En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Lina gillar pannkakor. När vi äter pannkakor brukar hundarna få dela på den sista. Särskilt Lina har lite svårt att vänta på att få den. Shit, ibland händer det ju att husse äter upp den sista!
Då gäller det att vara med och hålla koll på de där pannkakorna! Även om hon vet att hon inte får ta något själv så hindrar det inte henne ifrån att en inta bra sittplats där hon kan övervaka godbitarna.
Häromdagen visade jag hur det ser ut när jag försökte kratta löv i trädgården och Iris gärna är med på ett hörn. Det är svårt att få någonting gjort ibland när hon är med.
Här nedan visar jag hur jag löser det problemet och aktiverar min hund på samma gång som jag kan fortsätta kratta löv ostört. En höstig 2 in 1 kan man säga.
Det är ingen ovanlighet att Iris går och lägger sig framför kaminen och sover där en liten stund när vi eldar i den. När hon legat där blir hon tokigt varm om sin svarta päls, som en levande värmedyna som hoppar upp i soffan efteråt.
I går gick eldade vi och Iris gick och la sig på mattan som vanligt. Jag fick ett infall och gick och la mig bakom henne så vi låg sked, la armen om henne och blundade. Det var jättemysigt.
Vaknade till och konstaterade att jag låg ensam kvar på mattan, Iris hade gått och lagt sig i soffan. Jag tror jag somnade sa jag till husse. Husse nickade och sa att det kunde nog stämma för jag hade legat där en timme.
Efter att ha testat på hundlivet med att ta en liten nap på mattan kan jag konstatera att hon har rätt min lilla Iris, man sover gott där!
I går var jag ute och sprang för första gången sedan den 10 augusti. När jag bytte om till träningskläder började båda hundarna dansa kring mina fötter och verkade båda lika glada över att jag äntligen knöt på mig löpardojjorna igen.
Jag som bara hade tänkt ta med mig en hund kunde inte göra någon av vovvarna besviken och det slutade med att jag tog med mig båda flickorna.
Dryga 10 km sprang vi och halvvägs ville min kropp sluta springa och gå eller ännu hellre åka bil hem. Blev inte bättre av att jag, dum och lättlurad som jag är, lät Lina springa på full koppellängd som hon ville när hon råkade få syn på en hare. Lina började tokrusa längs vägen och Iris blev så glad att Lina satte fart och tokrusade hon också. Bakom hängde jag och skrek arga saker som ingen hund ville lyssna på!
Trodde att jag skulle få nödbromsa oss den hårda vägen, dvs slänga mig i diket men som tur var lyssnade Iris lite till slut och då fick jag stopp även på Lina.
Efter det var jag helt slut och benen kändes som de tillhörde en pensionär men vi lufsade hela vägen hem om än väldigt långsamt på slutet! I dag har jag träningsvärk typ överallt.
Som tröst för min onda kropp dök en efterlängtad blondin upp i min brevlåda i dag. Äntligen!
Det blev en bra tidning om jag får säga det själv (men så är jag partisk i frågan).
Tidningen fick mig att tänka på att det är hög tid att börja på nästa nummer. I dag har jag med andra ord mest suttit framför datorn och gjort grunden till tidning nummer 4. Rätt skön syssla när hela kroppen känns mörbultad.
Vill du också skriva något till tidningen? Maila till redaktor-sdk[a]live.se
För en vecka sedan var jag i Stockholm och försökte träffa så många kompisar som möjligt under tiden. På förmiddagen skulle jag träffa eliten och jag tog tunnelbanan till Hornstull för att där byta till bussen mot S:t Eriksplan.
När jag stod och väntade i busskuren hörde jag hundljud. Vovveskall och arga matteröster. Tittade runt hörnet på busskuren och såg en blond tjej stå över sin rottweiler som hon (antagligen) korrigerat ner på sidan. Jag såg hur hon lyfte ett varningens finger till hunden innan den fick ställa sig upp och de skulle gå vidare.
Då såg jag även vad det var hon korrigerat och var arg på. En bit bort stod en dam och kastade lite brödbitar (eller vad det nu var) framför hunden som så klart märkte det och försökte ta dem och det hände så fort hunden hade rest sig igen. Kast brödbit, hund som försöker ta.
Så fort det hände blev matte arg och puttade ner hunden på sidan igen. Rottisen markerade lätt i luften efter mattes hand, det var liksom inte någon tvekan om att den visste att detta var en bestraffning.
Men det var så konstigt. Hade det inte varit lättare att fräsa åt tanten Sluta kasta saker framför min hunds nos istället för att fräsa på och lägga ner sin hund som försökte ta dem när de kom flygande? Är vi svenskar så ovilliga att prata med främlingar att vi hellre straffar hunden än pratar med någon vi inte känner? (Själv stod jag ju bara där på avstånd och kollade på det som hände, jag gick inte fram och sa något till henne.)
Och vad var det hon bestraffade när hon la ner hunden? Att den tog godisbitar som landade framför nosen? Om hon tränar hunden på något sätt så kanske hon belönat med godis någon gång, hon lär ju knappast ha haft några som helst synpunkter på att hunden tar eventuellt godis som kastas framför nosen då?
Slutligen det där med att lägga/putta ner hunden på sidan och böja sig över själva agera hotfullt, den dominanshandling det är. Hur ofta och när skulle jag göra så?
Lina den stackaren åkte omkull så där i början när jag fick lära mig att hennes utfall mot andra hundar var något som skulle kvävas med att jag visade vem som bestämde. Någon form av alfa-alfa-hård-hund-hårda-tag-handling som jag tack och lov slutade med rätt fort och som jag än i dag skäms över.
Iris åkte på en sån när hon som valp/unghund låg i soffan och markerade mot husse som puttade/rörde på henne. Då åkte hon ner ur soffan direkt och fick höra att så där gör man icke. Det är väl det närmaste jag kommer den situationen.
Jag kan tänka mig att göra så igen om någon av hundarna skulle markera mot en människa som försöker ta deras ben eller sätta sig i soffan eller något som är absolut förbjudet liksom.
Eller är detta en ”bra” bestraffning/korrigering? Man slår ju inte hunden, man puttar ju omkull den (visserligen rätt bryskt) och visar sitt starka ogillande på ett väldigt dominant sätt. Men vilka hundar behöver detta och i vilka situationer?
Jag vet inte hur många bollar och leksaker jag köpt med förhoppning om bättre kvalitet och som pajjat efter typ fem minuter när Iris lekt med dem. Är det omöjligt att göra tåligare bollar till hund? Eftersom Iris gillar vatten är det också bra om grejjen flyter så att vi kan ta med bollen/leksaken överallt när vi är ute på äventyr.
Nu börjar det komma bollar av bättre kvalitet som håller bättre även för tuggalningar som Iris!
Därför lottar jag nu ut fem bra, tuggvänliga bollar som dessutom flyter! Ni kan själva välja om ni vill ha en orka ”tennisboll” eller en miniorka till den lite mindre eller yngre hunden.
Bollarna finns att köpa på dinhundshop.se (kllicka på bilden ovan för att komma direkt till deras hemsida) och där kan ni även läsa mer om de blåa bollarna; orkabollen i form av en tennisboll och orka mini för de lite mindre vovvarna.
Lämna en kommentar här i inlägget och du är med i utlottningen. Vill du dubbla dina chanser att vinna en boll? Länka till utlottningen i din egen blogg så kommer ditt namn med två gånger! (Glöm då inte att lämna korrekt länk till din egen blogg här)
Den 10 oktober drar jag fem bollvinnare här på bloggen.
I dag var vi bara hemma på tomten och fixade och donade. Jag skriver ”vi” inte för att husse var hemma eller hjälpte till utan för att Iris gjorde det. För gör jag något så ska Iris vara med, så är det bara.
Först krattade jag löv och samlade pinnar i korg. Iris var med och hon såg till att bollen också var det. På bilderna nedan ser bollen och hunden utplacerade ut av mig, det är de inte. Det är hon själv som placerat ut både sig själv och bollen.
Efter att jag hade krattat löv och samlat pinnar klippte jag gräsmattan. Iris vet att hon inte får springa framför gräsklipparen men det finns ingen regel att man inte får vara vid sidan av. Eller bakom, då kan man gå in rätt mellan benen på matte när hon går där och klipper! Hej här är jag matte!
När vi klippit klart gick vi in och tittade på film och vilade i soffan en stund. Jag blev lite sugen på kladdkaka och bestämde mig för att baka en. Minsann fick jag hjälp då också! Fast nu ville även Lina ställa upp och hjälpa till…
För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg där jag noga påpekade att det var ljugbilder i inlägget (kolla här). Denna gången är det helt klart sannbilder, så här har vi det på riktigt, alltid. Så här är livet med dobermann.
Vi var på vår klickerkurs igen Iris och jag. Tredje kurstillfället.
Bland annat skulle vi testa att klicka hunden över hindret. Kommer aldrig att gå tänkte jag. Iris hoppar inte om jag inte säger åt henne. Mycket riktigt satt hon där på min vänstersida med kontakt framför hindret och undrade när matte skulle säga hopp.
Men… så hoppade hon ut till slut och innan jag visste ordet av hade jag klickat henne inte bara över hindret utan klickat hela lydnadstvåans hopp. Ut, sitt, hopp och tillbaka i position utan att ha sagt ett dugg!
Det är verkligen jättekul att testa nytt med Iris, det är kul att lära tillsammans med henne och det är kul när hon är så snabbtänkt fast jag tänker så fel och tror att det inte kommer att gå.
Det är coolt att ha fel ibland!
Den här kursen vi går nu har bara ett kurstillfälle kvar men jag har redan bestämt mig för att fortsätta gå fortsättningen på kursen också. Oktober månad kommer att bli en intensiv klickermånad! Ska bli väldigt skojigt!
Jag är i Stockholm. När jag promenerade omkring lite i mina gamla hoods på Östermalm såg jag två hundar ute på promenad som nosade på varandra. Tog upp telefonen för att ta en liten bild på dem när jag hamnar mitt i ett bråk.
Plötsligt stod jag med mobilen i högsta fotohugg och hade tre hundägare runt mig där en matte var väldigt upprörd. Till en början fattade jag ingenting men insåg fort att det handlade om ”svart hund”-fenomenet.
Det här är vad jag gissar hände baserat på vad som sades; hundägare med svart lite boxerliknande hund går längs gatan när hennes hund vill nosa på mötande tollarliknande hund. Tollarmatten har då antingen sagt något eller gjort något för att undvika att hundarna hälsar men låter precis efteråt hunden hälsa på liten fluffig brun vovve. (Det är dessa hundar som nosar på varandra som jag försöker fota) Ägaren till svarta hunden blir upprörd och ifrågasätter varför det går bra med lilla bruna hunden när hennes svarta inte var ok. Typ.
Först tänkte jag bara att ägaren till den svarta hunden överreagerade, sen insåg jag att jag inte ens kan räkna hur många gånger jag känt samma sak själv. Alla ursäkter, blickar och kommentarer jag fått från andra hundägare bara för att jag har stor svart hund. Jag visste precis hur hon med den svarta hunden kände sig. Kränkt och ledsen.
Hundägarna gick åt varsitt håll men jag skyndade efter den upprörda matten till den svarta hunden och höll fram min mobil. (Jag hade ju haft den i handen hela tiden) Visade min skärm och bakgrundsbilden på Iris och Lina och sa ”Det här är mina hundar, jag vet precis hur du känner dig just nu.”
Svarta-hund-matten reagerade precis som jag trodde att hon skulle göra. Med tårar i ögonen sa hon att hennes hund alltid var glad och snäll och undrade varför folk var så elaka, dumma och fördomsfulla.
Vad vi sa till varandra sen spelar mindre roll, det kändes bara så bra att få dyka upp precis där och då och vara lite stöd innan jag klappade henne på axeln med uppmaningen att inte ödsla energi på sådana människor och började gå vidare åt mitt håll. Hon tackade så mycket innan jag gick.
I helgen har sex dobermann och tre staffar gjort skogarna norr om Göteborg osäkra! Vi har tränat sök, uppletande och spårat!
Det fanns störning i skogen för både människor och hundar. Var vi än spårade, sökte och körde uppletande så såg jag bara kantareller överallt! Visade sig att jag var väldigt störningskänslig när det gäller svamp…
Men det har inte baaara varit träning, det har varit lika mycket sköna fritidsaktiviteter för både två- och fyrbenta. Kräftskiva, grillat, lek, bastubad och badtunna har vi också hunnit med!
Ovan staffe/dobermannbrottning och nedan undertecknad i den varma badtunnan efter att jag hade suttit i bastun! Livskvalitet kallas det.
