I dag började jag jobba först kl 1330. Gott om tid att åka och träna hund innan jobbet med andra ord.
Både Lina och Iris fick följa med då det var fint väder ute. När jag tränade med Iris satte jag Linas koppel i hopphindret, det räcker för att hålla Lina på plats. Iris drar med sig hindret över hela planen och sitter bara fast i hindret tillsammans med kommando ligg när jag tränar med Lina.
Dagens övningar gick bland annat ut på att fila på en bra ingångsposition med Iris. Jag använde speglarna och satte Iris, gick någon meter och kommenderade fot så att hon själv fick hitta in till sidan utan att jag tittade ner eller vred in henne med kroppen.
Lina var precis bakom oss och tur var väl det för plötsligt dök två lösa hundar upp och sprang i full fart mot oss. Jag hann precis greppa Iris halsband och sen tog jag fort tag i Linas koppel med andra handen och ropade argt NEJ! samtidigt. Hundarna vände tillbaka till sina ägare som nu hade dykt upp bakom hörnet och de bytte håll och gick bortåt. En av hundägarna vände sig om, sa förlåt och sedan fortsatte de gå bortåt.
Jag visste att Iris skulle springa efter dem så fort jag släppte henne men jag släppte henne ändå då jag ville få det ur henne direkt. Mycket riktigt, full rulle ut och jag ropade argt att hon inte fick. Halvvägs bort vände hon och kom tillbaka sen brydde hon sig inte mer under resten av träningen.
Allt gick med andra ord bra men jag kan ändå känna att det är lite irriterande ändå att jag inte hörde de tre personerna som kom gåendes ropa på sina hundar en enda gång trots att deras djur var max några meter i från oss. Att jag tydligt visar när min hund springer iväg att det inte är ok. Och hade det varit Lina och Iris som rusat fram så där hade jag antagligen stannat och bett om ursäkt på ett helt annat sätt än de gjorde. Jag tycker ofta att ägare till fluffiga eller lydiga hundar blir lite nonchalanta mot omvärlden. Är det någonstans jag inte vill behöva fundera på om Fluffy och Pyffy plötsligt ska komma kutandes när jag tränar så är det på klubben.
Nog om det.
För att verkligen försäkra mig om att Iris inte hade tänkt springa mot dem igen skickade jag henne att rondera lite stolpar och annat som låg åt deras håll. Kom på att jag saknar IPO-träningen rätt mycket, trist att det inte blev något mer av det. Vi gillar IPO!
Sist men inte minst så tränade jag hopp med Iris. Lina och Iris är skojiga. Lina hade gått och satt sig på andra sidan hindret men visade inte några tendenser till att hon ville hoppa när jag sa hopp. Iris sket totalt att storasyster satt fast i hindret och surade, hon bara hoppade. Tvärtom hade varit omöjligt!
Notera Linas sura min och att hela bilden ser ut som ett fotomontage, Iris ser pytteliten ut och Lina ser jättestor och tjock ut!
Varför bidde det inget IPO då? :-?
Härligt hoppfoto btw! Lina lika sötis som vanligt! :-))
Ja, hur kommer det sig?
När vi bodde i Stockholm var det en bra grupp som tränade. Sen när vi kom ner hit så har jag inte hittat en lika bra eller kul grupp att träna med. Lite besviken på en del saker som hänt också så jag kanske inte ansträngt mig så mycket att leta heller…
Usch, jag var en sån där som inte bad om ursäkt ordentligt här om dagen. Visserligen var vi ute i skogen, där vi alltid går, och där det aldrig någonsin är andra hundar eller människor. Men plötsligt fick de korn på något och bara TJOFF in bland träden och så hör jag någon hysteriskt ropa att jag ska kalla in mina hundar. Jag blev så tagen av att det var en levande själ i vår skog så jag bara kallade in, kopplade och frågade om det gick bra, för hon lät så nära-döden-hysterisk.
Men efteråt hade jag ångest i flera timmar för att jag inte sa något mer. Ibland blir man bara så förvånad själv så att man inte tänker efter hur man ska förhålla sig till vad som just hände.
Men som du säger, så är det inte ATT hundar kommer framrusande som är det värsta, utan hur ägarna agerar. Om någon visar tydligt att de FÖRSÖKER kalla in sina hundar/sin hund, så blir jag mycket mindre irriterad – oavsett vad som hänt..
Ja, så är det absolut. Jag kan förlåta vad som helst om den hundägaren som tabbar sig är uppriktigt ledsen och ärlig med sin ursäkt. Alla klantar sig ju ibland.
Att du blir förvånad över att möta någon där du vanligtvis inte möter någon är ju inte så konstigt men att det finns andra hundar på en brukshundklubb där jag tror det till och med sitter skyltar om att hunden ska vara kopplad… inte samma sak.
Lät lite spännade med hysteriska människan, såg du vad det var för en figur?
Ja, alltså. På en brukshundsklubb där folk tränar – och kanske har lättstörda hundar – så borde det vara självklart att man inte tar en löspromenad i anslutning till är någon tränar. Det låter.. ologiskt.
Nej jag såg inte riktigt, men jag tyckte att det var lite konstig reaktion. Mina hundar stannar alltid en bra bit ifrån, de springer inte fram till kopplade hundar. De kom dessutom direkt på inkallningen (till min stora glädje), men hon hade ett så hysteriskt tonläge att jag kände lite att; om du har en hund som tycker att det är obehagligt med främmande hundar så kanske det inte är läge att gå upp så mkt i tonläget att det låter som att de håller på att bli attackerade. Tänker att det blir lite otryggt för hunden?
Men sen så är jag ägare utav två stora, svarta hundar vilket tydligen är det farligaste som finns oavsett om de är lydiga, vänliga och vänder direkt på inkallningen. Ja, du vet ju hur det är. Dobermanns är väl något utav det mest fruktade som vandrar på fyra ben? Orättvist nog.
Nu lät jag lite bitter. Jag har full förståelse för att folk blir osäkra på lösa hundar som kommer utspringande ur buskarna i skogen. Man vet ju aldrig!
Men! Min poäng är att när situationen är som den är så är väl det absolut bästa att behålla lugnet? Det är nog den gamla hästmänniskan i mig som är lite hård. Jag har drillats så mycket att man alltid – ALLTID – ska hålla lugnet i relation till stora djur. Och så förväntar jag mig att alla hundägare ska tänka likadant. Men det är ju självklart så att den som har sin hund kopplad också måste kunna strosa i skogen utan att känna sig nervös.
Tråkigt det där med IPO!
Jag är dock en utav de där människorna som låter rätt illa när det kommer fram lösspringande hundar!!!! Ja rent av hysteriskt :). Jag har hellre en arg hund än en hund som lägger svansen under buklinjen… Dock brukar de inte komma så närma nu för tiden då ryktet och mina metoder med att alltid ha en petflaska med vatten funkar rätt bra på framspringande hundar :) :). Framspringande jyckar blir våta i närheten utav oss och de brukar avvika rätt fort….
Jag är också väldigt gapig. Däremot blir ingen blöt, men det var ett bra tips! ;)