I går träffades Eva och jag i Lund för att träna lydnad.
Evas ville vara säker på att det var snöfritt där vi tränade och vi hördes av bara några timmar innan vi skulle ses för att kolla av väderläget och bestämde oss för att köra.
Väl på plats i Lund var det mycket riktigt snöfritt och bara en minusgrad men det är något speciellt med skånsk vinter och framför allt; skånsk vind. Det var iskallt! Jag lät Iris ligga kvar i bilen när vi kom dit för att kunna kolla på Eva och Vega när de tränade först men det gick inte många minuter innan jag det inte gick längre. Jag var tvungen att röra på mig!
Gick ut på planen och gjorde lite hopp och satte ut mina gula små koner som jag skulle ha senare. Gick tillbaka till Eva och försökte fokusera på dem. Kallt, kallt! Jag gav upp och gick och hämtade Iris ur bilen, lät henne behålla täcket på för att jag frös.
Sen körde vi rutan med maximal rörelse för att hålla oss varma. Jag skickade Iris mot rutan från en sidan, belönade och gick vidare mot nästa sida. Först klickade jag henne och hon fick godisbit som belöning men på slutet körde jag med bollen, då gick jag bara runt, runt rutan och skickade/kastade in mot mitten och Iris sprang som en skottspole fram och tillbaka.
Eftersom bollen var med så blev det automatiskt att vi tränade på positionen innan jag skickade henne också. Tyst och fokuserat ville jag ha det och det är en utmaning när jag håller bollen i handen. Störningen av Evas hundar Vega och Hedvig var inga konstigheter.
Iris tyckte att det var kul att träna (som alltid) och hennes glädje smittade väl av sig på mig men jag erkänner att vinter utan snö och bar gräsmatta utan värme är irriterande. Och det är banne mig makalöst att en minusgrad kan vara så sabla kallt!
Eva bloggade om dagen med bilder här