Idag tog Iris och jag en liten promenad ner längs gatan, vi skulle hämta min granne som hade varit och lekt med en kompis några hus bort.
Iris gick lös och nosade i gräset när hon plötsligt får nos på en katt som sitter och väser åt henne precis på andra sidan sitt lilla staket.
Svisch sa det bara så hade Iris hoppat över staketet och började brottas med katten! Katten sprang runt en buske i ett försök att komma undan men Iris var snabbare än katten och fick tag på den hela tiden.
Själv slängde jag mig över staketet för att försöka få tag på Irisjäveln men då kom katten loss och sprang iväg några meter igen med Iris efter.
Jag trodde den skulle försvinna in under ett hästsläp men istället höll den sig kvar på uppfarten och Iris gick tag på den igen. Det kändes som Iris slaktade katten med sitt tuggande på den, det var fruktansvärt! Jag fick in en riktigt fullträff med kopplet på Iris samtidigt som katten äntligen lyckades fly upp i en björk.
Jag var så jädra arg och rädd att jag hade kunnat slå ihjäl Iris på plats. Det kände hon på sig och satt still som ett ljus.
Kattens matte som kommit utspringande och jag tittade på lille katten i trädet och jag frågade om hon hade en stege så vi kunde få ner honom. Han måste ju ha blivit halvdöd av äckliga Iris behandling!
Hon hämtade en stege som nästan nådde upp och men katten var ju inte intresserad av att komma ner så länge Iris satt där.
Så jag tog min äckliga hund och gick. Hämtade grannen och gick hem igen. Iris gick med kontakt hela vägen hem typ och jag var glad att jag höll en sexåring i handen så jag kunde prata med henne och kunde ignorera Iris.
Väl hemma fräste jag bara åt Iris att jag inte ville se henne och hon sprang upp på övervåningen.
Jag tog ett papper där jag skrev ner mitt namn, nummer och adress och tog på mig jackan igen och gick ut. Iris såg jag inte skymten av.
Sen gick jag bort till kattens hus där katten klättrat ännu längre upp i trädet! Nu nådde matte honom inte längre och bara någon halv minut efter att jag anlänt så började katten förlora tassfästet där uppe. Jag frågade matten om hon hade något att fånga upp honom i om han skulle falla, en filt eller vad som helst. Kattmaten tog av sig sin jacka och precis när hon ställde sig under björken trillade katten ner! Studsade mellan grenar som bara katter kan och jag tror mitt hjärta stod still under tiden.
Han landade i en närliggande buske och sprang iväg några meter. Matte följde efter men jag vågade inte röra mig ur fläcken av rädsla för att skrämma honom. Jag bara stod och grät.
Efter en liten stund plockade matte upp sin katt och bar honom hemåt. Hon ville av förståeliga skäl inte undersöka honom ute utan ta in honom och kolla.
Matten hade tydligen bråttom iväg någonstans (hon sa vid några tillfällen att hon hade bråttom och att det var typiskt att sånt här skulle hända när man har brått) och jag kände mig bara ivägen så jag stoppade ner min lapp i hennes ficka och sa åt henne att höra av sig innan jag traskade hem igen.
När jag låste upp ytterdörren så var det första gången i hela Iris liv som hon inte kom rusande och mötte mig. Jag hörde bara hur hon rörde sig försiktigt där uppe på övervåningen. Jag sa inget utan tog bara av mig skor och jacka och gick och satte mig i soffan.
Nu har jag suttit här nere och stirrat rakt fram i över en timme. Kattmaten har inte hört av sig (är det bra eller dåligt?!) och Iris har inte rört sig ur fläcken där uppe.
Jag mår så dåligt och har så fruktansvärt dåligt samvete. Jag vill veta hur katten mår!
Åh fy vilken upplevelse! Min hund jagade, fångade och dödade en höna när han var ca halvåret. Hönan var min mammas och hennes grannars, deras ”husdjur” så att säga, och jag har aldrig hatat min hund som då. Slängde in honom i lägenheten och så stängde jag in mig i min mammas badrum och knäckte ihop totalt.
Vi har flera utekatter i området där vi bor och jag är livrädd för dagen som det händer.
Det kan kännas som en självklarhet för dig, men det var ändå jävligt starkt att vara så sansad. Du hanterade det verkligen på det bästa sätt som du hade kunnat. Försök att inte vara arg på Iris! (Men jag vet. Jag vet. ILSKAN)
Berätta vidare hur det går sen!
Fy. Känner igen den där ilskan och frustrationen. Plex har ju dragit på småvilt men har tack o lov inte fått tag på något.
Säger som ovanstående, ang ilskan och förlåta Iris.
Jag hoppas lille missen klarar sig!
Katter har nio liv. Och tål mer än man tror. Men jag förstår absolut hur du känner.
Scooby älskar ju att jaga katter! Mamma och pappas katt tex har han knuffat och tryckt i magen ett antal gånger. Jag blir lika arg varje gång, och önskar att han bara kunde lära sig respektera katter. Men nä, han blir helt avstängd, paralyserad.
Ibland brukar jag tänka att jag skulle vilja träffa på en jätte ilsk och tuff katt, som kunde sätta Scooby på plats, så han aldrig mer tittade snett på en katt.
Om inte kattmatten hör av sig, kan du inte kolla läget igen imorgon?
Skickar en stor tröstkram
Usch så jobbigt. De är alltid vidrigt att se de där sidorna hos sin älskade hund, vare sig de tuggar på ett annat djur eller en annan hund så er man ju verkligen hur instinkterna kickar in. Det känns så långt ifrån dras vardagliga personlighet. Bra att du gjorde vad du kunde för att hjälpa och lämnade en lapp. Kattägaren hör säkert av sig när allt lugnat ner sig lite. Förstår att det känns skitjobbigt. =( Kram på dig!
Madeleine!
Min hund bet örat av en annan hund för ett par år sedan. det hände ute på brukshundklubben och jag höll på att dö av skam och skuld. ordförande i bk ringde till mig och jag bara grät. Han sa:
Det är ett rovdjur vi har i kopplet, det är bara så! Kom ihåg det, Iris gör det som Iris är nedärvt djupt inom sig. Hon är inte människa!! :-)
Jag måste säga att om man har en hund med den typen av jaktinstinkt så håller man den kopplad i sådana områden. Jag förstår inte alls syftet med att låta hundar gå lösa i boendeområden? Vad försöker man bevisa? Att vara arg på hunden i den här situationen kan jag faktiskt inte förstå alls, hon har ju gjort något ganska naturligt, dessvärre troligtvis ”fått smak” på den typen av jakt/lekar också. Du skall nog mer fundera över ditt eget agerande och anledningen till att detta kunde hända. Så att det slipper hända igen. Håller tummarna att kissen klarade sig bra!
Jag tycker så synd om er alla inblandade. Det finns ingen matte eller husse som ärligen kan säga; detta skulle aldrig kunna hända mig och min hund. För det kan det.
Jag förstår att du är ledsen,man vill ju inte att ens ”barn” ska skämma ut sig. Jag håller med Anneli i det hon skriver, detta kan hända vem som helst om det vill sig illa. En kompis schäfer som alltid varit så pålitlig tog plötsligt upp jakten på en hare,som tyvärr avled. Själv har jag haft en dobermann som tog en ren, vilken dessutom var dräktig.Då renen blev svårt skadad var den tvungen att skjutas,kan säga att min hund inte stod högt i kurs just då, men dom är ju faktiskt djur. Hoppas katten klarade sig bra och kanske lär sig att akta sig när det kommer en hund ;-)
Det där är en av mina hundmardrömmar, jag är så ledsen att du fått uppleva den! Jag håller tummarna för att katten klarade sig hyfsat, de är otroliga djur på det sättet katterna, att de klarar väldigt stora fysiska påverkningar.
Vi har en grannkatt som är i vår trädgård ibland, Kalla har jagat upp den i vår björk en gång, och jag fasar för vad som skulle kunna hända om Kalla fick tag i den…
Angående tidigare kommentar om att hålla hunden kopplad så kan jag intyga att även en kopplad hund kan hamna i en sådan här situation. Min egen var exempelvis i koppel när han dödade hönan, men han blev överraskad, agerade på instinkt och slet sig.
Så att skuldbelägga i detta läge känns högst onödigt, olyckor kan ALLTID hända, oavsett hur förutseende man är.
Stora kramar och hoppas att katten är ok!
Sånt händer tyvärr. Tror iallafall att katten klarade sig skapligt. Min förra Dobermann fick tag på nån katt ibland. De klarade sig alltid. Min Airedale däremot knäckte ryggen på dem. Kan tala om, att vi bor på landet, och kan få besök av många främmande katter. Det kan alltså hända hemma på hundens tomt.
Kram!
Stackare! Grannens katt slinker in på tomten ibland och det händer att den nätt och jämnt klarar sig över staketet med livhanken i behåll. Det är bara att inse att hundar (i synnerhet i flock) är Vilda Djur – och katter också. Hoppas det gick bra, i alla fall!
Åh vad vidrigt! Men förstår din irritation på hunden! Jag hade nog blivit totalt vansinnig på den. Tycker du gjorde helt rätt som ignorerade henne!
Det måste ju markeras att det inte är o att jaga katter eller bita dem.
Inte ok vilken ras man än har, med tanke på tidigare kommentar!
Ha inte dåligt samvete för din hund, det är inte hon som hade dödenkänslan! Kram
Det måste det väl inte. Katten är ju redan jagad, skadan är skedd. Det gör varken till eller från hur hon behandlar hunden efteråt. För du tror väl inte att det hjälper mot kattjakt att man blir sur i några timmar? Själv blir jag alltid vansinnigt förbannad när min hund gör dumheter fast det i hennes fall aldrig handlar om att jaga levande djur utan typ käka skit. Men inte fan hjälper det. Hundar fungerar tyvärr inte så. Det går inte att lära dem något i förebyggande syfte när de redan fått utdelning. Det enda de kommer ihåg är hur gott det smakade eller hur kul det var.
Ja, det var inte för att markera för henne eller att jag trodde att det skulle ha någon effekt på henne som jag ignorerade henne. Så där håller jag helt med dig!