Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629
juli 2015 – Livet med dobermann
Under dobermannklubbens riksläger hölls även medlemsmöte. På det mötet kom det ett gäng medlemmar som inte var med på själva lägret. En av dem var Catrin som äger Iris mamma Jamika.
Med sig hade hon Jamika. Tiken som var så trevlig att jag ville ha valp efter henne. Fina Jamika och Lina var nästan lika gamla (typ någon vecka som skiljde bara) Således är Jamika nu fyllda 11 år och även om har blivit lite grå om nosen är hon samma fina och glada!
Då Iris är släkt med några hundar som var med på lägret var Jamaika även föremål för beundran från fler som var där. Hon är ju både faster och moster åt en massa vovvar.
Dagen efter att jag skrev detta inlägg fick jag reda på att Jamaika hade dött. Det kändes otroligt märkligt att jag dagen innan skrivit detta och lagt upp. Iris mamma var en av de trevligaste dobermanntikar jag träffat. När jag fick höra att hon skulle ha valpar ville jag ha en direkt. Iris reagerade alltid när hon träffade Jamaika, hon verkade veta att det var mamma och blev lika glad varje gång. Jag är ledsen att hon inte längre finns med matte Catrin men jag är glad att hon fanns kvar så länge. Puss på dig Maika!
Ibland tycker jag att Iris är lik en säl när man stryker hennes öron bakåt på huvudet. Men då brukar det vara jag som liksom klappar hennes öron bakåt, de hamnar inte så av sig självt.
Sally kan vika sina öron bakåt alldeles själv. (Sallys öron lever ett helt eget liv, de är rätt roliga öron faktiskt!)
I dag när hon satt i soffan med öronen så där skojigt bakåtvikta såg jag plötsligt vem hon liknade; Dobby husalfen i Harry Potter! Lika sorgliga ögon råkade hon också få till.
Att Sally ser sorglig ut på bilderna avspeglar för övrigt inte den lilla frökens humör eller stämningen. Hon är vild och glad som vanligt.
Var har vi varit? Jag tror aldrig jag har bloggat så lite som jag gör just nu.
Skälen är många men upptar så mycket av min tankeverksamhet att resten som inte känns lika mycket ”måste” liksom får vänta och är satt på hold. Däribland bloggen.
Hundarna är däremot högsta prioritet och den senaste tiden har vi gått långa promenader, varit ute och sprungit och åkt till mitt personliga vattenhål för både själ och humör, den bästa badviken i havet! En liten fördel med att sommaren inte är så där supervarm är att när det väl hettar till någon timme här eller där så är det bara vi som åker och badar. Just i dag inträffade den där varma stunden sent på eftermiddagen och vi åkte och badade kl 19 och stannade någon timme, helt öde!
I dag fick vi dessutom sällskap av bästa sort då vår kära granne också hängde med.
Några fler simlektioner har Sally inte fått men hon rör sig nu mer självsäkert i vattnet. Inte alls samma frambenspanik med plask när det blir lite djupare och tassarna stannar under vattenytan istället
Jag hade kunnat stanna där i viken hur länge som helst, det är så otroligt fridfullt och vacker och fullt med fart på samma gång.
I dag gjorde jag något så ovanligt som att jobba dagpass på jobbet. Åkte efter kl 6 i morse och då hade hundarna fått mat och varit ute och kissat. Jag hade i förväg frågat husse om jag skulle väcka honom innan jag åkte men nej, det behövdes inte. Hundarna brukar alltid sova några timmar efter frukost och han skulle ju vakna om det var något.
Ändå fick jag den här bilden skickad till mig under dagen då detta var synen som mötte husse när han klev upp på morgonen. Då bilder säger mer än tusen ord har jag alltså inte så mycket att tillägga…
I dag åkte vi till Veberöds BK och tränade där tillsammans med Viktoria och hennes fina Missy.
Sally ligger ju klart efter i allt hon kan och inte kan. Nu har jag inte bråttom så men man får ta det väldigt baby med henne. Ny plats och vem tusan var den där Missy som dök upp från ingenstans?
Med Iris utnyttjade jag mest att vara på en helt ny plats och ställa krav på lite koncentration ändå. Iris är duktig, hon kan alltid träna lös och men hon kunde mycket själv i dag när hon skulle apportera. Fröken behöver ingen som säger åt henne att apportera varken rak- eller hopp-apporteringen. Kan själv, sa Iris och sprang…
Själva klubben låg granne med någon form av 4H-gård eller motsvarande. Mellan parkeringen och planen pågick det kaninklappning och ponnyridning.
Mycket bra störning tyckte jag när man ska värma upp inför att gå in på planen och bli kommenderad av Viktoria! Iris tyckte inte att det var ett dugg konstigt att hästen stod där och kollade på oss, hon ignorerade den helt. Så mycket störning blev det.
Sist Viktoria var med så klarade inte Iris kommendering utan att flippa. I dag kunde Iris bra även om hon blir sämre (eller så är det jag som blir det) och tappar lite position och fokus.
Efter träningen bjöd Viktoria mig på lunch med efterrätt hemma i trädgården!
Missy och jag blev vänner. När Viktoria lagade mat satt jag på golvet bredvid Missys korg och klappade henne för att hon skulle gilla mig. Det gjorde hon! Vi gosade jättemycket och hon var bara glad hela tiden.
Det var jättemysigt att sitta ute och Iris och Sally fick låna Missys ben/leksaker och fick slicka rent glasspaketet efteråt.
Alla som varit med om blåst i Skåne vet att den är hopplös. I kombination med regn suger den rejält. Jättetråkigt nu när jag är lite träningstaggad efter lägret. (Tillåt mig skämta och säga att träningslusten blåser bort fort här i Skåne). För blåser gör det! Och regnar!
I går trotsade jag vädret och gick på långpromenad med Sally. Hela jag var genomvåt efter den promenaden, var tvungen att ta en dusch för att återfå värmen. Sally verkade lika glad oavett väder.
I dag blåste det ännu mer och jag bara vägrade att tillbringa mer tid än nödvändigt ute. Samtidigt är det ju det där med motionera och rasta dobermann-trollen… Så vi åkte till stranden för att liksom få ut maximalt av utevistelsen.
Den här gången knatade vi inte i havet, vi gick längs stranden full av tång, vass och sand. Jag hade Iris i långlina eftersom hundar ska vara kopplade där men det hade egentligen inte behövts. Hon höll galen koll på mig och lyssnade på precis allt jag sa, den hunden fattar fasen allt nu för tiden.
Sally lyssnar när jag ropar och går inte många meter utan mig eller Iris men hon är lite mer som en guldfisk och fokuserar om ungefär var femte sekund. Hon ser inte på mig med samma förväntan som Iris, det måste vi jobba upp!
Båda hundarna förvandlades till träsktroll när de skuttade ut i havet. På vissa ställen låg alggeggan så tätt packad att det blivit som lera. Hundarna stod i det upp till magen, det luktade inte godis på vägen hem i bilen.
När vi kom hem fick de varsin dusch och sedan dess har vi gömt oss inomhus från blåsten. I morgon ska vinden avta och då hoppas jag att vi kan vara ute hela dagen och spåra eller något annat kul!
Vädret under rikslägret var varmt, precis som förra året!
Jag som längtat efter värme enbart av anledningen att jag velat åka och bada med hundarna i havet tyckte det var väldigt irriterande att det skulle bli svalare väder igen när lägret var slut.
När jag satt i bilen på vägen hem och temperaturen, trots att det var sent på eftermiddagen, pendlade mellan 27-32° så bestämde jag mig för att åka raka vägen till havet! Bikini hade jag i väskan och Sallys nya flytväst hade jag också med mig.
När jag närmade mig ombestämde jag mig och gjorde stopp här hemma, mitt hus ligger ju ändå på vägen till havet. Kl 18:14 körde jag upp på uppfarten och 18:27 hade jag slängt in all packning, bytt om till bikini, hämtat Iris flytväst och satt i bilen mot stranden igen.
Sally fick på sig sin flytväst för första gången, ville tugga på den en liten stund men så fort vi började gå så hade hon slutat bry sig. Vi gick ner i vattnet som till min stora glädje var löjligt varmt och började gå ut i viken. Sally var glad och studsade fram i vattnet, Iris gick mer målmedvetet rakt ut.
Allt gick bra tills det började bli lite djupare. Då stannade plötsligt Sally till och verkade undra om vi inte gått tillräckligt långt nu? En leksak i munnen och lite lockande så var hon övertygad och kom springande genom vattnet igen.
Vi hittade en liten ö ute i viken där jag la mina saker. Jag kastade leksak till Iris som hämtade oavsett vattendjup. Sally följde efter och så fort hon kände att hon inte bottnade riktigt så började hon att plaska på det sätt som bara en dobermann kan. Nu insåg jag vilken jädra tur det var att jag stannat till hemma och tagit med Iris flytväst, Sally använde Iris som livboj! Måste säga att jag var väldigt imponerad av Iris som tog det med en sådan ro, själv var jag glad att jag bottnade när Sally bytte till att använda mig som livboj istället. Det gjorde väldigt ont tills jag hade henne i famnen, då tog hon ett stadigt grepp med tassarna och satt väldigt still.
Sen var det det där med simkunnigheten. Första gången jag lyckades hålla henne rätt i vattnet och hon fick ner tassarna under vattenytan använde hon knappt baktassarna. Andra försöket så vevade de redan lite mer, väldigt kul att se.
För jag hade ju GoPro-kameran med och filmade med den tills batteriet gav upp efter riksläger och hundsim. Vi stannde i havet i nästan två timmar och det var det absolut härligaste jag gjort på länge. Ett perfekt avslut på fem varma dagar med mina flickor. Vågar påstå att det var sommarens hittills bästa två timmar!
PS Den där viken är nu skyldig oss tre bollar, minst en frippa och nu senast Sallys nya gummiring. Värt varenda spänn men någonstans där i viken finns en mindre leksaksgömma för hund DS
Nu har jag tjatat om mina hundar och visat bild och film. Men lägret var ju inte bara vi, det var ju alla andra sköna människor som jag nu lärt känna bättre eller haft den stora äran att träffa för första gången. För att inte tala om deras gulliga vovvar! Här är några av dem på bild.
Lägret sötaste hund även om det inte syns på bilderna då hon ser mer huggtandad ut här.
Torbjörn retas lite med Bosses hund Cape Secure Disarita.
Chris och hennes Eli (Molecularis Don River) och figurant-Rikard.
Tina och hennes andra vovve Daphne
Emys fina kille Mezzrow’s Spencer
Norris (Molecularis Düsseldorf)
Oskar och hans luddiga vovve Freck.
Rikard och någon av Torbjörns fina Dobfanciers-vovvar
Oskar väntar på att börja jobba
Isabel och hennes hund Assolo
Märklig nos när man är van med dobermann. Prince!
Har man lite tur fyller någon år under lägret och det bjuds på fika, frukt, godis, chips och dryck.
Malin och hennes Brego (Dobvoyage Ilyas).
Torbjörns duktiga Zicko tror jag att det är
Camilla och hennes Tjosan som i stamtavlan heter Dobfancier’s Yozan
Nästan alla i IPO-gruppen på årets läger fastande på rörliga bilder också. Jag filmade lite då och då när jag kände för det och höll inte riktigt reda på vem jag filmat och inte…
Nu har vi varit på dobermannklubbens riksläger och för första gången varit med i IPO-gruppen.
Lilla Sally var söt i dagarna fem. Figuranterna fiskade fisk i snöre med henne och jag upptäckte att det är hög tid att lära henne ”loss”, när hon väl fångade fisken fick jag banne mig knappt ut den.
Jag kan inte minnas att Sally blev särskilt frustrerad/arg när hon inte fick tag på fisken, hon bara studsade efter den som en glad boll tills hon lyckades fånga den. (Antar att jag jämför med Iris rätt mycket också)
En merit är att jag tror att Sally var den enda hund som fick både förare och figurant att börja blöda. (Ber om ursäkt till Oskar).
Jag visste inte hur Iris skulle reagera alls. Det var så länge sedan vi tränade ordentligt. (När tusan var det, tre år sedan?) Vår skyddsärm har i alla fall aldrig suttit på en figge då jag köpte den efter att vi slutade träna IPO. Iris har aldrig träffat en figge med trollspö. Jag har lärt henne en massa fel sedan dess och det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig.
Varje ny dag var en ny upplevelse och jag tyckte Iris var duktig. Mest nöjd är jag faktiskt med lydnaden, den bit jag trodde skulle ha släppt helt nu när hon äntligen skulle få köra kuddkrig igen. Alla andra hade ett extra litet koppel i halsbandet som de behövde använda för att korrigera sina hundar i lydnaden men Iris klarade sig fint med kopplet fäst i selen trots att hon var ringrostig. En gång flippade hon mot mig och skrek/hoppade/skällde/gav mig blåmärke på magen och några få gånger tjuvstartade hon mot figuranten men när figgen kastar kudden på hunden så är det ok med mig om hon går på det första gången och det räcker att säga ”nej” för att få tillbaka henne i position.
Mellan de två bilderna nedan har Torbjörn vevat till med trollspöt så det smällde duktigt precis bakom oss, jag är nöjd.
Iris tuggar en del och det beror nog både på att jag låtit henne göra det när vi lekt IPO här hemma och hennes sociala brister, jag vet inte. Vi körde inte ärm utan kudde för att bättra på de bitarna i alla fall.
Under dagarna tränade vi på tre olika platser och jag tror inte jag behöver säga att den plötsliga värmen tog på alla hundarna. Jag har aldrig sett Iris så trött. De sista två dagarna fick vi träna i inomhushall där det var lite svalare.
Förutom att det var sjukt kul att träna IPO igen så var det otroligt kul att få träna för just Torbjörn, Rickard och Oskar. När jag inte gick runt och fotade ställde jag dumma frågor till dem och fick dem besvarade varje gång. Jag har dessutom inte skrattat så mycket som jag gjorde tillsammans med IPO-gänget dessa dagar på riktigt länge. Tusen tack alla som var med i gruppen och tack till Rickard och Lena som fotade oss med min kamera!
Nu ska jag gå igenom resten av de 800 bilder och 60 filmsnuttar jag fick ihop under lägret. Det kommer mera…
