Då sitter jag (Emelie) här igen med en bästis som jag inte trodde att jag ville ha, men som redan stulit mitt hjärta. Lilla Asta, en bit av min älskade Anna.
När Anna dog ville jag inte ha hund mer och kände så under flera månader.
Jag vart tillfrågad att ta ett par omplaceringar och även om det lockade kändes det aldrig helt bra. Det enda jag kunde tänka och fundera på var om någon av Annas syskon skulle paras, komma så nära min hjärtehund jag kunde. För jag ville bara ha Anna, min bästa vän. Den lilla dobermanntiken med det stora hjärtat.
När Yasemin, ägaren till Annas syster utannonserade att Amira parats skrev jag en kommentar om att jag hade älskat att ha en valp efter henne, men att det kändes för tidigt.
Det jag inte visste var att hon hållit en valp åt sidan om det var så att jag skulle ändra mig och jag visste inte själv att jag ville ha Asta. Det var inte förrän någon vecka efter att Madeleine berättat att hon bestämt sig för att ta en valp, som jag skickade ett PM och frågade om alla valparna var tingade (och då fick veta att det i tankarna fanns en till mig redan från början). Några dagar senare när jag var tvungen att bestämma mig tackade jag ja och allt kändes rätt.
Madeleine och jag ordnade för att åka ner och hälsa på, men tyvärr kom jag aldrig iväg. Vilket resulterade i att jag inte fick välja min valp utan uppfödaren, vilket i sig inte gjorde något för båda flickorna gul och röd tilltalade mig på flera olika sätt.
Dagen då flickorna skulle chipmärkas hörde uppfödaren av sig och berättade att de beslutat för att ge mig lilla rosa, valpen som de själva hade tänkt att spara.
När vi satt i bilen ner mot Tyskland för att hämta flickorna blev jag ledsen. Hur skulle det bli att träffa Annas syster? Hur mycket skulle hon påminna om henne? Så när Ginni kom ut genom dörren förvånades jag över de uteblivna fuktiga ögonen. Hon påminde om Anna, men det var ju inte Anna…
Det var istället när jag för första gången såg och lyfte upp min tjocka valp, lilla rosa. Hon träffade mig rätt i hjärtat. Så rätt allt kändes, en till bästa vän.
Asta och Sally
Madeleine har alltså inte skaffat två utan vi har skaffat ystra systrar tillsammans och det här ska bli så roligt! Inte bara för att de är systrar och för att en av mina bästa vänner har en, utan för att de även är en bit av en fantastisk liten tik som har en så stor plats i mitt hjärta. Små hjärtevalpar.
Till Emelie: Har följt din och även Maddes blogg under flera år. Du hade bara farbror Expo när jag började läsa.Jag blir helt tårögd av att läsa detta. Man förstod hur hårt du tog att förlora din Anna. Vad härligt att det klickade med en systerdotter till din änglahund. Hoppas du återupptar bloggandet, skulle vara så kul att få följa er resa!
Till er båda: Stort lycka till med era nya vappisar! Gott nytt år och god fortsättning! Är säker på att Asta och Sally är två små blivande stjärnor!
Tack för din fina kommentar! Tanken är att jag ska låna Madeleines blogg mellan varven och uppdatera lite om vad Asta och jag hittar på tillsammans i storstaden.
Dom är ju otroligt söta :-) Lycka till med hjärtehundarna!
Tack! :-))