Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 augusti 2012 – Sida 2 – Livet med dobermann

Island, jag gjorde mitt bästa.

De senaste dagarna har jag varit på Island tillsammans med husse. Hundarna har varit här hemma i huset med hundvakt.

Jag är rätt dålig på att åka från hundarna så där och skulle helst vilja ta med dem överallt dit jag åker. Tyvärr går det inte och då måste jag flyga ifrån dem. Sen får jag göra mitt bästa för att försöka låta bli att längta efter dem.

Island var ett coolt ställe där allt var dramatiskt och vackert, som direkt hämtat från en saga. Vi har dessutom gjort vårt allra bästa för att vara bra turister och det känns som att vi var och kollade på precis allt som man ska se. Som till exempel här nedan; vattenfallet Skógafoss.

Ändå var det inte vattenfallet som fick min fulla uppmärksamhet när vi kom dit, en liten svart hund sprang omkring på området framför vattenfallet och ville att någon snäll turist skulle kasta, inte boll men sten, till honom.

Åh, jag ville kasta! Så fort jag kom i närheten av hunden gick jag fram, sa hej och jag kan kasta till dig!

Hunden tyckte det var en jättebra idé och jag kastade, han sprang, kom tillbaka och släppte stenen framför mig och undrade om jag ville kasta igen. Klart jag ville!

Åh, Iris hade älskat att springa runt med sin boll och få folk att kasta till henne. Åh vad jag saknade Iris. Tur lille svarta hunden var där och var så glad med sin lilla sten!

Tyvärr upptäckte husse mig rätt fort och harklade sig lite lätt. Tydligen var det inte den svarta hunden utan vattenfallet som skulle fotas och beundras. Typiskt.

Ändå kunde jag inte låta bli att ta några smygbilder till på hunden, när det var dags för oss att åka såg jag hur den hade hittat nya snälla kompisar som ville kasta sten.

När vi åkte därifrån satt jag med lite fuktiga ögon en stund och saknade min Iris och min Lina innan jag återvände till fokus på Island igen. Ibland är det svårt att inte sakna fast man gör sitt bästa för att låta bli.

Sommarens bästa promenad?

Häromdagen var Tessan här i krokarna med sina två hundar Kinge och Tea och vi gick en långpromenad tillsammans i en långgrund vik i havet.

Jag vet inte hur många gånger jag sa högt att jag längtade efter min kamera men det gjorde nästan lite ont att inte ha den med. Tea, Kinge och Iris sprang på de små sandöarna som bildats, hoppade så vattnet stänkte åt alla håll i soljluset, de var så härligt och otroligt vackert.

Plus att det var klarblå himmel och varmt och skönt. Jag vet inte ens hur länge vi gick där men minst en timme måste vi ha knatat där och jag undrar om det inte var en av sommarens bästa promenader faktiskt. Helt ljuvligt!

Efter promenaden följde Tessan och vovvarna med hem till oss och då tog jag några bilder på Kinge, Lina och Iris på tomten. (Tea hölls sig vid matte och tyckte de andra var lite väl barnsliga).


Lina reser ragg

Lina har fått syn på sin fiende nummer ett; grannkatten. Den lille rackaren som Lina ständigt spanar efter så fort hon har en minut ledig. Tyvärr ser hon honom genom fönstret på den här bilden så då kunde hon inte skällandes springa till staketet och berätta för honom att han ska bort.

Skam den som ger sig, kanske har hon tur och är ute nästa gång hon får syn på honom…

Nu har det sagt ”poff”!

Dobermannvalpar växer så det knakar. Man får hem dem då de är små, söta och lite rultiga och innan man vet ordet av säger det poff och man har en långbent kalv hemma.

Nu har det poffat i vår lille vän Nemo. I dag när vi träffade honom var han plötsligt lika hög som Iris men går fortfarande omkring i valpkropp.

Hela vår flock mötte upp Nemo och hans husse för att spåra men först gick vi till rasthagen där hundarna sprang två varv. Det var då jag konstaterade att det inte längre går att skilja hundarna åt med hjälp av storlek när de springer.

Efter det la vi varsitt spår åt våra tre djur. Nemo fick ett kort spår med leksak i slutet. Lina fick gå ett spår där jag lagt ut snusdosor med godis i. Iris fick ett lite längre spår med proffspinnar och bollslut. Som vanligt tappade jag bort mig men lät Iris streta på där framme och hon levererade pinnar och hittade slutet så det gick ju bra ändå.

Sist men inte minst gick vi ner till havet och hundbadplatsen. Jag filmade hundarna lite vid vattenkanten med något rörigt och blåsigt resultat.

Dessutom var det svårt att få till bra spring-film på stranden, Iris springer bara en liten bit innan hon kommer tillbaka till mig igen. Men jag klagar inte, det var andra hundar på stranden och Iris kollade lite efter dem men sen var jag viktigare igen.

Unge herr Nemo och Iris innan vi åkte hem. Sötnosarna.

Vem ville leka med vem?

Var jag lite nervös innan Therese och Emelie skulle komma hit med sina tre hundar? Nej, men väl medveten om att det inte var helt självklart att alla fem hundarna skulle komma överens utan problem och bara bli bästisar allihopa.

För Iris vill inte leka med alla jämt och Lina vill inte bli klättrad på eller störd. Och en av de tre hundarna som kom hit var ju både valp och av annan ras. Vad skulle flickorna säga om det?

Men valpen med de lysande, ljusblåa ögonen hoppade runt och insåg fort att Lina inte ville leka och hittade sin egen plats i gänget. Valpen var lika glad ändå!

Iris kusin Mila blev en väldigt bra lekkompis tyckte Iris. De krokodilade och jämförde tänder!

Emelies hund Anna var lika kär i Iris som hon var när hon var valp. Iris tog några dagar på sig innan hon verkade komma ihåg sin krokodilande vän men efter det var allt som förr igen;

Iris, Anna och Mila krokodilade även i grupp. Tre huggmunnar är bättre och roligare än två ibland!

Roligast av allt var ändå att alla fyra hundarna lekte tillsammans. För Lina stod i bakgrunden och tittade på. När småflickorna röjde runt på gräsmattan nöjde sig Lina med att följa dem med blicken från altanen. Alternativt låg i andra änden av trädgården och ägnade sig åt kattspaning.

Flickorna passade även på att ligga fint och posera för kameran. Duktiga vovvarna!

Molecularis Champagne


Iris fina kusin Mila som vi spenderat många dagar med nu. En hund jag aldrig träffat förut men som fick både mig och husse att vilja ha en brun dobermann precis som hon.

En otroligt trevlig tik! I morgon ska jag lägga upp fler bilder och film på kusin Mila och de andra vovvarna!

Rekordutflykten

Emelie och jag gillar att göra utflykter tillsammans och vi har gjort några både korta och långa genom åren. Nu har vi slagit rekord.

I dag körde jag Emelie och Therese och deras vovvar till tåget efter en 12 dagar lång utflykt tillsammans. Riksläger, några dagar här hemma hos mig och nu i helgen var vi på rasmästerskapet!

Nu senast på rasmästerskapet lyckades vi dessutom lura med oss både husse och Lina och som grädde på moset var ju stugorna i Degerberga slut så vi bodde i tält. Fyra personer och fem hundar samsades om sovsäckar och utrymme utan problem. Mycket tack vare att vi haft galet tur med vädret och att snälla Pontus lånade ut burar till oss då jag glömde min hemma.

Själva rasmästerskapet var roligt! Tidigt på fredags morgon åkte jag och husse tillsammans med Jessica och Christian ut till skogen där vi var sökfiguranter till en elithund och tre ekipage i högre klass. Ingen dobermann men väldigt roligt ändå. Jag satt intryckt långt in i en stor hög med fällda tallar och var dessutom täckt av ett nät när elithunden hittade mig. Ascoolt.

Själv skulla jag ju tävla med Iris på fredagskvällen men bestämde mig för att låta bli. Vi har fortfarande inte platsen och har tränat allt för dåligt. Jag kände mig dessutom lite stressad av att inte få med eventuella vinnare på bild till tidningen och SDK Södras hemsida. Jag vågade helt enkelt inte lägga ifrån mig kameran…

Rasmästare i lydnad blev Kinge med matte Terese, de var jätteduktiga och fick till och med poäng på rutan som strulade sist vi sågs, hejja!

Iris mamma Jamaika och matte Catrin tävlade lydnadsklass 3. De var bäst även om de inte vann!

Lördagen körde bruksekipagen sin lydnad och sedan var det dags för publikfavoriten IPO och BSL. Många startande ekipage i IPO:t gjorde det väldigt kul att kolla på i solskenet.

Under de här 12 dagarna av läger, hushäng och rasmästerskap har jag tagit nästan 2500 bilder. Jag blir lite trött bara av att tänka på att jag ska gå igenom dem. Däremot är det bra att ha till kommande tidning, får jag inte in någon text kan jag göra en hel tidning med bara bilder i!

Jag har varit duktig och uppdaterat Södras hemsida med alla resultat från lydnaden, brukset, IPO och BSL samt söndagens utställning. (Att det varit uppskattat har jag märkt genom att Södras sida i går hade fler besökare än min blogg!)

Hundarna har varit jätteduktiga tillsammans alla fem även om Lina gärna stod och tittade på ungdomarna på lite håll när de brottades, sprang och lekte som mest. Mina vänner Emelie och Therese har fått världens snyggaste solbränna under de här dagarna också så jag tror alla är väldigt nöjda med rekordutflykten!

Nu ska vi vila och inte göra så mycket här hemma i någon dag eller två…

Dobermannflickor i västra hamnen

Lilla Lina (som var hemma med husse när vi var på rikslägret) såg lite förvånad ut när inte mindre än fyra hundar hoppade ut ur bilen när vi kom hem igen. Men allt har gått jättebra. Fyra dobermanntikar och en liten ludd går utmärkt att ha i samma hus.

Vi har solat, badat och gjort lite turistiga utflykter. Häromdagen var vi i Västra Hamnen i Malmö och gick på det stora hundrastfältet vid havet, jättehärligt och soligt. Lina valde att stanna hemma hos husse.

Där slöt Milas syster Cajsa med matte upp och alla vovvarna lekte och sprang tillsammans.

När det var färdigsprunget på fälten gick vi och köpte lite fika som vi satt i solen och åt med några små tiggande ögon på oss…

Mila och Cajsa poserade på systerfoto. Jag lyckades få ett där båda satt still och såg någorlunda ut, de ville hellre pussas och busa.

Sist men inte minst gick vi en sväng längs strandpromenaden och njöt av solen och utsikten. Spanade lite på Öresundsbron och kände oss somriga.

Jag och alla våra fina vovvar poserade extra noga tillsammans.

Nu har vi redo att åka på nästa äventyr; rasmästerskapet!

Rikslägret på Backamo

Med slimmad packning kom vi i väg på rikslägret på Backamo trots de dumma tjuvarna.

På onsdag förmiddag hämtade jag upp Therese och hennes hundar som åkt ändå från Boden för att komma ner till lägret. Hennes hund Mila är Iris kusin och även om vi aldrig träffats förut så kändes det som att vi kände varandra rätt bra ändå tack vare våra bloggar.

Emelie och hennes Anna blev upphämtade av snälla Elaine samma dag så vi sågs väl framme på Backamo.

Therese, Emelie och jag var med i lydnadsgruppen, den minsta av de tre träningsgrupperna. Tillsammans med ”fröken” Anette  var vi nio stycken. Ett bra litet gäng med allt från valp till vuxen hund.

Therese och Emelie var jätteduktiga med sina hundar. Själv kände jag mest att Iris och jag tappat en massa. Det gav mersmak att träna lydnad tillsammans med tjejjerna i alla fall!

Med väldigt varmt och fint väder blev sol och bad en nästan lika stor och självklar del av lägret. Det fanns en fin liten badplats precis bakom där vi bodde. Även om inte alla hundarna simmade så var alla med i vattnet och hade kul.

Varje kväll då det var soligt tändes grillarna vid 19-tiden och långbordet dukades upp. Det var otroligt roligt och trevligt att sitta och prata och umgås med så många andra dobermannägare.

Nästan så jag hade kunnat åka på lägret utan att träna något bara för att få vara med och lära känna alla andra lite bättre. Det var riktigt bra stämning, alla var snälla och glada och det kändes som att dobermannklubben bara består av trevliga typer.

När det väl var dags att åka hem var det lite nervöst hur vi skulle få plats med 3 personer och 4 hundar i bilen men det gick hur bra som helst!