I måndags morse åkte Sally och jag till veterinären i Helsingborg för hennes veterinärbesiktning. Sally fick ett grisöra att tugga på där bak i buren för att hon inte skulle ha något emot bilturen.
Väl framme ville hon hälsa på hon som skrev in oss, Sally stod på baktassarna och ville upp, upp på disken för att också säga hej. Sedan ville hon säga hej till en farbror som satt på en stol och väntade. Hon var också hundägare så han ville hälsa på Sally också, så då fick de hälsa. Det var först som när Sally ville fram och nosa på de hundar som kom och gick som det blev nej.
Jag vägde lilla loppan och 11 veckor gammal väger hon 8,2 små kilon. Det är typ vad Iris vägde när jag hämtade henne vid 8 veckor. Sally är en plutt.
Själva veterinärbesiktningen gick bra, Sally var nöjd när veterinären ville pilla på henne, hon trodde att de skulle ha brottningsmatch och passade på att bita sina bästa bit i hans händer och kläder. Veterinären tyckte att hon var söt ändå och Sally var ua på allt och rätt chipnummer hade hon också!
Sally har som en liten fettknöl i ena kinden som jag misstänker är en svit efter att hon och Asta passade på att tugga på varandras huvuden veckan då Asta var här. Veterinären ville att en kollega skulle komma och titta på knölen så vi fick vänta inne på rummet så länge.
”Så länge” visade sig bli nästan fyrtio minuter och Sally somnade i mitt knä. När den andra veterinären kom in i rummet var Sally helt nyvaken och orkade inte starta någon bittävling och det gick fort att konstatera att båda trodde jag hade rätt i att det nog var en syster-brottnings-grej.
Innan jag plockade upp min hund och åkte hemåt kunde jag ta en bild på fortfarande sömndrucken valp som låg helt still i rummet.
Om man tittar noga på bilden kan man ana en utbuktning på hennes högra kind precis var det svarta möter det bruna.
På vägen hem tog grisörat slut och Sally sjöng en kortare trudilutt innan hon gav upp och somnade i buren.