorna och ingen hund lyckades fälla mig. Bra start på nya året!

31 Dec
2015

Går bra men arg ändå

Vi firar det absolut lugnaste nyåret man bara kan. Hemma hos min mamma och hennes sambo. Dvs tidig middag och hockey blandat med film på tv.

Hundarna och jag sover i källaren och här kan de tugga märgben i godan ro när klockan närmar sig tolv. Sally som bara var en plutt förra nyårsafton visar inga tendenser på att bry sig om de smällar som hörts än så länge.

Läget är lugnt men ändå är jag irriterad. Att fira nyår i villaområde i Katrineholm innebär nämligen småbarnsfamiljer som bränner av sina raketer när de känner för det för att barnen inte ska behöva vara vakna till tolvslaget. (Eller jag gissar att det är orsaken till idiotin).

Hundägare tar in på hotell där det inte smäller. Facebook kryllar av bilder på hundar förberedda på nyårsafton med fetvadd i öronen och stora ben.

Själv minns jag min lilla Lina och hennes stress över smällarna, tänker på de vänner vars hundar lider så mycket just ikväll. Är grymt tacksam att Iris är en sån klippa och Sally verkar lika cool.

Ändå gnager det i mig. Var är alla inläggen och delningarna om varför hundar är rädda? Vem har fött upp din hund som har problemen? Har hen tagit hänsyn till det här i aveln? Rädslor är något valparna ärver från sina föräldrar punkt slut. Hade vi haft ett problem om uppfödare lät bli att avla vidare på rädslorna?

Med det sagt är jag självklart medveten om att hundar kan bli skrämda ändå. Hade alla dessutom bränt av sina raketer under 30-40 min där runt tolvslaget hade världen varit en betydligt bättre plats för alla. Men det tar inte på något sätt bort det faktum att så mycket av problemet ligger i aveln, i händerna på din uppfödare.

Sist men inte minst håller jag tummarna för att alla hundar med tillhörande ägare får en bra nyårsafton och önskar alla ett gott nytt år!

28 Dec
2015

Plopp i poolen

Eftersom jag varit så dålig på att blogga så blir det det lite highlights här i slutet på året.

Den här gången från i slutet på november när Camilla Rönnqvist hade den goda smaken att bjuda in dobermannfolk till sitt fina ställe Sjöhaga utanför Södertälje. Där alla fick fika och pröva på löpband, hundsim och vibrationsplatta och prata dobermann tillsammans. Jätteskoj!

Jag fotade till tidningen och några av bilderna var med i senaste numret. Dock inte i färg och därför lägger jag upp några av dem igen här. På den söte hunden Plopps premiärbad. Flankerade av matte Ida och Camilla.
21nov151
21nov152
21nov153
21nov154
21nov155
21nov156

Båda mina vovvar simmade också i poolen. Iris var lite feg i men var bäst på att simma. Sally var cool ner i poolen men det tog en liten stund innan hon simmade som man ska, dvs med alla tassarna under vattenytan.

Efteråt fick Sally den allra bästa behandlingen, hon blev duschad med ett schampoo som luktade frukt av de allra sötaste hjälpredorna. Flickorna var så duktiga!
21nov157
21nov158

23 Dec
2015

Tomten tuggar på Rogz

Nu i december har vi fått vårat andra paket från Djurpaketet.se Precis som sist så såg Iris till att hålla sig framme när paketet öppnades.
23dec151

Lådan innehöll en sån där otroligt rolig boll från Rogz med tänder på. Jag har velat ha en sån jättelänge! Satte Iris ner och försökte få henne att posera med bollen i munnen, helt hopplöst! Iris kan sitta ner och ta saker i munnen men hon kan inte låta bli att tugga på nya bollar så vad jag än gjorde så tuggade hon runt bollen direkt.

Till slut testade jag med Sally. Hon blev så lycklig när hon fick bollen att hon bara satt där i soffan helt salig. Rörde sig inte, bara njöt. Nu var bollen äntligen hennes!
23dec153

I dag var det självaste tomten som fick tag på den andra favoriten i lådan! Sally-tomten och en röd skojig grej även den från Rogz. Leksaken har en öppning så man kan fylla den med lite vad man själv vill. I vårt fall har det blivit en gammal pet-flaska, då blev han väldigt bära-med-sig-vänlig!
23dec152
Själv tyckte jag att det var helt fantastiskt att den där luvan satt kvar samtidigt som hon tuggade på leksaken! Flocken har fått en ny fotomodell!

13 Dec
2015

Av med kläderna på mässan!

I dag var vi ute i Älvsjö på Stockholm Hundmässa 2015. Från början var det tänkt att jag bara skulle komma förbi och titta på/fota dobermannringen men för några dagar sedan fick jag även frågan om jag kunde tänka mig att stå i svenska dobermannklubbens rasmonter med en hund. Klart jag ville!

Jag skulle stå där själv och var lite orolig att det skulle bli jobbigt med två hundar i montern så planen var att ta med mig bara Sally. Någon minusgrad och min motvilja att lämna Iris ensam i bilen alla timmar det skulle innebära gjorde att jag bestämde mig för att ta med även Iris in på mässan och montern.

Klockan 12 tog vi över stället och mina två flickor inledde med att försöka riva hela bygget. Här kan man gå in till rottweilermontern, sa Sally om glipan i kompostgallren mellan våra montrar. Här står det en skål med hundgodis på bordet, vi hämtar själva! ropade båda hundarna när de försökte hoppa upp på bordet samtidigt som de fick ”staketet” runt montern att börja tippa. Åh, här under bordet ligger det en hel frolic-påse också matte, ropade båda i mun på varandra och sprang in under lilla guldbordet i montern!

Skulle vi ha det så här i tre timmar!? Vad hade jag gett mig in på?

Som tur var tog det bara några minuter att rätta till, få lite hyfs, förstärka upp med lite extra kompostgaller, gömma det som gick att äta och vips såg det ut så här i vår monter.
13dec152
13dec156
Det visade sig att två hundar var för få. Alla ville ju klappa! Sally pussade på alla som ville ha puss och Iris gjorde vacker tass till alla som hade nuddat en frolic i skålen på bordet. Jag stoppade en frolic i handen på varenda barn som gick förbi så de fick mata och säga sitt till hundarna.

Detta gick bra, vi hade stor publik och jag kände att det var lika bra att köra all in. Varenda barn som såg oss skulle ju vilja ha minst en dobermann efter att ha hälsat på oss. Dags för party trick. Så fort någon liten sötnos eller två stannade till och ville klappa frågade jag därför:
13dec151
..under tiden som Sally jobbade själv på sin sida bordet med att vara söt, bli klappad och få hundgodis.
13dec153

Sen körde Iris och jag kommandot ”upp-upp” (som vi lärde in när Iris var liten och skulle hoppa upp i min famn när vi skulle åka rulltrappa men som sitter bra fortfarande). Succé!
13dec154

Jag hade med flit tagit med mig en gammal men populär kampleksak i fleece så att monterbesökarna kunde ha dragkamp med Sally över kompostgallret, det blev en populär lek! Iris som vanligtvis är en väldigt ointresserad och osocial hund verkade njuta av uppmärksamheten och ställde upp på allt. Folk hängde över kompoststaketet och kliade, masserade, klappade och klämde på henne. Någon frågade om dobermann kan vara lite reserverade och jag ville peka på Iris och säga att hon som du klappar på nu är det… Iris vet tydligen när man står i monter och måste representera samt det finns frolic att hämta på det.

13dec155 Det gick så bra och var så poppis att vi fick jobba på tre fronter hundarna och jag när det var som mest folk. Iris och Sally tiggde godis och blev klappade på varsin sida bordet och jag försökte svara på alla frågor och kommentarer som jag/vi fick.

Med jämna mellanrum när vår publik byttes ut fick jag Iris att hoppa upp och sätta sig på den vingliga lilla pall som stod i montern varvat med att hon hoppade upp i min famn. Tills tassen fastande på nervägen och min lilla blusiga blus revs sönder och jag fick urringning ner till naveln. I montern, inför alla. Succé igen fast på helt ny nivå!

En hårsnodd fick ge ny design till min outfit och fick agera knapp på min kofta så att jag slapp visa bh och mage för alla besökare. Dock blev det slut med hoppa-upp-i-famnen-tricket efter det.

När lite mer än två timmar hade gått ville Sally att jag skulle sitta på pallen så hon kunde hänga i mitt knä. Folkmängden hade nu minskat och jag hann faktiskt prata med precis alla som ville prata dobermann. Iris hade lagt huvudet på bordet och stirrade på burken med frolic. Hon visste ju att förr eller senare skulle det komma någon som frågade om de fick ge henne godis…

När vi efter tre timmar lämnade över montern till hunden Plopp hade det lugnat sig ännu mer och vi packade ihop och gick ut mot bilen igen. Ingen av oss orkade shoppa någonting och vi var nog lika möra alla tre.
13dec157

Kul att vara tillbaka på mässan och träffa alla snälla dobermannägare (även om jag inte hann prata med alla jag ville prata med)och särskilt tack till Tessan för att hon förgyllde min dag lite extra och även hjälpte mig att fota oss! Tokigt stolt över mina hundar och väldigt trött!

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet