Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Madeleine – Sida 110 – Livet med dobermann

Fysträning.

Husse är bortrest, vädret suger, Iris höglöper och hundarna måste rastas. Vad gör man?

Bestämde mig för att springa med båda och fick den lysande idén att sätta på dem selarna och ta fram det gamla däcket! Hundarna har inte dragit sedan skidsäsongen och då ville de ju helst inte dra tillsammans. (Läs Lina ville inte dra med Iris för att Iris blev skitjobbig!)

Men nu är det inte skidsäsong och det var värt att testa! Planen var att gå 3-4 kilometer bara och kolla lite hur det kändes.

När vi gick längs gatan bort mot grusvägarna så gick det finfint, de gick i draglinan och koppeldelare jämsides. Iris drog, Lina drog.

Sen kände sig Iris uppvärmd och började öka takten. Då gjorde Lina och jag också det. Fast då började Iris att ha synpunkter om vem fasen det var som skulle springa först! Iris är inte otrevlig men Lina slutar dra direkt och vill helst springa jämsides med mig istället. Dåligt.

Så vi kopplade om enligt min pedagogiska bild så att Lina sattes fast i draglinan och Iris fick koppeldelarens fulla längd att springa längst fram i.

Det funkade utmärkt! Iris drog och Lina liksom struttade lite vid sidan av men hjälpte till ändå. Jag joggade bredvid och höll i kopplet som satt fast i draglinan för att hela ekipaget inte skulle sticka i förväg. Testade ett stanna och ett dra, dra, dra och jag påstår att Iris kom ihåg precis vad det betydde! Det gick så bra att vi sprang 5 kilometer! Kul!

Snabbare ställande

I dag tog jag tag i träningen lite igen. Vi filade på Iris ställanden när vi var och tränade för Lena och detta valde jag att lägga fokus på i dag.

Iris kan kommandot sedan länge men hade ett sånt fokus/dragning på mig/belöningen (välj själva) att hon i ställandet liksom föll över och tog några trippande steg efter mig. Och då blir det inga tior på tävling inte.

I dag tyckte jag att vi fick till det rätt bra. Iris höglöper men det märks inte när vi tränar om ni frågar mig. Bollen ska bort från gräsmattan sen, den fick bara vara med i dag som störning och belöning.

Efter att jag laddat upp klippet till youtube märkte jag att två inkallningar kom med också…

Ännu ett litet DCM-hjärta

Bowie är en brun Dobermann, född 2005-10-25. Han fyller 6 år i år således. Hoppas jag. Jag skriver hoppas, för ingen vet hur länge han blir kvar hos oss. Bowie har diagnosticerats med ett hjärtfel som innebär att vi kan förlora honom om en vecka, en månad eller om vi har tur; ett år. Den ovissheten får vi leva med.

I Onsdags började Bowie hosta kraftigt. Hostan höll i sig natten igenom och jag började bli nervös eftersom ljudet var allt för välbekant då min föregående hund också dog i DCM.

Morgonen därpå åkte vi in till Blå stjärnan för undersökning. Till min stora sorg hade Bowie mycket riktigt lungödem och efter röntgen och ultraljud diagnosticerades han av hjärtspecialisten med DCM.

Beskedet var förkrossande och så avgrundsdjupt sorgligt; åter igen skall jag förlora en otroligt älskad hund i förtid.

Denna blogg är tillägnad Bowie och skall vara en kärleksförklaring till en underbar hund och vän under den tid vi har kvar.

Bloggen startades nu den 15 augusti av Bowies husse och ovan är valda delar från det första inlägget med titeln Låt hjärtat vara med.

Det är fruktansvärt redan som det är men att det dessutom är andra hunden på raken, ingen ska ju behöva genomlida det igen!

Ändå läser jag hur en del verkar ha accepterat DCM som en sjukdom vi har inom rasen och som inte går att göra så mycket mer åt än att kolla upp sina hundar med jämna mellanrum. Att det resten av tiden går bra att avla på som vanligt.

Det känns som jag tjatar mig blå om detta med DCM men jag upphör aldrig att förvånas över hur långsamt det går hos en del!

  •  Man fortsätter med matadoraveln, man fortätter köpa valpar efter matadoraveln.
  •  Man fortsätter göra en av undersökningarna som krävs för att fastställa diagnosen även om det överallt nu går att läsa sig till att det är BÅDE holter och ultraljud som måste göras för att fastställa diagnos.
  • Man fortsätter att testa hundar som knappt fyllt två år och avla på dem fast det klart och tydligt är bevisat att så pass unga djur sällan uppvisar några symptom ännu (och gör de det så dör de väldigt snabbt efter det) och att rekommendationerna är att börja testa från och med att hunden fyllt tre år och vänta med att avla på hundarna tills de är lite äldre.

Jag hör mummel om att vi ska vara snälla mot varandra och hjälpas åt istället för att stjälpa och klaga på uppfödare. Jag har inte nämnt några uppfödare och så många gånger jag har tjatat om det här i min blogg borde alla uppfödare tacka mig för att jag hjälper till att sprida kunskapen som finns.

Det blev halv storm i dobermannklubben när min vän Emelie skrev ett inlägg om avel på hjärtsjuka hundar. Ett jättebra inlägg som går att läsa här. Plötsligt försökte en del skrämma/håna/anmäla Emelie till tystnad och det hela var det minst snälla jag varit med om på länge.

Skulle däremot en av mina egna hundar drabbas och jag skulle behöva vara med om det som Bowies husse nu går igenom för andra gången, då skulle jag nog inte klara av att vara lika snäll längre. Då hade jag nog startat en ren häxjakt på DCM-parningar här på bloggen och hängt ut varenda uppfödare som parar tvååringar.

DCM har nu varit på tapeten i lite mer än ett år och under den tiden är de få som gjort några förändringar i sina parningar. Det är ett halvår sedan som Häggström höll en föreläsning i SDKs regi och det blev klart att avel på äldre testade djur är vad som krävs, få är de som brytt sig.

Jag vägrar hålla med om att alla uppfödare just nu gör så gott de kan! Tills vidare fortsätter jag att läsa Bowie’s blogg och hoppas att han och husse får en bra och lång sista tid tillsammans!

Linas hjärta och 10 000 meter

I dag tog husse med sig lilla Lina och gav sig ut och sprang. Husses runda är en mil. Varje gång han springer med Lina så tänker jag på Linas hjärta. Även om det bara är för en liten sekund så svischar det förbi ändå. Tänk om hon dör nu, tänk om hjärtat stannar?

Jag och Iris var också ute och sprang men eftersom vi springer en lite kortare runda så lämnade vi inte huset samtidigt hela gänget. Det tog så lång tid för mig att komma i väg att vi mötte husse och Lina efter bara någon kilometer när de redan var på väg hem igen. Ofrivilligt hann jag känna lyckokänslan av att Lina var lika pigg och glad som vanligt innan vi fortsatte med vår runda.

Inte för att Lina visat tecken på att må dåligt eller vara sjuk men eftersom båda hennes pappa och de kullsyskon jag hade kontakt med är döda i DCM så kan jag liksom inte riktigt släppa det.

Vi var ju hos Jens Häggström i vintras då Lina ställde upp för forskningen och gjorde holter och ultraljud. (Det inlägget kan ni läsa här)

Fick detta skickat till mig efteråt via mail;

Resultaten från Holterundersökningen är nu klar på Lina. Vi hittade rätt så många förmaksextraslag (777 st av 120 616 slag totalt). Betydelsen av dessa är osäker hos hund. Det viktigaste är att hon bara hade 7 st kammarutlösta slag. Du hittar fullständig rapport i bifogad fil.

..sen är det väldigt många dokument som jag i ärlighetens namn inte kan tyda eller fattar särskilt mycket av.

Så tills vidare fortsätter vi springa för att stärka lilla Linas hjärta och hålla henne i så god fysisk form som möjligt.

Iris och jag sprang nästan en mil i dag, 9 km blev det faktiskt och det är jag väldigt nöjd med! Även om Iris var lika pigg efter rundan som innan och jag bara ville svimma precis efteråt. Iris ville dessutom löptikskissa en gång per km typ och jag kände hur mina ben blev trögare för varje gång vi började springa igen efter lilla kisspausen.

Filmade en liten snutt också när vi sprang förbi våra kompisar kossorna (som nog är tjurar om vi ska vara petnoga) som är lika nyfikna på oss varje gång vi är ute och springer! Roliga typer!

Min hund är värst

Jag träffar person Nybliven Dobermannägare och vi börjar prata lite om våra hundar. Nybliven säger om sin unghund att min hund är hopplös och extra olydig och extra livlig.

Jag berättar då att Iris också varit vild och fortfarande är det och påstår djärvt att det går att råda bot på med träning och lite svett i pannan.

Då svarar Nybliven Hundägare att det är omöjligt för hans/hennes hund är värst, hoppigast, gladast och vildast. Om jag har Lina eller Iris i närheten så sneglar Nybliven på min hund och säger något i stil med att så där lugn skulle min hund till exempel aldrig vara eller så där fint i kopplet går aldrig min.

Som om mina hundar levererades i den status de är nu och att de aldrig behövt tränas på något och att jag därmed inte har en aning om vad Nybliven Hundägare har råkat ut för när han/hon minsann råkat få världens spralligaste dobermann.

Är det bara jag som råkar ut för detta?

Alla som varit perfekta dobermannvovvar från dag ett räcker upp en tass…

Skånespecialen 2011

Jag fotade alla hundarna i dag. Jag är hyfsat säker på ordningen på vovvarna men kan ha tappat bort några CK:n mm. Rätta mig gärna om Ni hittar fel!

Domare: Jeanett Lemmeke
Anmälda: 32 dobermann (inklusive valparna)

RESULTAT SKÅNESPECIALEN 2011

Hanar


Valpklass 4-6 mån
Dobvoyage Hiro HP BIM

Valpklass 6-9 mån
1. Dobvagance Atlas HP
2. Dobvagance Argos HP
3. Dobvagance Ares HP
4. Gibraltar v Nobel Line
5. Dobvagance Apollo

Juniorklass
Grappans Kean

Unghundsklass
Shogun-Rua

Bruksklass
Diragos Il Divo CK

Öppenklass
1. Dark Destiny Anubis CK
2. Quorray Betelges CK
3. Alonso Cherry’s Wild
4. Tierra’s Unconditional Love
5. Zonsierraz Svullo

Championklass
Smart wood Hill Lexus CK

Bästa hane
1. Diragos Il Divo CERT, CK
2. Dark Destiny Anubis
3. Qouray Betelges

Tikar

Valpklass 4-6 mån
1. Briska’s Fanny HP
2. Molecularis Campari

Valpklass 6-9 mån
1. Elegant Line Uma Thurman HP BIR
2. Zonsierras Ida HP

Juniorklass
1. Tierra’s Vanilla Twillight CK
2. Secret Dreams of Sirius Buzy
3. Doberice North Corona

Unghundsklass
1. Pin Dob’s Gucci CK
2. Dirty Diana v Nobel Line CK
3. Good As Gold’s Andomeda CK
4. Doboyage Farrah

Öppenklass
1. LeLetton Diamonds Are Forever CK
2. Qaramanta Betelges CK
3. Eria Pro Zahra Zuzanna CK
4. Nevada Betelges (CK?)

Bästa tik
1. LeLetton Diamonds Are Forever
2. Qaramanta Betelges
3. Pin Dob’s Gucci
4. Dirty Diana v Nobel Line

BIR LeLetton Diamonds Are Forever, domare Jeanett Lemmeke och BIM  Diragos Il Divo


Doberice North Corona visades av matte Li


Två sötnosar! Theres och hennes fina kille Dobvagance Argos


Shogun-Rua visades av Sofia Bruce (ovan). Sofia visade även lilla Briskas Fanny (nedan).


Söta lilla Molecularis Campari ställdes av matte.


Dagens domare Jeanett Lemmeke pratade med hundarna och ägarna och gav lite tips. Hon var även noga med att berätta hur hon tänkte och förklarade för dem som åkte ut varför de åkte ut osv. Det var kul och intressant att lyssna på och det kändes som om de som ställde ut uppskattade det väldigt mycket, kul! Jag tycker även att Jeanett var väldigt fint klädd också!


Sen är det alltid något speciellt med dem som åker på utställning utan stora titlar i bagaget och liksom tar hem storkovan utan att riktigt vara beredda på det! Jag vågar påstå att matte och husse till fröken Pin Dob’s Gucci i unghundsklassen inte var riktigt beredda på att det skulle sluta med klassvinst och CK, att hunden skulle sluta som tredje bästa tik för dagen och ta hem priset för bästa svenskfödda tik! Jätteroligt!

Vinnare hela kalaset; LeLetton Diamonds Are Forever

Skånespecialen, lydnadstävlingen!

Ungefär en timme innan jag skulle lasta in lilla Lina och löp-Iris i bilen för att köra mot Degeberga kom jag på att det faktiskt skulle funka att lämna löp-Iris hemma med husse!

Lina blev lycklig när det bara var hon som fick följa med och det kändes faktiskt lite som ”förr i tiden”.

I Degeberga var det lydnadstävling i dag och jag fotade och filmade alla dobbisar som var med.

Vann lydnadsklass ett gjorde en ettårig tax-snygging! Helt rätt färg på hunden också! Han var duktig.

Bennie och hans hund Jack som vann dobermann-bucklan för bästa lydnad, de tävlade i lydnadklass två och vann den samma. Roligt!

Träffade några för mig helt nya dobermannägare, varav en jag hade lovat att hålla lite extra utkik efter inför morgondagens utställning! Kul! Ser fram emot morgondagen då ännu fler glada dobermannägare dyker upp!

Efter själva lydnadstävlingen hände följande; person A står med sin unghundstik i koppel och pratar med person B. Tiken hoppar upp lite mot person B men när A ska ta bort hunden säger person B att det inte gör något. Plötsligt börjar tiken jucka mot benet på person B som då tar tag i örat på hunden och vrider om så hunden tjuter till.

Detta fick mig att klura över hur mycket ska man/får man ta i när man tillrättavisar någon annans hund? Vad hade ni gjort?

Ligg ner och lite photoshop

Det regnade i går. Ingen lust att vara utomhus och träna. Däremot oerhört sug efter att träna några saker inomhus och fota hund. När husse tog med sig Lina ut och sprang en mil så bestämde jag mig för att göra både och under tiden de var borta.

Iris kan kommando ligg ner rätt så bra och jag bestämde mig för att träna det med olika föremål.

Leksaken

Träningstillbehöret

Klosaxen

Jag inbillar mig att föremålen och dess betydelse för henne avspeglar sig i hennes ögon/blick.

Jag testade en grej i photshop när jag fixade bilderna;
I menyn Filter valde jag Distort och sedan Diffuse Glow. Blev rätt bra tycker jag.

Nu ligger kameran på laddning, i dag är det dags för oss att åka till Degerberga och kolla på dagens lydnadstävling och morgondagens utställning, ska bli riktigt roligt!

Fönstertvätt

När man bor i ett hus med stora fönster sitter hundarna ofta och tittar ut. När de tittar ut gör de nosmärken. I dag fick jag ett ryck och började tvätta alla fönster på hela nedervåningen då jag hade tröttnat på att se alla hundmärken.

Iris hjälper ju gärna till och är med när jag ska göra saker men hon har även lärt sig vilka sysslor som hon inte får vara med och hjälpa till med. T ex så får man inte hoppa eller springa framför gräsklipparen, man får inte vara i närheten av trimmern när den är på osv. De två ovan nämnda sakerna har fått till följd att Iris går och buffar mig i rumpan när jag klipper gräsmattan och så fort jag stänger av trimmern så kommer hon flygande som om jag varit borta en evighet.

Fönstertvätt har vi inte satt upp några regler för sedan tidigare så jag fick vara tydlig och förklara att fönsterskrapan inte var något man skulle jaga när jag drog den längs fönstren. Iris fattade (till slut).

När jag stod och tvättade fönstren som ligger på framsidan respektive sidan av huset, där vi inte har inhägnat, lämnde jag Iris på baksidan och gick runt själv. Nu funkar ju grinden numera mer som en rekommendation än ett hinder om matte går ut och stänger den bakom sig så plötsligt hade jag en medhjälpare även på framsidan som la upp tassarna på fönsterbläcket och ville vara med och tvätta/kolla. Nej och ner Iris!

Samma när det var dags att ta insidan av fönstren; Iris du får inte vara med!

Nu är ju Iris ingen dum hund så hon tänkte till lite och vips hade hon löst problemet. Hon gick ut och ställde sig på andra sidan fönstret! Där kunde hon ju orimligen vara i vägen heller! Nöjd Iris började tvätta den av mig precis nytvättade utsidan med sin tunga och viftade på svansen, nu samarbetade vi!

Hund på rymmen

Jag gick en liten promenad Lina i går. En sväng på 30-40 minuter runt i närområdet bara. Iris fick stanna hemma med husse under tiden.

När vi var 200 m hemifrån skällde Lina och en av grannhundarna lite på varandra genom grannhundens staket. Några okynnesvoffar bara, inget argt. Vi fortsatte gå men hann inte många meter innan en stor svart hund kom runt hörnet på korsningen framför oss och sprang rakt mot oss. Hann bara tänka helvete…

Under tiden bestämde sig husse där hemma för att klippa gräsmattan. Iris satt vid grinden och ylade sorgset efter Lina och mig.

Grinden är det enda stället på hela tomten där Iris skulle kunna hoppa över men aldrig försökt. Tror att det är för att den vita grinden rör på sig när hon sätter upp tassarna på den (fast hon inte får det).

Plötsligt såg husse att Iris reagerade på ett ljud och blev lite orolig där bakom staketet/grinden. Han vände på huvudet och när han tittade tillbaka igen så var Iris borta.

Hunden som kom runt kröken var alltså Iris som hört Lina skälla och bestämt att det var droppen när hon redan längtat efter oss i över en halvtimme. Vad säger man? Iris var så glad och verkade malligt nöjd över att hon hittat oss helt själv.

När vi kom till vår gata såg vi husse stå på garageuppfarten och spana lite. Ta husse sa jag till Iris och Iris satte full fart hem mot honom.

Nu känner jag plötlisgt att vi behöver en ny och lite högre grind till huset. Särskilt som Iris är inne på löpdag nummer fyra nu…