Det finns en skön bonus med att vara på läger med en massa dobermann; de medföljande ägarna.
Folke sjöng en sång till rasens ära igår vid middagen, ovärdeligt.
Jag har hört en massa både lustiga och olustiga historier om hur allt var förr från dem som haft rasen i många år, de kan berätta hur länge som helst och jag kan lyssna hur länge som helst.
I själva sökskogen i dag var alla våra sökkompisar duktiga. Iris och jag kändes inte helt hundra men Bettan har en förmåga att få en att känna sig nöjd ändå, hon lyfter fram det positiva på ett bra sätt.
I morgon ska vi träna lydnad och jag ska passa på att klicka in ett backa-kommando på Iris. Hon är för nära figgarna i skogen när hon skallmarkerar och kan hon så försöker hon gärna sno leksaksbelöningen från dem. Det får man inte!
Toppen fin blogg.
Engelsk Bulldog