Olika saker här i världen gör olika människor lyckliga.
I dag konstaterade jag att jag blev lycklig av det faktum att jag numera har en dygnet-runt-ruta ute på tomten. Inklusive en liten targetplatta som pricken över i. Varje gång vi är ute så frågar jag Iris om hon ser rutan för att sedan skicka henne till den från alla fyra håll.
Hon har nu slutat runda en kon för att ta sig in i rutan och fokus är direkt mot mitten och targetplattan.
Vacker vy från sovrumsfönstret, uppmätt ruta 3 x 3 m.
Kikade lite på LaBKs hemsida och såg att det var öppen träning nu på kvällen. Var ju givetvis tvungen att åka dit och kolla in det hela.
Sist jag var där var parkeringen tom, nu var det så mycket bilar där att jag fick parkera utanför själva parkeringen upp mellan några tallar. Iris och jag gick lika förväntansfulla ner mot träningsplanen och där var smockfullt med folk! Hundar sprang kors och tvärs på inkallningar, det hoppades över 3-4 hinder, några körde ett sittande i grupp.
Jag korsade planen och försökte hamna så långt bort från alla som möjligt. Började träna lite linförighet och märkte snart att Iris inte brydde sig om alla andra som var där. Det var tydligen bara jag som reagerade på störningen.
Eftersom det så bra jobbade vi oss upp över planen igen och fortfarande var Iris mest intresserad av mig. Körde lite inkallningar på håll på slutet när jag såg en man kom gåendes mot oss. Iris kände sig tvungen att säga voff men sen var hon tyst. Han presenterade sig och sa att det var kul att se en dobermann på klubben för ovanlighetens skull. Han fortsatte sedan att berätta om klubben, välkomna oss, tipsa om träningstävlingar och lite annat smått och gott. När jag sa att vi skulle försöka oss på lydnadsklass ett snart så blev han förvånad och trodde att vi hade kommit mycket längre än så. Tydligen hade han stått och tittat lite när vi tränade. Han såg även till att peka ut de som var där från styrelsen och presenterade mig för klubbens kassör som även hon hälsade oss välkomna och bara var snäll.
Jag har då aldrig känt mig så välkommen och fått ett så trevligt bemötande på en BK förut, det kändes riktigt bra och för andra gången i dag kände jag mig lycklig! Inte blev det sämre av att Iris låg vid mina fötter och bara tog det lugnt under tiden jag pratade med dem.
Var tvungen att räkna bilarna på parkeringen när jag åkte hem; tjugofem.
I dag åkte jag och hundarna till Ljungbyhed för att träffa Gizmo och hans flock! Vi möttes upp på Söderåsens BK där Christian hade hjälpt till på en spårtävling och sedan åkte vi ut till skogen och la spår åt våra egna hundar.
Då var vi på plats i Skåne!
Kira hade en väldigt rolig och smart kampgrej med sig. Till skillnad mot en kamptrasa så var den här mjuk och skönare att hålla i. Kira gillade sin väldigt mycket!
