I går var det Ronnieträningen igen. Jag skulle inte bara åka dit, jag skulle även träffa Erica där som ville komma och titta på träningen.
Jag var på plats nästan precis när träningen ska börja och upptäckte då att jag var ensam där. Kändes lite dåligt i magen men det var ju trots allt storm i Skåne och Erica hade skickat sms om att det gick långsamt på motorvägen och att hon skulle bli sen, det var säkert lika för de andra också.
Men så upptäckte jag att Ronnies bil inte stod var den brukade oh började ana oråd. Började ringa runt och strax efter att stackars Erica hade anlänt också så stod det klart att träningen var inställd. Så pinsamt att släpa ut någon man träffar för första gången på en tom åker i blåsten! Det var inte ens någon hemma i huset så vi kunde inte tränga oss på och pratat lite strunt med Ronnie heller.
När vi pratat en stund i det vindiga vädret så kom en av Anna-Lottas gulliga döttrar hem. Erica och jag frågade snällt om vi fick låna damernas och kanske komma in och träffa valparna istället.
För Briskas F-kull var ju inne i huset!
Tre små sötadobermannflickor som mer än gärna ville bita oss i tårna, bli pussade på (med risk för att de piercade dig på lämpligt ställe under tiden).
Att sitta och prata lite hund i allmänhet och dobermann i synnerhet i en valplåda är inte helt fy skam och vi satt där länge!
Jag som blir trött bara av att tänka på ytterligare en hund blir väldigt sällan valpsjuk men när jag satt där i och gullade med de små tjockisarna så hade jag lätt kunnat ta med mig en hem! De var så glada, framåt och modiga. De ville bara vara hos en hela tiden!
Jag hade kameran med mig och var ju tvungen att ta lite bilder också. De satt still lite då och då så att nästan alla bilderna blev skarpa…
Nästa gång det ska flytta in en lillasyster här så tror jag minsann att det får bli en brun. 
De tre små F-fröknarna som räddade utflykten från stormig pinsamhet till trevlig valpstund! 