Om det är soligt när vi går ut på morgonpromenaden så händer det att Lina inte vill gå in igen efter vår lilla runda. Då sätter hon sig i gräset och vägrar liksom resa sig eller så rullar hon sig och sprattlar med benen i vädret en bra stund.
Lina växte ju upp på landet på ett ställe utan staket och när jag köpte henne så fick jag berättat för mig att Lina krafsade på den stängda altandörren (tror jag att det var) när hon ville komma in i huset igen. Jag tror att hon saknar att ha en tomt och få ligga på gräset och bara vara.
Jag brukar säga åt henne att ”En dag ska du få en egen tomt Lina”. Jag har inget emot att bo i lägenhet och det funkar utmärkt att ha två dobermann i stan men personligen så är det villa och stor tomt långt ifrån stan som jag längtar mest efter.
I vår flock är det husses jobb som styr var vi ska bo eftersom jag är sjuksköterska och kan jobba var som helst. Just nu verkar det som det blir flytt på grund av just den orsaken. Spenderat eftermiddagen med att titta på hus på hemnet och berättat för Lina att nu kanske du får din tomt snart.
Lina har tagit beskedet med ro, kanske tycker hon att jag förhastar mig lite och att vi ska vänta med att titta på nytt hus tills vi vet säkert. Hon är klok min Lina.