I går var det prideparad här i Stockholm. Inte första gången jag är nere på stan och kollar på paraden med hund men premiär för Sally.
Med över 40 000 deltagare i tåget och över en halv miljon människor på Stockholms gator som tittar på gör det att man får vara lite ödmjuk med hunden. Även en hund som är van vid stan kan nog just den här dagen kanske inte alls tycka att det är så himla skoj.
Paraden utgick från Rålis och tunnelbanan vi klev på var full med folk som skulle kliva av vid Fridhemsplan och Rådmansgatan. Sally fick sitta mellan mina ben för att få plats i trängseln. Sally gav sina första pridepussar och fick sina första prideklappar redan på tunnelbanan kan jag meddela.
Framme på T-centralen gick allt och alla i regnbågens färger. Till och med rulltrapporna på centralen var dagen till ära upplysta i regnbågens färger.
Inte så lång stund senare kom hela pridetåget förbi oss där vi stod på Vasagatan utanför centralen. Svårt att återge hur det är när luften fylls av kärlek, glädje, såpbubblor, hög musik, visselpipor, applåder, färger och ballonger samt självaste Babsan på en rosa skoter men full rulle var det!
Några av mina favvosar i tåget.
Och mitt i allt det här var Sally. Tuggandes på en pet-flaska, kollade nyfiket på de som lät extra mycket, skällde lite på andra hundar som dök upp i folkmängden men inte stressad, inte besvärad bara stundtals lite uttråkad och varm. Alla som ville klappa mina lilla Sally fick göra det, alla som klappade henne fick hennes uppmärksamhet och hon lät sig lugnt klappas. Några fick till och med puss när de böjde sig ner för att klappa henne.
Efter ungefär halva tåget var vi tvungna att gå in på T-centralen för att fylla på vätska och kurrande magar. Jag fick knyta Sally i gången där nere under tiden som jag var inne på Espresso house. Jag såg henne ju hela tiden så klart och där stod hon helt lugnt och kikade efter mig under tiden som folk konstant passerade bakom henne och in och ut från kaffehaket. Efter det gick vi en trappa upp till centralhallen och stannade till utanför Donken där uppe. Knökfullt med folk och Sallan blev klappad av fler glada Stockholmare och turister stora som små. Hennes fokus låg på att tigga mat och försöka få så mycket grädde som möjligt från min frappino.
Jag är jätteimponerad av min lilla Sally som nog tog den här utflykten bättre än jag hade kunnat hoppas på. På vägen hem mötte jag en gammal kompis som jobbar som brandman och hade gått i tåget. För att kunna sitta och prata med honom på tunnelbanan hem på det fulla tåget lyfte jag upp Sally och hade henne i knät där jag satt. Där hängde Sally knähund och kollade på folk under tiden som folk fotade oss med sina telefoner haha!
För den som är nyfiken kan ni klicka här för att se när Iris, knappt ett år gammal, var på sin första prideparad 2009.
Och här klickar ni för att se när Iris, Lina och jag var och tittade på prideparaden 2010.
